Han hade många järn i elden

När geni möter galenskap föds den stora konsten – och gudarna tystnar för en stund.

Mathias Clason tecknade, skissade, målade, sydde, skrev, agiterade, bullrade, rasade, grät och skrattade. Vi fascinerades, imponerades, rådbråkades, flydde, återkom och försonades.

Mathias föddes i Stockholm 1963 av professor Synnöve Clason och ämbetsman Anders Clason.

Mathias levde och dog med många järn i elden. Utöver kostymskapandet kunde han på sitt visitkort skriva scenograf, regissör, dramatiker, pedagog, librettist och översättare till ett hundratal uppsättningar inom opera, balett, teater och musikal i flera städer och på flera språk; Kungliga operan, Folkoperan, Göteborgsoperan, Malmö opera, Dalhalla, Nyslott. Det sista större projektet var hans libretto till operan Kärlekskriget, baserad på Ebba Witt-Brattströms uppmärksammade bok, på Vattnäs Konsertlada 2017 samt kostymerna till operan Parken på Malmö opera 2018.

Mathias belönades två gånger med privatteatrarnas Guldmasken.

Oförglömliga för mig var hans 80-talsdytopiska kostymer till Trollflöjten på Folkoperan 1986, vilka avspeglade den politiska samtiden. Jag var 13 år och allt var Mozart, musik och magi. Ingen som såg Ringen i Dalhalla 1996 kan glömma hur Rehndöttrarna rullades runt i tre meter höga krinoliner på hjul. Fantasi, frenesi och fräckhet kännetecknade Mathias verk.

Hans intressesfär och kunskaper täckte in alla de sköna konsterna och vi vurmade båda för dåtidens främsta scenartister. Mathias skrev texter till mig, kom med manusidéer och föreslog samarbeten. En del var ogörligt och alltför kostsamt – annat var bara genialt.

Huset i Billesholm utanför Bjuv blev en fast punkt den sista tiden. Projekt, modeller och teckningar låg utspridda på golv, bord och stolar. Varsamt steg man in bland skisser och utkast och kände närvaron av hans skapande produktivitet.

En soffa i hans hem var formad som en stor gondol. Jag ser Mathias framför mig nu i den. En gondoljär, som hämtad ur ett Tom of Finland-magasin, styr bort med honom mot horisonten på ett vänligt hav av tusentals tyger i regnbågens alla färger. Inga blindskär mer. Inga stormar. Nu vilar Mathias. Jag ser hur geniet ler åt vår galenskap, åt oss som är kvar. Och gudarna tystnar för en stund.

Estradören Mattias Enn