Opinion

Trygghet är ett ansvar för oss alla

Den nya anstalten i Trelleborg är en viktig del i arbetet för fler platser och för ett tryggare samhälle. Det skriver Martin Holmgren, generaldirektör Kriminalvården.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion

Det råder akut platsbrist i svenska häkten och anstalter. 2000 nya platser ska därför skapas i hela landet, bland annat i Trelleborg. Om vi vill ha ett tryggare samhälle måste vi ta gemensamt ansvar, skriver Kriminalvårdens generaldirektör Martin Holmgren.

Svensk kriminalpolitik har under de senaste åren präglats av straffskärpningar och stora satsningar på brottsbekämpning. En följd av detta är ett kraftigt ökat klientinflöde till Kriminalvården. Vi följer löpande hur många intagna som vid ett givet tillfälle upptar en plats, den så kallade beläggningen. Statistiken från förra året visar att beläggningen i häkten och anstalter var högre under varenda månad 2019 jämfört med samma månader 2018. För första gången på 15 år översteg medelbeläggningen också antalet tillgängliga platser - det fanns med andra ord fler intagna än ordinarie platser. Under 2020 har det höga beläggningstrycket fortsatt, och vi ser inga tecken på nedgång. Överbeläggningen får en rad allvarliga konsekvenser. Intagna får dela rum och gemensamhetsutrymmen användas som bostadsrum. Möjligheterna att placera och flytta klienter efter individuella risker och behov minskar, och säkerheten riskerar att påverkas negativt. Slitaget blir större än vanligt, samtidigt som möjligheterna att stänga avdelningar för underhållsarbete försvåras avsevärt.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Coronaskammande inte bra för tilliten

org-a016b5ff-ebf5-4aaf-9603-6be115d6ff2f.jpg
Opinion
Opinion

Vackert sommarväder är kanske det största hotet mot den sociala distansen. I fyra månader har vi varit ”duktiga” och hållit avståndet, men nu när vi kan vara ute i sommar tappar vi omdömet. Åtminstone verkar det så på vissa. Det är ansträngande att uträtta ärenden, för påfallande ofta får man be folk backa när de ställt sig för nära. De flesta lyder snällt när man säger till, medan vissa glor oförstående och flyttar sig inte. Att vara en sur ”coronatant” är inte roligt, det gör något med humöret och självbilden, men vad är alternativet?

De svenskar som åkt till Rhodos i veckan skammas och dumförklaras friskt i sociala medier. Kanske är det bra i dessa pandemitider, men vad gör det med oss människor när offentlig mobbning blir accepterad och självklar?

Samtidigt väljer politikerna ut restaurangbranschen som syndabockar och hittar straff för dessa småföretagare, om deras gäster inte sköter sig. Andra branscher får bara enklare tillsägelser, vilket knappast är rättvist. Pandemin är ny för oss alla, men de regler som satts upp borde gälla alla. Ibland är det upp till den enskildes förstånd att ta ansvar, i andra sammanhang drabbas de som måste agera polis i sin egen verksamhet. Vad gör allt detta med oss?

Klyftan mellan ”ordentliga” och de som inte verkar bry sig ökar ännu mer. Liksom mellan beslutsfattare som verkar ta godtyckliga beslut som uppfattas som orättvisa. Det kan inte vara bra för ett samhälles tillit. Sverige har länge varit känt för hög tillit. Frågan är vad coronapandemin gör för skada på den och om det finns politiker som ser det och agerar i tid.

Opinion

Gränsen i Öresund

org-641b5197-7fe3-4323-8306-d3a03c9bc4fb.jpg
Opinion
Opinion

I veckan fyllde Öresundsbron 20 år. Av firandet blev knappt en tumme, av kända pandemiskäl. Desto större anledning att slå på stort om fem år. Såvida inte den rådande pandemin blir spiken i kistan i ett Öresundssamarbete som gått på halvfart sen migrationskrisen 2015.

På den tiden när det beslutades om att bygga en bro mellan Sverige och Danmark fanns det åtminstone ett nationellt intresse i de båda länderna, även om bron knappast byggts utan starka påtryckningar från den regionala och lokala nivån. Efter två årtionden känns det nationella intresset minimalt och Stockholmsfixeringen är större än nånsin. Att då skapa intresse för ytterligare investeringar i infrastruktur mellan Skåne och Danmark blir närmast oöverstigligt.

HH-förbindelsen finns det något litet ljumt intresse för, men frågan är om Malmö lyckas skapa engagemang för en Öresundsmetro. Att tydliggöra den svenska nyttan av den dansk-tyska blivande Fehmarn Belt-förbindelsen är nödvändigt för att få beslutsfattarna på nationell nivå att förstå behovet av ytterligare förbindelser över eller under Öresund.

Redan när bron byggdes talades det om när kapaciteten skulle slå i taket och man diskuterade också sårbarheten i att bara ha en fast förbindelse om något skulle hända. Innan pandemin slog till gick tågen i rusningstid var tionde minut. Godstrafiken bör av miljöskäl öka, men Öresundsförbindelsen har än så länge klarat mängden utan att störa pendlartrafiken. I den klimatomställning som måste till är det nödvändigt att mer gods fraktas på järnväg och då måste man se till att öka kapaciteten. Det har diskuterats i årtionden, men inte mycket har hänt.

Öresundsmetron mellan Malmös och Köpenhamns centra kopplas till Fehmarn Belt i det avseendet att metron kan frigöra nödvändig kapacitet på Öresundsförbindelsen som kan ge utrymme för långväga resor och godstransporter. Genom att köra direkt mellan städerna kan restiden också kortas betydligt och blir då också mer intressant. Argumentationen för att satsa pengar på att bygga Öresundsmetron kräver en tydligare insikt hos statsmakterna att Öresundsförbindelsen faktiskt betalas av dem som kör på den och inte av skattemedel. Acceptansen för en ny förbindelse kräver en förbättrad kommunikation i det avseendet. Det gäller också i förhållande till HH-förbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör.

Det ser i dag dystert ut för fler förbindelser över Öresund. Det underlättas inte av att det finns tre alternativ som i vissa fall är överlappande. Att Landskrona de senaste åren kastat sig in i kampen med sitt förslag till förbindelse Landskrona-Köpenhamn, kallat Europaspåret, kan förvirra både svenska och danska rikspolitiker och lägga en våt filt över alla nyinvesteringar på infrastruktur i Skåne. Samtidigt kan Danmark kanske lättare acceptera Europaspåret - de har hittills visat ett obefintligt intresse för hur HH-förbindelsen ska koppla på det danska järnvägsnätet. En ny dragning tvärs över Själland ner mot Rödby och Fehmarnförbindelsen är Danmark inte intresserade av. Och som bekant krävs det två för att dansa tango.

Det arbete som sattes igång med frenesi när Öresundsförbindelsen invigts har mattats av efterhand. Öresundskomiteen hade sina fel och brister men åstadkom en helt del när det gäller arbetet för att motverka gränshinder. Samarbetet Greater Copenhagen har ett snävare fokus och förefaller inte lika aktivt som sin föregångare. Gränshinderarbetet kräver ett outtröttligt arbete, där ett steg fram ibland kan innebära två steg tillbaka. Systemen är enbart vända mot det egna landet och förändringar får lätt påverkan på andra system som berör grannlandets pendlare. Att valutorna i Danmark och Sverige skiljer sig underlättar heller inte samarbetet. Införande av euro hade gjort det, men det verkar politiskt omöjligt av andra skäl, både i Danmark och Sverige.

Ofta kan problem lösas om det kommer krav underifrån, från medborgare och näringsliv. Samarbetet mellan universitet och näringsliv på båda sidor av sundet har emellertid somnat av. Det som fortfarande verkar fungera är life science-klustret Medicon Valley Alliance. Med en öppen gräns skulle samarbetet lättare kunna komma igång igen. Pandemin och migrationen ska inte få hindra det viktiga Öresundssamarbetet.

Opinion

Stig Engström kan inte ha mördat Palme

Stig Engström kan inte ha mördat Olof Palme. Palmeutredningens nyckelvittnen anger en flyktväg som är för lång för Engström att hinna fly från mordplatsen till kontoret.
Foto: Rolf Hamilton
Opinion
Opinion

Jakten på Olof Palmes mördare är i dag en del av vår moderna historia. Kurdspåret, Christer Pettersson och 33-åringen samt alla teorier om sammansvärjningar bland poliser, militärer och högerextremister i Sydafrika. Hans Holmér fixering vid kurdspåret gjorde att mordutredningen spårade ur. Efter att Hans Holmér sparkats fann man till sist Christer Pettersson som en misstänkt gärningsman. Han vistades i centrala Stockholm, var djupt nerknarkad, hade tidigare begått ett bajonettmord och var impulsstyrd. Vid vittneskonfrontationen, som tekniskt missköttes, var Lisbet Palme säker på sin sak. Han var mördaren, och för mig har sedan dess hennes utpekande haft hög trovärdighet.

Palmeutredningen lyfter fram två vittnesmål för att peka ut Stig Engström som mördare. Men det innebär en flyktväg som av tidsskäl friar Engström.

Christer Pettersson åtalades, fälldes i tingsrätten genom ett nämndemannadom, men friades i hovrätten. Många år senare avled han. Eftersom Christer Pettersson avskrivits som skyldig har Palmeutredningen gått vidare och granskat andra spår. Den 10 juni kallade den till presskonferens som utmynnade i att Stig Engström, en tjänsteman på Skandia på Sveavägen, utpekades som den som mördade Olof Palme. Mordutredarna hade i praktiken kopierat slutsatserna i en bok av journalisten Thomas Pettersson. Tyvärr präglades Palmeutredningen som på slutet leddes av åklagaren Krister Peterson av en skriande brist på självkritik.

Vid presskonferensen radades upp en rad indicier med lågt eller inget bevisvärde. Engström hade fått skjututbildning i det militära. Vilka får inte det? Han hade varit med i en skytteklubb, som om det gör en person till en sannolik mördare, och kände en vapensamlare vars vapen kontrollerats och inte kunnat knytas till mordet. Han var dessutom moderat, men det var hundratusentals svenskar eftersom det var landets näst största parti. Engström hade också uppträtt besynnerligt, framförallt beredvilligt berättat om sin roll vid mordplatsen för att rädda Palme. Sådana personer som överdriver sin hjälteroll är inte alltför ovanliga.

Det finns tre trovärdiga vittnen vid mordplatsen, som ingen pekar ut Stig Engström. Förutom Lisbet Palme är det företagaren Leif Ljungkvist, ”Chevamannen”, som från sin bil larmar SOS-centralen, samt taxichauffören Hans Johansson, bägge spik nyktra på fredagsnatten. De två sistnämnda sa vid en intervju i SVT efter Palmeutredningens presskonferens att mördaren som rusade in i Tunnelgatan inte liknade Stig Engström.

Vad Palmeutredningen gör är att bortse från dessa tre personernas vittnesuppgifter och istället ta fasta på vad en ung man som kommer ut från Luntmakargatan till Tunnelgatan, vittnet J, säger, samt en kvinna YN som med en man kommer från en tillställning uppe vid Johannesgatan på höjden ovanför Tunnelgatan.

För den som inte kan Stockholms gator blir det svårt, men jag skall försöka skriva pedagogiskt om varför Engström inte kan vara mördaren. För mig är kvarteren och gatorna välbekanta. Jag gick dem nästan varje arbetsdag i fem års tid eftersom jag bodde i närheten. Ibland gick jag Sveavägen, ibland Luntmakargatan. Om Stig Engström mördade Palme flydde han upp för trapporna från Tunnelgatan till Malmskillnadsgatan. Det är branta trappor där man ofta ställer sig högst upp och pustar ut. Sedan om han ville tillbaka till kontoret snabbaste vägen hade han sprungit ner mot Döbelnsgatan till Kammakargatan och tillbaka till Sveavägen och in på arbetsplatsen. Men det gjorde han inte enligt Palmeutredningens nyckelvittnen.

Vi vet att Engström lämnade kontoret 23.19. Palme mördades 23.21. Engström var enligt nattvakten tillbaka vid 23.40, alltså 19 minuter senare och berättar att han kom dit efter mordet och att folk berättat att det var Olof Palme som var skjuten. Men de vittnen Palmeutredningen nu valt att ta fasta på L och YN, gör den reträttvägen omöjlig. För YN ser den misstänkte mördaren rusa ner för David Bagares gata, dessutom med halkiga skor. Då hamnar han på Regeringsgatan, vilket innebär en vid sväng vidare till Kammakargatan om mördaren är Engström och skall ta sig tillbaka till Skandiahuset och Sveavägen den snabbaste vägen. Att raskt promenera den vägen tar 24 minuter (jag bad en vän provgå häromdagen). Men mordnatten var det vinterväglag och halkigt vilket sinkade hastigheten. Vittnet YN sa dessutom att den person hon såg verkade ha hala skor. En mycket vältränad person skulle möjligen teoretiskt klara att mörda Palme och hinna springa in till vakten vid Skandiahuset. En sådan språngmarsch skulle även gjort att en mycket vältränad person flåsat för fullt vilket borde noterats av Skandiavakterna.

Med allra största säkerhet kan inte Stig Engström ha mördat Olof Palme och följt den flyktväg som Palmeutredningen pekar ut. Utpekandet är närmast en form av likskändning för att få argument att lägga ner mordutredningen. Det är en rättsskandal utan dess like i historien.

Lars J Eriksson

Opinion

Slå vakt om Bunkeflo kyrka

Opinion
Opinion

I Bunkeflo kyrkby öster om Bunkeflostrand ligger den kulturmiljölagsskyddade Bunkeflo kyrka. Omgärdad av slättlandskap samt nära till Hyllie station och Malmös största utbyggnadsområde står den katedralliknande kyrkan och vittrar sönder.

Malmö pastorat ansökte den 26 maj 2015 till Länsstyrelsen Skåne om lov att renovera delar av kyrkan och fick gehör. Tillståndet finns och går ut i år. Under fem år har Socialdemokraterna och POSK som utgör arbetsutskottet i Malmö pastorats kyrkoråd, inte lyckats presentera ett förslag på hur Bunkeflo kyrka ska renoveras.

I september 2016 beviljade Lunds stift kyrkoantikvarisk ersättning (KAE) för renovering av tak, fasad och stendetaljer för Bunkeflo kyrka. Här fanns det en möjlighet att göra en partiell renovering av Bunkeflo kyrka. Men stiftet fick avsluta ärendet i november samma år då Malmö pastorat inte ville genomföra renoveringen.

Malmö pastorat beslutade att stänga kyrkan för besökare från och med 3 juli 2017, på grund av säkerhetsrisken. Taket har naglats fast för att det inte skall flyga av. Kyrkan är i ett stort behov av vård och omsorg efter år av misskötsel.

I juni 2019 tog kyrkorådets arbetsutskott i Malmö pastorat beslutet att föreslå för kyrkorådet att hos domkapitlet och länsstyrelsen anhålla om rivning av Bunkeflo kyrka. I samband med detta startade Sverigedemokraterna en namninsamling där vi lämnade in 1737 underskrifter för att stoppa rivningen av Bunkeflo kyrka.

Vid ett öppet möte som arrangerats av Socialdemokraterna själva fick kyrkorådets ordförande Claes Block (S) höra protesterna mot rivningen. På plats vid detta möte fanns även en av Lunds stiftsantikvarier som menade att det var möjligt att finansiera en renovering med kyrkoantikvarisk ersättning, vars kostnader delas upp under längre period. Socialdemokraterna och POSK fick dra tillbaka sitt rivningsbeslut.

Sedan detta möte och Socialdemokraternas löfte om att samarbeta med Lunds stift för att se över finansieringsmöjligheter har ingenting hänt. Kyrkorådets arbetsutskott har inte lagt fram något förslag på hur kyrkan ska renoveras och har inte varit i kontakt med Lunds stift om detta.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta verka för renoveringen av Bunkeflo kyrka. Vår tillit gentemot Socialdemokraterna och POSK, när det gäller denna fråga, är urholkad. Det är anmärkningsvärt hur aktivt Socialdemokraterna och POSK, i kyrkorådets arbetsutskott, har motarbetat renoveringen av Bunkeflo kyrka.

Sverigedemokraterna föreslår att Malmö pastorat omedelbart samarbetar med andra aktörer som Länsstyrelsen Skåne och Lunds stift för att renoveringen av kyrkan ska äga rum. Kyrkopolitiker ska förvalta kyrkobyggnader, inte riva ner dem.

Nima Gholam Ali Pour (SD), ledamot i Malmö pastorats kyrkoråd

Lisbeth Persson-Ekström (SD), ledamot i Malmö pastorats kyrkofullmäktige

Rolf Hansson (SD), ledamot i Malmö pastorats kyrkofullmäktige

Opinion

Grön omstart med biogas

Chansen att bidra till fossilfrihet, ett mer livskraftigt lantbruk, fler arbetstillfällen, en cirkulär ekonomi och ett minskat importberoende finns nu, skriver Karin Svensson-Smith och Rebecka Hovenberg, bägge Miljöpartiet.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion

Coronapandemin har drabbat många enskilda och näringsidkare ekonomiskt. Det är därför av största vikt att ekonomin stimuleras till en rejäl omstart. Det finns nu ett utmärkt tillfälle att ställa om och samtidigt bidra till att dagens fossilberoende fasas ut. Satsningar på biogas, med alla dess kretsloppsegenskaper, är perfekt för att nå flera samhällsmål.

Biogasproduktion säkerställer inte bara tillgång till ett närproducerat fossilfritt bränsle utan generar också en rad andra samhällsnyttor. Biogasproduktion betyder nya jobb lokalt och regionalt samt en ökad tillgång på biogödsel. Det gör Sverige mindre beroende av import av fordonsdrivmedel och gödselmedel samtidigt som det möjliggör en större lokal produktion av ekologisk mat. En vidgad satsning på svensk biogas skapar även en högre beredskap inför krislägen. Biogasutvinning är ett lysande exempel på en cirkulär ekonomi där matavfall och gödsel utgör en värdefull resurs som via rötning till biogas tillgängliggörs som energi och näringsämnen.

Sveriges satsningar på produktion och användning av biogas har länge varit ett föredöme när det gäller omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle. Förutsättningarna har dock ändrats och det finns stora utmaningar för den inhemska produktionen. Detta framför allt till följd av kortsiktiga styrmedel och en ökande import av kraftigt subventionerad biogas. Samtidigt visar bland annat biogasmarknadsutredningen SOU 2019:63 att det finns en stor potential för att öka biogasproduktionen i hela landet. Matavfall, gödsel från lantbruket och andra organiska restprodukter är utmärkta råvaror i biogasframställning, men för att potentialen ska tas tillvara och fler aktörer ska våga investera behöver riksdagen införa stabila och långsiktiga spelregler.

Biogasmarknadsutredningen visar tydligt en stor klimatnytta med en utökad biogasproduktion som vida överstiger kostnaderna för de insatser som föreslås. Utredningen presenterar i två stödpaket flera konkreta förslag på vad som behöver göras för att potentialen för biogasframställning ska tas tillvara. I det sammanhanget vill vi lyfta fram stödpaketen till producenterna. Det finns alltså en unik möjlighet att ta tillvara biogasmarknadsutredningens alla positiva och konkreta förslag samtidigt som vi på det sättet på riktigt kan bidra till en grön omstart. Kan riksdagen besluta att förslagen snabbt kommer på plats, i kombinationen med bibehållen skattebefrielse för biogas, är det många lokala och regionala aktörer som är beredda att satsa. Som kommunpolitiker kan vi bidra till att sårbarheten till följd av importerad olja minskar.

Chansen att bidra till fossilfrihet, ett mer livskraftigt lantbruk, fler arbetstillfällen, en cirkulär ekonomi och ett minskat importberoende finns nu. Att inte ta tillvara den möjligheten och kombinera det med den omstart av samhället som nu krävs vore att förspilla ett gyllene tillfälle.

Rebecka Hovenberg gruppledare för Miljöpartiet i Linköping

Karin Svensson Smith oppositionsråd Lund MP

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Kasinohai.com

Kommer casino att fortsätta vara lika populärt?

kasionhai.com Under de senaste åren har casinobranschen tagit enorma steg framåt när det kommer till teknologisk utveckling. I och med dessa framsteg har det också kommit att bli alltmer populärt att spela casinospel hos casinon online.

Den största förändringen som har skett under de senaste åren är kryptovalutornas framfart och att de idag är accepterade betalningsmedel hos många onlinecasinon. Idag tror många att 2020 och de kommande åren också kommer att innehålla ett antal stora förändringar för casinobranschen. Fortsätt läsa om de områden som vi ser som viktiga tendenser under de kommande åren.

Kryptovalutorna kommer att öka sin närvaro i casinovärlden

Kryptovalutorna kommer att fortsätta att dominera casinobranschen då fler och fler spelbolag accepterar kryptovalutor för varje år som går. Från insättningar, uttag och spel med Bitcoin och andra digitala valutor, många tycker om och föredrar dessa transaktioner på grund av säkerheten och anonymiteten. Traditionella betalningar kommer fortfarande att vara ett populärt alternativ för de största spelbolagen, men kryptovalutorna byter nu långsamt ut dessa gamla metoder eftersom många helt enkelt föredrar att vara anonyma och att inte kunna spåras med något så känsligt som spel på casino och betting. Därutöver gör den ökade säkerheten med krypto att spelarna känner sig mer bekväma eftersom risken för identitetsstöld och hacking minimeras. Krypto har därmed vuxit till att bli det främsta och föredragna valet för många spelare och det kommer att fortsätta att vara det under de kommande åren. På kasinohai.com Netticasinot kan du läsa mer om vilka som är de bästa onlinecasinon att spela hos.

Tillgång till begränsade spelområden

Eftersom krypto förde anonymiteten till casinovärlden och det praktiskt taget inte är spårbart då människor inte kopplar sin personliga information till den här digitala valutan, har detta gjort det möjligt för många spelare från hela världen att få tillgång till och spela i onlinespel på platser som ursprungligen var begränsade och förbjudna. Det är ganska enkelt att tänka sig att det har skett en ökning av casinospel online i länder där det är förbjudet med landbaserade casinon tack vare kryptovalutornas framfart. Denna växande efterfrågan kommer att fortsätta att öka under de närmaste åren när onlinecasinon växer och marknadsför sig och expanderar till dessa områden.

Spelarnas vanor förändras snabbt

Då varje person har en mobil enhet har både mobilt och socialt spel en enorm inverkan på spelvärlden online. Det har skett en väldigt stor ökning i människors vilja att använda sin telefon för att spela på casinospel och andra liknande spel. Som ett resultat av det har det skett en väldigt stor ökning i spel som är gratis att spela över hela världen. Även om dessa gratisspel inte ger direkta vinster och inkomster och ses som mer som underhållning, kan intäkter fortfarande göras på andra sätt. Ofta betalar casinospelare en liten avgift för att uppgradera sitt favoritspel för att få åtkomst till vissa speciella funktioner. De är också ofta villiga att betala ett minimibelopp när de köper olika typer av virtuella erbjudanden och spelprodukter för att förbättra deras spelupplevelse. Detta visar att människor är villiga att spendera på pengar underhållning, och att till och med något som anses vara gratis inte alltid är helt gratis. Casinonoperatörer arbetar hårt för att utnyttja denna information till sin fördel eftersom dessa spelare är potentiella kunder och de har styrka i antal, vilket betyder att de kan öka sina intäkter rejält om de lyckas ta sig in på denna marknad.

Fler live dealers

Det visar sig att spelare föredrar onlinecasinon som har ett realistiskt live casino. De tycker om att spela med en engagerande ”verklig, levande” dealer, vilket är det främsta skälet till att de startade med denna spelvana, samtidigt som de aldrig behöver lämna sitt hem. Därför använder fler onlinecasinon denna information för att locka fler kunder till sina casinon. Man kan även se en förändring i hur landbaserade casinon jobbar med sina dealers. Till exempel är användningen av dynamiska, livliga dealers i spel som Blackjack och Baccarat populära hos onlinekasinon och många landbaserade casinon anstränger sig för att erbjuda engagerande dealers på casinogolvet. Ända sedan casinobranschen startade har spelarna alltid dragits till charmiga och snabbtänkta dealers. Det är helt enkelt något med denna mänskliga interaktion som gör det frestande för människor att spela mer och stanna längre. Med avancerad teknik ser dealers verkliga och lika engagerande ut online.

Landbaserade casinon på nedgång

Landbaserade casinon känner stressen från sina konkurrenter online och står inför en snabb nedgång med tanke den senaste tidens popularitet för casinosidor online. Det har skett en minskning i intäkterna under det senaste året, särskilt eftersom människor måste anstränga sig för att ta sig till till ett landbaserat casino. Dessa casinon kan ofta ligga långt bort ifrån många spelare. Det finns till exempel bara fyra stycken i hela Sverige. Detta innebär att människor måste spendera mycket pengar för att ta sig till dessa landbaserade casinon. Mängden pengar och tid som slösas bort innan en kund ens kan spela ett casinospel är redan för högt innan han eller hon ens har kommit fram till det faktiska casinot.

Opinion

Vårdskulden en utmaning

Den vårdskuld som byggts upp blir svår att hantera.
Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT
Opinion
Opinion

I Coronapandemins spår har ett nytt begrepp blivit relevant, ordet vårdskuld. Med det menas det behov av sjukvård av olika slag som skjutits på framtiden för att vården behövt prioritera sina resurser på de coronasjuka, men också för att av smittoskäl annan icke akut nödvändig sjukvård fått skjutas på framtiden. Flera grupper har drabbats hårt av detta t.ex människor i operationsköer och - något som fanns i nyhetsflödet igår - personer som väntar på livsviktiga transplantationer som skjutits på framtiden. Det kan handla om ett års tid att arbeta av denna vårdskuld för sjukvårdsapparaten även i ett optimistiskt perspektiv där coronapandemin ebbar ut under höstmånaderna. Får vi en andra smittovåg kommer å andra sidan vårdskulden att fortsätta växa.

Men att hantera denna vårdskuld handlar inte bara om tiden som det tar för sjukvårdsapparaten. Det kommer att kosta mycket pengar för den regionala sjukvården. En överslagsberäkning talar för att det kan handla om ytterligare 10 miljarder som sjukvården runt om i landet behöver för att beta av det ackumulerade vårdbehovet och återkomma till ett normalläge.

Men det handlar inte enbart om tid och pengar. Många anställda inom sjukvården har gjort heroiska och slitsamma insatser under pandemihanteringen. Och det sker fortfarande eftersom smittspridningen är hög och dödstalen ligger kvar på en hög nivå. Många tvingas skjuta på sina semestrar och är nära att gå in i väggen. Även vårdanställda kan få hälsoproblem och behöva pausa framöver. Vi står därmed inför en mycket stor utmaning.

Ett ansvar vilar därför på gemene man. Många överutnyttjar sjukvårdens resurser och springer till vårdcentraler och akutsjukvården med krämpor eller bara sjukoro, som inte borde belasta sjukvården. För närvarande ökar exempelvis trycket från människor som utifrån minsta tecken på förkylning tror de är smittade av coronaviruset men också de som tror att de haft corona och inbillar sig att vanlig trötthet är coronarelaterat. De friska måste därför visa solidaritet med de allvarligt sjuka och vårdspersonalen och inte överbelasta sjukvården.

Lars J Eriksson

Opinion

Väl värd att fira

Öresundsbron fyllde 20 år den 1 juli.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Öresundsbron firar 20-årsjubileum. Tyvärr lägger coronapandemin sordin på feststämningen eftersom danskarna med all rätt är oroliga för att smittspridningen i Sverige skall hota den danska folkhälsan. Men om Sverige agerar kraftfullare framöver för att begränsa spridning av coronaviruset och snabbmetoder tas fram för coronatestning så bör inte perioden med skarpa reserestriktioner bli alltför lång.

I dag är det svårt förstå varför planerna på att bygga en fast förbindelse över Öresund ledde till en så konfliktfylld diskussion och till och med fick dåvarande Centerledaren Olof Johansson att lämna regeringen. Men den politiska splittringen gjorde att bron i praktiken blev 10 år försenad, dels för att det länge rådde oenighet om en fast förbindelse borde etableras mellan Helsingborg och Helsingör, dels för att det väcktes en rad frågor om brons miljöpåverkan.

En god sak förde den långvariga debatten om Öresundsbron med sig, bron blev ett miljöanpassat projekt. En tid var den enbart planerad att bli en vägförbindelse. Men under diskussionens gång försågs den också med järnväg. Det visar hur viktigt det är att ha långsiktiga perspektiv i trafikpolitiken.

Under åren med Öresundsbron har vi sett hur människor bosätter sig, studerar och arbetar på det andra landets sida och därmed fått en långtgående integration. Flyktingkrisen och gängvåld i Malmö har medfört kontroller mellan länderna, men på det stora hela taget har gränspendlandet fungerat smidigt. Det största hindret för ökad integration är fortfarande skillnader i regelsystem som människor i vardagen måste brottas med. Det är direkt ynkligt att vi efter nästan 70 års nordiskt samarbete inte kunnat harmoniera regelsystem så att samma regler gäller i stort som smått i bägge länder och övriga nordiska grannar. Inte ens ett gemensamt pantsystemt för ölburkar har man lyckats med.

Lars J Eriksson

Opinion

Upphovsrätten skadas av EU

Opinion
Opinion

Vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration, lovade Fredrik Reinfeldt i valrörelsen 2006 innan han blev statsminister. Det handlade om de stora musik- och filmbolagens krav på lagstiftning mot fildelning av musik och filmer. Men 2010 drev han igenom Ipredlagen som innebar att bolagen kunde göra just det.

Många ungdomar (och äldre) har dömts till böter (och i några fall fängelse) för fildelning samt inte minst skyhöga skadestånd baserade på bolagens fantasifulla beräkningar av intäktsbortfall, som märkligt nog godkänts av okunniga domstolar.

Än vanligare blev att bolag begär ut ip-adresser (vilket lagen tillåter utan integritetshänsyn) till misstänkta fildelare för att skicka utpressningsbrev till dem. Betala några tusenlappar och slipp åtal, är budskapet. Många har betalat för att inte riskera polisanmälan, oavsett om de gjort sig skyldiga till något åtalbart.

Sedan kom rena bedragare på att de kunde skicka utpressningsbrev till fildelare med påståendet att de delat porrfilmer. Det gör det lättare att få pengar, oavsett om någon tittat på porrfilm. Gräddfilen för en filmdistributör att kräva andra på pengar med hjälp av en generös lagstiftning har alltså gett inte minst porrföretagen lättförtjänta intäkter. Men de verkliga upphovsmännen har knappast tjänat på Ipredlagstiftningen.

Också straffsatserna för upphovsrättsbrott har skärpts på senare tid. Nu blir det hårdaste straffet för upphovsrättsbrott sex års fängelse, vilket är detsamma som för rån! Skärpningen gäller även ”grovt växtförädlingsbrott”, som också anses handla om varumärkesskydd.

När EU efter massiva lobbykampanjer gripit in blir det ännu mer bakvänt. Nästa år träder EU:s upphovsrättsdirektiv i kraft. Då måste Facebook, Youtube, Google och andra stora aktörer, men även alla andra som publicerar upphovsrättsskyddat material, stoppa otillåten publicering – annars kan det bli skyhöga böter.

De stora plattformarna måste i praktiken, för att kunna kontrollera hundratusentals timmar musik- och videomaterial varje dygn, använda artificiell intelligens, genom så kallade uppladdningsfilter. Men dessa är inte intelligenta. De kan bara känna igen vissa sekvenser eller inslag. Det gör att de är långt ifrån hundraprocentiga. Än svårare blir det när det handlar om satir- eller parodiversioner, som normalt är tillåtna enligt upphovsrätten. Redan visar det sig att material stoppats som upphovsrättsinnehavare med alla rättigheter själva lagt ut, därför att inslaget kan likna något annat.

Tidningen Ny Tekniks reporter Simon Campanello berättar till exempel om en amerikansk kammarorkester som livesänt en Mozartspelning men stoppats, trots att Mozart kan spelas fritt eftersom det gått mer än 70 år sedan komponerandet och en direktsändning svårligen är plagiat. En sändning kan stoppas på minuten men i bästa fall tar det dagar, eller ofta veckor, att få Youtube eller Facebook att återställa inslaget.

Lagen och filtren blir därmed ett hot mot upphovsrätten. Det kommer att hämma kreativiteten på internet och därmed också upphovsrättsinnehavarnas möjligheter att tjäna pengar på sitt arbete.

Yngve Sunesson

NÄSTA ARTIKEL