Personligt

Diamantbröllop

PRIVAT BILD
Personligt
Personligt De firar 60-årig bröllopsdag.

I dag firar Gunilla och Timo Haapanen på Fogdevägen i Hässleholm diamantbröllop.

Det var den 5 mars 1960, som de gick uppför kyrkogången i Sofia Albertinas kyrka i Landskrona. Vigseln förrättades av prästen Björksten, som kunde finska, vilket var trevligt då Timos mamma endast talade finska.

Gunillas och Timos familj har med åren utökats med fyra barn och nio barnbarn.

Bröllopsdagar

1 år bomull

10 tenn

20 porslin

30 pärl

40 rubin

50 guld

60 diamant

65 krondiamant

70 järn

75 atom

80 platina

Personligt

Dödsfall

Tomie dePaola signerar barnböcker i en bokaffär.
Barnboksförfattaren Tomie dePaola blev 85 år gammal.
Fotograf: Jim Cole
Personligt
Personligt Författaren och illustratören Tomie dePaola har avlidit, 85 år gammal.

Tomie DePaola skrev över 260 barnböcker och fick 2011 ta emot det prestigefyllda Children’s literature legacy award för sitt livslånga bidrag inom den amerikanska barnlitteraturen.

Tomie dePaola var född i Meriden, Connecticut. Familjen hade sina rötter i Kalabrien och det var också där handlingen utspelar sig i han bokserie Strega Nona.

Efter avslutad gärning inom skolan, där han bland annat undervisade i konst och teater, tog skrivandet och illustrerandet överhand. .

The wonderful dragon of Timlin, var den första boken han skrev och illustrerade själv. Därefter har det hans böcker sålt i nära 25 miljoner exemplar över hela världen och översatts till 20 språk.

Bland några av hans verk kan nämnas Strega Nona meets her match, Merry Christmas, Strega Nona, Here we all are, Comic adventures of old mother Hubbard, I love you, mouse och Jamie O’Rourke and the big potato.

Han medverkade öven på tv, bland annat i Barney & friends, där han gjorde rollen som sig själv samt i Telling stories med Tomie dePaola.

Personligt

Min teckning

Sexåriga Valentina Peterson har målat denna fina teckning.
Personligt
Personligt

En tjusig tjej, ritad av Valentina Petersen från Malmö. Hon är sex år gammal och när hon blir stor ska hon bli konstnär och designer.

Vi tackar Valentina för den fina teckningen och skickar boken Dubbeldeckarna och fallet med skeppsvraket, av Jorn Lier Horst och Hans Jorgen Sandnes.

Personligt

Tomt och tyst i Paris just nu

Bild på en kopp med cappuchino.
Gunnel Götesdotter slinker gärna in på ett kafé och njuter av en cappuccino.
Fotograf: Gunnel Götesdotter
Personligt
Östra Göinge
Hässleholm
Personligt Gunnel Götesdotter har lämnat Ateljé Götesdotter i Bjärnum för att bo och arbeta i Paris under ett år. Hon kommer dela med sig av sina erfarenheter och tankar i Norra Skåne under året. Här kommer den andra delen.

Jag har nu suttit instängd i min parislya norr om Sacr’e Coeurkyrkan i Montmartre i tio dagar. Troligtvis kommer utegångsförbudet att vara i två-tre veckor till. Alla restauranger, kaféer och affärer är stängda. Gatorna är helt tomma på både bilar och människor. Aldrig någonsin har jag sett ett så tyst och tomt Paris som nu.

Jag tillbringar mina ensamma dagar med att skriva, skissa, teckna.

Leopardmöstrat i ropet

Till och med huvudbonaden har leopardmönster. Fotograf: Gunnel Götesdotter

Innan utegångsförbudet började var jag dagligen ute och tecknade det mode jag såg ute på stan. Jag kunde då konstatera att leopardmönstrade plagg är stort. För såväl kvinnor som män. Jag har sett mössor, halsdukar, skor, vadlånga pälsar och nu på senaste tiden en hel del jackor - allt i leopardmönstrat. Men märk väl. Inga äkta leopardpälsar utan endast fuskisar!

Leopardmönstrade plagg är stort i Paris just nu. Fotograf: Gunnel Götesdotter

Innan utegångsförbudet ramlade över oss här i Frankrike gick jag en dag upp till Sacre Coeurkyrkan här i Montmartre.

Ganska nära där jag bor finns en trappa, en lång, lång trappa som leder upp till Montmartre. Trappan är avdelad i flera avsatser. Det finns inga bänkar på avsatserna, där man kan vila. Det är bara att fortsätta. Trappsteg efter trappsteg. Ni förstår kanske att jag var trött, när jag efter kanske 500 trappsteg äntligen nådde toppen. Jag klarade det!

Picassos Montmarte

Montmartre - visst låter det romantiskt. Själv blir jag som förtrollad, när jag hör namnet. Jag tänker då främst på Pablo Picasso, som i början av sin karriär satt här uppe och målade.

I dag sitter en hel del äldre konstnärer runt torget Place du Tertre och målar. De yngre konstnärerna håller i dag till en bit utanför Paris, där hyrorna är billigare.

Men trots att jag sällan blir imponerad av den konst jag ser häruppe, tycker jag ändå om att strosa runt i de smala gränderna, fotografera och skissa det jag ser och sedan slinka in på ett kafé och njuta av en cappuccino.

För några år sedan hade jag en separatutställning i Moret-sur-Loing, en stad som ligger cirka tio mil söder om Paris. Min man Staffan och jag besökte då Paris, och kan ni gissa vad vi gjorde då?

Jo, vi ställde oss bland de andra konstnärerna runt Place du Tertre. Jag hade några av mina små trädmålningar med mig, som jag försökte sälja till alla som promenerade förbi.

Staffan hasade sin klarinett med sig. Minns att han bland annat spelade Edith Piaffs La vie en rosé.

Blev ivägkörda

Det blev en ljuv upplevelse för både Staffan och mig. Vi blev livligt betittade och fotograferade av turister från när och fjärran, men... plötsligt kom en av de franska konstnärerna fram till oss och med en hotfull blick försökte han köra iväg oss samtidigt som han skrek:

– Ni hör inte hemma här! Det är vårt område, ge er iväg!

Min man sa ingenting. Fortsatte bara att spela. Själv besvarade jag mannens ilska med ett leende:

– Oh, bekymra er inte om oss. Vi ger oss snart iväg. Vi ville bara få uppleva hur det känns att stå här uppe i detta vackra Montmartre bland alla er andra konstnärer...

Bild på en tom trappa i Paris.
Gator, torg och trappor gapar tomma i Paris. Cononaskräcken gör sig känd. Fotograf: Gunnel Götesdotter

Då lugnade han sig och lommade slokörat iväg. Och Staffan och jag lovade varandra att göra om denna ”happening”. Kanske blir redan nu till våren, om bara corona vill lugna sig. Men det vet vi ännu ingenting om.

Men hoppas det kan man...och det gör vi, Staffan och jag.

Idag skriver Gunnel Götesdotter från en ekande tomt Paris. Fotograf: Gunnel Götesdotter

Personligt

Läsarens egen bild

Ett storkbon.
Fotograf: Lars Sjögren
Personligt
Personligt

I Härnestad finns det storkbon. Här i denna by föddes min farfars morfar år 1794 vid namn Per Hansson Ring.

Vid Pulken som också finns i Härnestad promenerar en stork omkring bland tranorna. I dag var det uppskattningsvis mellan 4 000 och 5 000 fåglar som rörde sig i området.

Det skriver Lars Sjögren i Hästveda, som skickat in bilderna.

Storkar och tranor Vid Pulken i Härnestad. Fotograf: Lars Sjögren

Personligt

Läsarens egen bild

Julia Bengtsson med sin slingriga vän.
Fotograf: Ann-Charlott Pettersson
Personligt
Personligt

Julia Bengtsson är modig och vågar minsann hålla ormen på Hessle zoo.

Bilden är tagen av Ann-Charlotte Pettersson.

Personligt

Minne efter Eivor Persson

Personligt
Personligt Eivor Persson, Hökön, har efter en lång tids sjukdom avlidit i en ålder av 65 år.

Ytterligare en deltagare i vårt så kallade sommargäng har nu lämnat oss, ett informellt sällskap som har hållit samman länge, träffats, umgåtts, festat, sjungit (ofta hellre än bra) och haft allmänt trevligt.

Eivor var här, trots sin sjukdom, en uppskattad deltagare som verkligen bidrog till den goda stämningen.

En verklig kämpe

Eivor var en verklig kämpe, som under många år slogs mot en sjukdom, som skulle ha fått oss andra att ge upp långt tidigare. Hon levde ett helt vanligt liv mellan de återkommande och påfrestande behandlingarna, som hon genomgick.

Huset och trädgården i Hökön, strax intill föräldrahemmet, vårdade och förändrade hon in i det sista. Även resor, både in- och utrikes, var för henne ett stort intresse, som hon gärna ägnade sig åt, trots krämporna.

Eivor arbetade före sin sjukdom inom äldrevården. Ett arbete som verkligen passade både henne och om möjligt än mera omsorgstagarna. Hon sökte alltid sätta guldkant på tillvaron för de äldre.

Vid större högtider såg hon gärna till, att de som så önskade, likt fordomdags, också kunde få sig en liten snaps till maten. Detta vet jag, enär hon också vid några tillfällen vårdade min gamle, sedan länge hädangångne, fader. Det mest positiva i det här avseendet kan väl uttryckas på så sätt, att inte sällan var hon mera uppskattad av dem hon hade att vårda och sköta, än av sina till rutiner och bestämmelser mera formellt bundna chefer.

Ett öppet hem

Och på hemmaplan skötte hon sin Håkan på samma förträffliga sätt, så länge hon orkade, och hemmet stod alltid öppet och gästvänligt för såväl bjudna som objudna besökare.

Eivor var väl medveten om sin sjukdom och planerade allt, inklusive sin förestående bortgång. Minneslunden på Loshults kyrkogård, där hon nu vilar, har sålunda helt nyligen tillkommit på hennes initiativ.

Det kommer att bli tomt efter Eivor. Vi kommer att sakna hennes glada skratt och sång, men minnas henne, genom att vi kvarvarande fortsätter att träffas och umgås som tidigare.

Olle Nilsson, för ”sommargänget”

Personligt

Visste det mesta om idrotten

Personligt
Personligt Skribenten Bertil Åkesson i Vinslöv har avlidit, 93 år gammal.

Han var Vinslöv trogen i hela sitt liv. Föräldrarna var bryggerifabrikören Henry Åkesson och dennes maka Ingeborg.

Tidigt fick Bertil hjälpa sin far i bryggeriet. När åldern var inne tog Bertil själv över företaget och körde ut produkterna till kunderna.

I nästa skede blev han representant för Pripps. För den verksamheten uppförde han en hall vid bostaden. När denna epok i hans liv var tillända distribuerade han skolmat i kommunen.

Höjdhopp och stavhopp

Idrotten kom tidigt in i Bertil Åkessons liv. I sin ungdom tillhörde han Vinslövs mest framgångsrika friidrottare och levererade goda resultat både i höjdhopp och stavhopp.

Intresset för idrott följde med honom genom åren och när Kristianstadsbladet behövde en idrottsskribent i Vinslöv var Bertil given för uppgiften. Det blev många referat och reportage genom årens lopp. Hans klippböcker som han nogsamt utrustat med publicerade artiklar bär tydlig syn för sådan sägen.

Vinslöv hyser i förhållande till sin folkmängd ovanligt många idrottsföreningar där nästan alla idrotter utom viss vintersport är representerade. Bertil visste namnet på alla gamla mästare i vinslövsklubbarna oavsett vilken gren de utövade. Om någon ställde frågor om idrotten i Vinslöv var svaret givet: Fråga Bertil Åkesson. Han skrev om alla utövare och föreningar med samma varma själ även om han hade ett särskilt rum i sitt hjärta reserverat för Brottarklubben Ore.

Hembygdsföreningen

I Vinslövs hembygdsförenings årstidskrift Kistebrevet medarbetade han flitigt tills för något år sedan. Hans initierade artiklar om affärslivet i Vinslöv och historiskt intressanta byggnader kring ortens kullerstenstorg berikade yngre generationers vetande om flydda tider.

En annan gammal vinslövsbo, Erik Paulsson, lärde känna Bertil Åkesson tidigt i livet:

– Våra föräldrar umgicks med hans föräldrar och vi barn på båda hållen blev genast lekkamrater. Sedan höll vi kontakten med varandra i alla år. Bertil gjorde Vinslöv känt i vida kretsar genom sitt skrivande. Han var en stor tillgång för det lokala föreningslivet.

Bertil Åkesson sörjs av makan Berit, sonen Peter med familj, barnbarn och övrig släkt.

Billy Bengtsson

Personligt

Dödsfall

Personligt
Personligt Countrysångerskan Jan Howard har avlidit i en ålder av 91 år.

Hon var sedan lång till tillbaka medlem av Grand Ole Opry.

Jan Howard var född i West Plains, Missouri och sångkarriären tog fart då hon gifte sig med låtskrivaren Harlan Howard. Han lät sin fru göra demoinspelningarna av sina sånger.

Hennes första stora hit kom med The one you slip around with (1960) och mest spelad var Evil on your mind (1965), som omnämns bland de 500 främsta countrysångerna genom alla tider i boken Heartaches by the numer (2005).

Hon hade en förstaplacering på listorna med duetten For loving you (1967), som hon sjöng med Bill Anderson.

Bland några av hennes stora album kan nämnas Sweet and sentimenal (1962), For God and country (1970), Love is like a spinning wheel (1972), Singing his praise (1972), Stars of the Grand Ole Opry (1981) och Jan Howard (1985).

Hon fick ta emot flera hedersutnämnelser. 1960 vann hon Billboards, Cashbox och Jukebox operators som årets mest lovande kvinnliga artist. 1966 fick hon ta emot BMI sångförfattarpris för It’s all over but the crying.

2005 valdes hon in i Missouri country music Hall of fame.

Personligt

Dödsfall

Personligt
Personligt Coronaviruset har skördat ännu ett offer.

Artisten Olle Holmquist har avlidit till följd av sviterna efter covid-19 och alzheimers sjukdom. Han blev 83 år gammal.

På 1940-talet började han spela bastuba i Frälsningsarméns blåsorkester i Skelleftehamn och snart blev det även trombon.

Efter militärtjänstgöring flyttade han till Stockholm, där han bland annat arbetade med Radiobandet och Toots Thielemans. Han spelade i många olika uppsättningar tillsammans med Arne Domnérus på saxofon, Putte Wickman, klarinett, Åke Persson, trombon och Bengt-Arne Wallin på trumpet.

Han spelade även i Quincy Jones band och det blev genom åren ett nära samarbeta med Björn Ulvaeus och Benny Andersson.

På 1970-talet spelade han i det scheweizisa radiobandet, i RIAS radioorkester, Västerberlin och i Norddeutscher Rundfunks orkester, Hamburg.

I nästan 40 år spelade han med världsmusiker som Chuck Findley, trumpet, Derek Watkins, trumpet, Jamie Talbot, saxofon och Big Jim Sullivan, gitarr i James Last orchestra, och de turnerade över hela världen och gjorde nära 200 skivor.

Olle Holmquist har delat scen med Frank Sinatra, The Manhattan Transfer, Jerry Lewis och Jr Quincy Jones och svenska storheter som Monica Zetterlund, Alice Babs, Janne Schaffer, Staffan Hellstrand och Pugh Rogefeldt. Han har spelat i Melodifestivalens orkester och varit med i musikaler som Chess och Les Misérables samt Allsång på Skansens orkester.

NÄSTA ARTIKEL