Gör inte EU federalt

Var det ”nästa generations EU” som formades vid det rekordlånga toppmötet med EU:s ledare i helgen? Det var åtminstone EU-kommissionens slogan för det stora räddningspaketet som till slut kunde fastställas.

Diskussionerna efteråt i de flesta länderna har handlat om vad varje land fått ut av paketet och långtidsbudgeten. Men viktigare är den debatt som också börjat föras - vart är EU på väg? Är det stora låne- och bidragspaketet ett tecken på att EU ska bli en överstatlig federation?

Det finns flera oberoende bedömare som ser det som en trolig utveckling. Expressens stjärnskribent Viktor Barth-Kron förklarar i en analys att ”Nästa generations EU har större och mer statsbyggande ambitioner”. Sydsvenskans politiske reporter Olle Lönnaeus kommenterar coronafonden med att EU tar ”ett litet men betydelsefullt steg mot en federal superstat”. I Dagens Nyheter skrev professor Sverker Sörlin att Brysselavtalet är början på en ny historia: ”Trenden går obevekligen mot ett mer och mer gemensamt ansvarstagande.”

Inom EU har parlamentet ständigt försökt öka sin makt. I arbetet inom EU har det lyckats väl och parlamentet är nu medbeslutande i de flesta frågor. Maktambitionerna visar sig också i att parlamentet ständigt vill öka EU:s makt i förhållande till medlemsstaterna.

Den inriktningen har också EU-domstolen i så gott som alla de fall den dömt. Kommissionen är bunden av fördragen men ser också oftast som sin uppgift att värna EU:s maktställning, även i förhållande till staterna.

Bland medlemmarna är inställningen splittrad. Många har som Sverige inställningen att EU fortsatt ska vara en mellanstatlig organisation där medlemsländerna har betydande makt. Men Frankrikes president Macron skulle gärna bli president i USE, Europas Förenta stater. Om han får med sig Tyskland på den linjen, även utöver coronafonden, blir det svårt för de andra länderna att stoppa den federala utvecklingen. Men det måste Sverige försöka.

Yngve Sunesson