Brytning behöver inte betyda brist

Ända sedan jag lärde mig ett språk som liten, öppnade sig nya världar och tankar för mig. Så fort jag kunde behärska orden började jag sluka böcker, berättelser, händelser, historia. Allt från låttexter till klottrade ord hade nu en innebörd. Den nya kunskapen fick saker att bli levande. Själva språket var levande.

Alla språk kan omformas, utforskas och förvrängas. En extra bokstav, ett tonläge, en satsmelodi, en punkt ändrar hela innehållet. Utan någorlunda begränsande regler blir det förmodligen inget språk men kanske dödar vi också blomstrande språk om det inte tillåts finnas variationer?

Så småningom när jag lärde mig fler språk skämdes jag inte bara för variationer av olika språk utan också variationer inom samma språk. Jag skämdes för mina föräldrars oförmåga att måla innanför de strikta språklinjerna på sitt andraspråk. Brytning och grammatiska fel skulle orsaka besvärliga reaktioner. Ilska, skratt eller hån. Likaså om det är ord på ett annat språk. Ibland ville jag inte att de skulle prata. Jag ville själv inte prata om det skulle få folk att skratta åt mig eller bli arg på mig.

Trots att jag hade mycket kunskap om ett språk var jag rädd för att ha en brytning när jag skulle prata. Jag var helt enkelt rädd för att låta fånig. Talängslan och självmedvetenheten fick orden att fastna i halsen. Något som istället motverkar utvecklingen av språkkunskaper.

Med engelskan fick det inte låta som svenska samtidigt som jag kämpade med den naturliga blandningen av både amerikanska och brittiska. Till slut insåg jag hur många olika sätt engelska talas på internationellt. Flera länder, som Indien och Singapore, har engelska som officiellt språk trots att det förekommer både annorlunda dialekter och grammatiska variationer. Hur skulle det gå om det bara fanns ett begränsat sätt att använda språket? Ett som ska kunna möjliggöra kontakt med människor världen över.

Jag skämdes för mina föräldrars oförmåga att måla innanför de strikta språklinjerna på sitt andraspråk. Brytning och grammatiska fel skulle orsaka besvärliga reaktioner. Ilska, skratt eller hån.

Rädsla för språk begränsar en människa mer än bara rent kunskapsmässigt. Det begränsar den sociala kommunikationen men också personliga tankar och uppfattningsförmågan. Studier har visat att språken vi behärskar även styr hur vi tänker. Meningar som beskriver samma händelser kan formuleras olika sätt men ändå förmedla samma budskap. Ett exempel är att det på kinesiska inte hörs någon skillnad på kjol och klänning, fot och ben eller han och hon. Själv har jag varken blivit förvirrad av det eller varit med om en situation där det inte fungerar, trots att det låter ovant på svenska.

Något som kanske kan ses som bristande kunskaper i ett specifikt språk är att blanda hejvilt mellan flera språk. Numera ser jag det snarare som att det även kan bero på en rikare tillgång av uppfattningar. Många ord på ett visst språk beskriver specifika känslor, tankar, tillfällen och ögonblick som inte går att översätta. Sedan kan ord som faktiskt går att översätta också förmedla olika känslor beroende på vilket språk som används.

Jag läste en gång något klokt som jag tänker på väldigt ofta nu. Kom ihåg att om en person talar med brytning betyder det nästan alltid att de kan minst ett annat språk flytande.

Alltså, ytterligare ett verktyg som öppnar upp möjligheten att utforska världar med.

Sharon Wong är 21 år gammal och läser på läkarprogrammet i Lund.