Efter explosionen: Aktivist förutspår uppror
I januari tillsattes en ny libanesisk regering efter höstens historiskt stora protester mot dåliga levnadsförhållanden, den omfattande korruptionen och religiösa motsättningar. Men det har inte förbättrat landets politiska läge, enligt aktivisten och företagsjuristen Hussein El Achi.
– Det har varit hemskt sedan det första ögonblicket. De har inte tagit några beslut som förbättrat livet för människorna i Libanon, säger han.
Protesterna har därmed fortsatt, till en början i samma stil som tidigare med tusentals människor som demonstrerade på gatorna. I och med coronapandemin fick protesterna anpassas – en del har genomförts med bil. På lördag skulle ännu en bilprotest ha anordnats. Men sedan exploderade det i hamnen i Beirut – explosioner som ödelade delar av staden, tog hundratals människoliv och skadade tusentals.
Ser politikerna som ansvariga
– Den protesten blir ju inte av. Nu måste vi ta hand om våra hem, våra vänner och vår familj. Ärligt talat är vi fortfarande chockade, vi tänker inte klart. Vi har sett krig – men vi har aldrig sett någon förstörelse som denna, säger El Achi, som på inget sätt menar att den politiska stormen är över.
– Vi håller politikerna ansvariga för explosionen. Det är obegripligt hur man kunde låta det här ske, att ingen har tagit ansvar för att få bort de explosiva ämnena från hamnen.
Framtiden ser enligt honom dyster ut. De kommande veckorna behöver folket skrapa ihop spillrorna av sina hem – och sina liv – men att de för ett endaste ögonblick skulle glömma missnöjet med landets styre finns inte på kartan enligt El Achi, som sedan 2015 aktivt har protesterat för bättre levnadsförhållanden i landet.
– Vi protesterade, vi bad om förändring, men i slutändan blev inget gjort. Jag är väldigt rädd att vi nu måste konfrontera de som styr på andra sätt än tidigare.
Förutspår större motstånd
El Achi förklarar att det i kris inte går att förlita sig på en regering som varken har hanterat en ekonomisk kris, skenande livsmedelspriser, skulder eller landets korruption. Därför oroar han, och de i hans närhet, sig för sina liv.
– Vi har levt i en ekonomisk kollaps och anpassat oss så gott vi kan, men utan hamnen och förnödenheter kan ingen överleva. Importerna är livsviktiga för människors överlevnad. Utan hamnen i Beirut har vi ingen mat.
Han tror att de oroliga tiderna bara har börjat.
– Det kommer att bli ett civilt motstånd i andra former än tidigare. Vi måste stå emot på något sätt. Vi kan inte kompromissa mer.
Hilda Djupenström/TT
Fakta: Libanons politiska kris
I oktober i fjol kastades det redan ekonomiskt krisande och svårt skuldsatta Libanon in i politiskt kaos – med månader av regeringskritiska massprotester mot ökade levnadskostnader och regeringens oförmåga att hantera den ekonomiska krisen. Sedan dess har det libanesiska pundet tappat 80 procent av sitt värde på den svarta, inofficiella marknaden. Den 29 oktober meddelade dåvarande premiärminister Saad al-Hariri sin avgång. Men det tog lång tid att bilda ny regering, bland annat eftersom de olika politiska grupperingarna inte kunde enas om ministerposterna. I januari 2020 tillkännagav Libanon sin nya regering.
Tiotusentals libaneser har i krisen, som är den värsta sedan det femtonåriga inbördeskriget (1975–1990), förlorat sina jobb eller tvingats gå ner i lön och de ekonomiska svårigheterna blir allt mer svåröverstigliga. Därtill har covidpandemin inte gjort situationen bättre.
Den politiska splittringen i Libanon har alltid varit stor och regeringsmakten, en sekulär republik, bygger på en balans mellan landets största religiösa grupper: sunnimuslimer, shiamuslimer, kristna och druser.
