Fokus på mat i coronakrisens spår

I livsmedelsstrategin för Sverige 2030 står det bland mycket annat att sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska. Det står också att en ökning av produktionen ska bidra till ökad självförsörjningsgrad. Sverige har en relativt låg grad av självförsörjning på livsmedel, runt 50 procent. Vissa livsmedel, som morötter och mjöl, är vi självförsörjande på. Bland annat tomater, äpplen och lammkött är varor som vi skulle kunna producera mycket mer av. Med självförsörjning avses att Sverige ska kunna klara sig om gränserna stängs.

Denna fråga har blivit högaktuell i dessa dagar. Handeln över gränserna verkar fungera och prioriteras, men det finns i vissa länder tecken på protektionism av varor som läkemedel och medicinsk skyddsutrustning.

Förhoppningsvis arbetar landsbygdsminister Jennie Nilsson intensivt med detta. Det finns många goda exempel som fler producenter kan ta efter, och det finns möjligheter för nya sorters bönder att starta upp verksamheter. En sådan sak som landbaserad odling av fisk är en uppenbar möjlighet för nya verksamheter och för att öka Sveriges självförsörjningsgrad. Flera entreprenörer har tidigt sett möjligheten, bland annat Gårdsfisk utanför Tollarp. De har gått i bräschen för en ny bransch och också fått stånga huvudena blodiga i byråkratisk kamp med myndigheter. Det gäller också att få utbudet och efterfrågan att gå i takt och svenska konsumenter behöver kanske en viss tillvänjning vid nya sorters fiskar i svenska fiskdiskar.

Fisken kan dessutom odlas i slutna system tillsammans med grönsaker och utan användning av antibiotika. Pekkas naturodlingar i Härnösand odlar tomater tillsammans med fisken och har hållit på med det i tjugo år. Både Pekkas och Gårdsfisk behöver fler efterföljare, med flera olika sorters råvaror. Det är inte bara i kristider med nya virussmittor som människor borde tänka på sin egen försörjning av mat. Kanske kan coronakrisen vara en väckarklocka för svenska konsumenter och för regering och myndigheter.