Vårdskulden en utmaning
I Coronapandemins spår har ett nytt begrepp blivit relevant, ordet vårdskuld. Med det menas det behov av sjukvård av olika slag som skjutits på framtiden för att vården behövt prioritera sina resurser på de coronasjuka, men också för att av smittoskäl annan icke akut nödvändig sjukvård fått skjutas på framtiden. Flera grupper har drabbats hårt av detta t.ex människor i operationsköer och - något som fanns i nyhetsflödet igår - personer som väntar på livsviktiga transplantationer som skjutits på framtiden. Det kan handla om ett års tid att arbeta av denna vårdskuld för sjukvårdsapparaten även i ett optimistiskt perspektiv där coronapandemin ebbar ut under höstmånaderna. Får vi en andra smittovåg kommer å andra sidan vårdskulden att fortsätta växa.
Men att hantera denna vårdskuld handlar inte bara om tiden som det tar för sjukvårdsapparaten. Det kommer att kosta mycket pengar för den regionala sjukvården. En överslagsberäkning talar för att det kan handla om ytterligare 10 miljarder som sjukvården runt om i landet behöver för att beta av det ackumulerade vårdbehovet och återkomma till ett normalläge.
Men det handlar inte enbart om tid och pengar. Många anställda inom sjukvården har gjort heroiska och slitsamma insatser under pandemihanteringen. Och det sker fortfarande eftersom smittspridningen är hög och dödstalen ligger kvar på en hög nivå. Många tvingas skjuta på sina semestrar och är nära att gå in i väggen. Även vårdanställda kan få hälsoproblem och behöva pausa framöver. Vi står därmed inför en mycket stor utmaning.
Ett ansvar vilar därför på gemene man. Många överutnyttjar sjukvårdens resurser och springer till vårdcentraler och akutsjukvården med krämpor eller bara sjukoro, som inte borde belasta sjukvården. För närvarande ökar exempelvis trycket från människor som utifrån minsta tecken på förkylning tror de är smittade av coronaviruset men också de som tror att de haft corona och inbillar sig att vanlig trötthet är coronarelaterat. De friska måste därför visa solidaritet med de allvarligt sjuka och vårdspersonalen och inte överbelasta sjukvården.
Lars J Eriksson
