GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ögonblicksbilder som inte sätter djupa spår

Nora Wurtzel har läst norska Marie Auberts novellsamling Får jag följa med dig hem.
Bok/recension • Publicerad 2 juli 2020 • Uppdaterad 24 november 2021
Marie Aubert.
Marie Aubert.
Foto: Agnete Brun

Den norske författaren Marie Aubert är tillbaka med sin andra bok på svenska. Novellerna i Får jag följa med dig hem kretsar kring separationer och uppbrott, med fokus snarare på den som begår misstagen och klantar till det än den som blir sviken. I centrum står de katastrofalt dumma besluten, antingen i form av en lögn som går för långt eller kyssandet av läppar som inte är dina att kyssa. Bitvis är det som att se på skräckfilm – läsaren måste hålla tillbaka impulsen att skrika åt karaktärerna att det är ett dåligt beslut, som kommer att leda till undergången.

Teman som känns igen

Marie Aubert blev känd för den svenska publiken tidigare i år. Hennes korta roman Vuxna människor fick goda recensioner och vissa teman känns igen från romanen: ofrivillig barnlöshet, skilsmässor, ensamhet och frågor om vem som egentligen är vuxen. Här finns också funderingar kring när, och hur, man uppnår detta vuxenskap. I novellerna möter läsaren karaktärer som gör fel, trampar i klaveret och på oåterkalleliga vis förstör sina vänskaps- och kärleksrelationer.

Starkast är skildringen av vänskap i brytpunkten mellan det fria livet som ung och det riktiga vuxenlivet. Det handlar om relationer där den ena parten går vidare, antingen in i modersrollen eller på heltid blir någons flickvän. Här finns skildringen av de två vännerna Mina och Ellen, som är på en gemensam semester. När Ellen varje kväll ringer sin pojkvän står Mina bredvid och undrar vem hon skulle ringa till, när den enda hon alltid vill prata med är Ellen.

Briljerar i det korta

Vänskapen som tidigare varit helig finns med när Aubert i en annan novell beskriver tillvaron som den siste barnfria i vänskapskretsen: ”Jag drar och sliter i alla mina väninnor, försöker tvinga iväg dem från deras män och barn.” Här finns också vissa likheter med bland annat Agnes Lidbecks prosa, kanske främst i relativiseringen och undersökandet av vad det är som gör att föräldrar slår sina barn, där båda två har ett öga för smärtpunkter.

I slutändan briljerar dock Aubert med att hålla sig kort – för ältandet av vardagens plågor kan lätt bli tröttsamt. Så är inte fallet i Får jag följa med dig hem som på bara hundra sidor rymmer nio noveller. Detta resulterar i att novellerna snarare fungerar som ögonblicksbilder och samlingen blir till ett litterärt fotoalbum över människors besynnerligheter.

Sobert intryck

Med det genomgående fågelperspektivet i kombination med välskrivna noveller är det trevligt att läsa, men det är inte en upplevelse som sätter djupa spår. Förpackat i ett nätt och snyggt format, med samma rena och minimalistiska omslagsdesign som Vuxna människor ger novellsamlingen ett sobert intryck som knappast speglar dess innehåll.

Auberts språk är avskalat och distanserat vilket resulterar i ett avstånd mellan läsare och berättelse. Det är sällan någon ordentlig handling i novellerna, den traditionella intrigen ligger antingen före eller efter i tiden och som läsare kommer du in och betraktar efterdyningarna eller upptrappningen. Karaktärernas tvivelaktiga agerande får aldrig några konsekvenser, för när det väl är dags för reaktionerna är berättelsen nämligen redan slut.

Bokecension

Bok

Får jag följa med dig hem

Författare: Marie Aubert

Översättning: Cilla Naumann

Förlag: Wahlström & Widstrand

Nora Wurtzel
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.