Debatt

Värna det kommunala vetot

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Regeringen är desperat. När Sverige tvingas att elda olja mitt i sommaren har något gått riktigt fel i energipolitiken. Genom att successivt avveckla planerbara energikällor som kärnkraft och ersätta dem med väderberoende källor som vind- och solkraft, skapas ett opålitligt system som leder till högre priser och mer utsläpp. Där är vi nu. Nu kommer nästa steg. För att släta över bristerna i regeringens symbolpolitik vill man nu i ren desperation påtvinga kommuner byggandet av än fler vindkraftverk. Kommuninvånarna ska omyndigförklaras och de ska inte längre få vara med och bestämma över sin egen mark. Regeringens nya miljö- och energipolitik är auktoritär och djupt skadlig för Sverige.

Vid etablering av större tillståndspliktiga vindkraftverk finns det idag krav på att etableringen aktivt måste tillstyrkas i den aktuella kommunen, även kallat för det kommunala vetot. Detta har inneburit att det definitiva beslutet kring stora vindkraftsetableringar har fattats så nära medborgarna som möjligt, vilket är angeläget ur ett demokratiskt perspektiv. Men nyligen aviserade regeringen att man nu vill avskaffa det kommunala vetot och att förslaget nu ska snabbutredas. Något som Sverigedemokraterna vänder sig starkt emot.

Vid etablering av miljöfarlig verksamhet, såsom vindkraftverk utgör, har kommunerna idag ett direkt inflytande över etableringen genom det kommunala vetot. Man bör även komma ihåg att innan de nya bestämmelserna infördes 2009, prövades uppförandet av vindkraftverk enligt plan- och bygglagen samt miljöbalken. När förenklingar genomfördes och dubbelprövningen avskaffades, infördes just det kommunala vetot för att ett kommunalt inflytande skulle kvarstå och med syftet att det uttryckligen inte skulle minska.

Uppförande av stora vindkraftverk för med sig betydande lokala konsekvenser såsom fördärvade natur- och kulturvärden, estetiska samt landskapsbildsmässiga värden. Ofta annekterar man också mark som kan komma i konflikt med framtida markanvändningsintressen. Många av de som har oturen att ha bostadsfastigheter på fel ställe när vindkraftverken byggs upp kan dessutom drabbas av oljud och solreflexer.

Sverigedemokraterna anser att det kommunala självbestämmandet är angeläget att värna om och att det är de lokala politikerna – och i förlängningen kommunernas invånare - som är bäst lämpade att fatta beslut i frågan. Vi vänder oss därför starkt mot regeringens ingång att slopa det kommunala vetot och därmed minska det demokratiska inflytandet. Regeringens auktoritära miljö- och energipolitik leder till högre priser, större osäkerhet i elnäten samt högre utsläpp när vi tvingas elda olja och importera smutsig kol när vinden inte blåser.

Mattias Bäckström Johansson (SD)

Energipolitisk talesperson

Magnus Olsson (SD)

Oppositionsråd Malmö

Debatt

Replik: Moderaternas elpolitik inte trovärdig

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I en debattartikel 27/11 presenterar moderaterna en elpolitik som inte är trovärdig. Kärnkraften är inte fossilfri, det är en bluff. I ett livscykelperspektiv orsakar kärnkraft 78-178 g koldioxid/kWh, eller 9-37 gånger mer koldioxidutsläpp än förnybar el från sol och vind, enligt en aktuell rapport från Stanford University.

Om Sverige ska öka tempot i omställningen är nya reaktorer inte heller någon lösning. Den nya finska reaktorn Olkiluoto 3 har ännu inte tagits i drift trots att den finska regeringen beslöt att bygga den år 2000. Samma omfattande förseningar inträffar också hös de två andra pågående reaktorbyggena i Västeuropa, Flamanville och Hinckley Point. Och de kostar flera gånger mer än vad som utlovats. Kostnaden för Olkiluoto 3 är nu uppe i ca 100 miljarder mot utlovade 25 när finska riksdagen gav klartecken 2002.

Enligt Stanford-studien, med över 150 vetenskapliga referenser, kostar ny kärnkraft idag 2,3 – 7,4 gånger mer än sol- och vindkraft.

Talet om en kraftigt ökad elförbrukning bör också tas med en nypa salt. Under 2000-talet har elanvändningen i Sverige sjunkit från 150 till nu 132 TWh på årsbasis, motsvarande ca 10 miljoner elbilars behov, och är nu tillbaka på 1985 års nivå.

Avslutningsvis är nuvarande höga elpriser i Skåne en konsekvens av Alliansregeringens beslut att dela upp Sverige i 4 självständiga elområden. Det är hög tid att upphäva den politiken, för Skånes skull. Eller vad tycker moderaterna?

Göran Bryntse,

Tekn. Dr.

Ordförande I SERO, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation

Debatt

Prata mer om hiv

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Idag är det Världsaidsdagen, en dag som initierades av FN för att uppmärksamma den globala hiv-epidemin och offren den skördat. Det är en viktig dag. Arbetet för bättre hivrespons: att förebygga överföring och att stärka personer som lever med hiv fortsätter.

Dagen är extra viktig att uppmärksamma i år, under brinnande coronapandemi. Covid-19 tar med all rätt ett stort fokus, samtidigt tar inte de kroniska infektionerna och sjukdomarna paus.

I världen uppskattas 37 miljoner människor leva med hiv enligt FN och i Sverige rapporteras cirka 450 fall per år enligt Folkhälsomyndigheten. Sedan 1981 har över 25 miljoner människor mist livet till följd av aids.

Tack och lov finns idag bromsmediciner som gör att människor kan leva ett fullgott liv med hiv. I Sverige är behandlingen effektiv och den sänker virusnivån till praktiskt taget noll. Det gör att smittsamheten också är väldigt låg. Men alla har inte tillgång till bromsmediciner. I världen har i genomsnitt endast 37 procent av alla som bär på hiv tillgång till behandling.

Det förebyggande arbetet för att minska antalet nya infektioner av hiv spelar en viktig roll. En konkret åtgärd är att erbjuda sprutbyte. För Centerpartiet är det viktigt att det finns sprututbytesprogram i hela landet eftersom det minskar risken för spridning av både hiv och hepatit C. En annan är att informera om hur hiv överförs samt hur en skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar. Här har ungdomsmottagningarna en viktig roll.

Men det räcker inte att bara driva arbetet mot hiv medicinskt. Det är också viktigt att prata om hiv. För att öka kunskapen, för att bryta stigma och felaktiga föreställningar. Att skapa ett klimat där människor vågar berätta att de lever med hiv utan att mötas av fördomar och okunskap; för att bryta normen om att ingen i rummet lever med hiv.

För oss som regionpolitiker är det också viktigt att följa hur hiv och åldrande påverkar varandra. Hur kommer till exempel mediciner som många äldre använder, påverkas om patienten även tar mediciner mot hiv? Därför ser vi gärna ännu mer forskning kring hur det är att åldras med hiv samt se till att geriatriker får en större kunskap om HIV och åldrande.

Alla människor har rätt att leva ett fullgott liv oavsett var i världen en bor. Ingen människa ska behöva känna skuld eller skam över att leva med hiv. För att det ska vara möjligt behövs både tillgång till behandling och kunskap.

Därför bär vi det röda bandet, symbolen för medvetenhet och solidaritet. Idag och alla andra dagar.

Birte Sandberg (C)

regionråd och primärvårdsnämndens ordförande

Patrik Holmberg (C)

ordförande, sjukhusstyrelse Kristianstad

Warda Fatih (C)

ordförande, sjukhusstyrelse Landskrona

Debatt

Moderaterna och grön teknik

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Om Sverige ska klara klimatmålen måste vi öka takten i klimatarbetet. Därför genomför vi rekordstora satsningar på elektrifiering, tillgång till ren el och inhemska gröna bränslen för att ställa om transporterna och industrin.

I sex år har vi bara sett måttliga utsläppsminskningar. Mycket beror på att omställningen av industri och transporter inte går tillräckligt fort. Samtidigt är svenska företag ledande och satsar stora summor på att utveckla teknik som helt ska få bort utsläppen. Faktum är att vi just nu ser miljarder i gröna investeringar och stora forskningsprojekt. Klimatpolitiken måste fokusera mer på teknikutveckling för att vi ska lyckas med omställningen.

Vi prioriterar därför de två största utsläppssektorerna i Sverige – transporterna och industrin. I vår budget föreslår vi de största satsningarna i moderna tid på reformer för en effektiv omställning inom dessa båda sektorer.

Industrin står idag för en tredjedel av Sveriges utsläpp. Därför vill Moderaterna skapa långsiktiga förutsättningar för industrins omställning. Vi mer än fördubblar regeringen satsning på ”Industriklivet” för företag som utvecklar nya tekniker för att minska utsläppen. Vi storsatsar på infångning och lagring genom CCS och bio-CCS för att åstadkomma stora utsläppsminskningar, eller till och med negativa utsläpp.

Transporter är nödvändiga för både människor och företag, men de måste bli renare. Vi vill se ett nätverk av laddstationer över hela Sverigeför person- och lastbilar. För personbilar handlar det främst om att täcka de vita fläckar där det idag saknas laddpunkter. För tunga transporter vill vi driva på för regionala nätverk och sammanhängde stråk av laddinfrastruktur mellan de större städerna. Även elvägar för lastbilar kan var ett alternativ.

Sverige behöver mer el för att klara omställningen av transporter och industri. Elanvändningen väntas öka med upp till 60 procent på 25 år. Om omställningen ska göra klimatnytta måste elen vara ren. Moderaterna anser därför att Sverige behöver ett mål om 100 fossilfri elproduktion, då kan vi värna och bygga ut kärnkraften samtidigt som vi även satsar på vattenkraft och vindkraft.

Om vi ska klara omställningen måste bilar och lastbilar köra på allt renare drivmedel. Vi vill därför få igång storskalig inhemsk produktion av biobränslen och vätgas samt forskning och utveckling av flyget. För att stötta utvecklingen satsar vi på ett stort grönt bränslestöd.

Sverige kan öka tempot och bli ett ännu bättre föredöme. Tekniken finns och kan användas i stor skala om politiken och näringslivet samarbetar. Men då måste man förstå det internationella värdet av ny teknik som skapas här. Så når vi vårt eget klimatmål och gör störst nytta för hela världens klimat.

Lars Hjälmered (M)

Näringspolitisk talesperson

Maria Stockhaus (M)

Trafikpolitisk talesperson

Jessica Rosencrantz (M)

Klimat- och miljöpolitisk talesperson

Debatt

Planera för klimatanpassning

org-5128558b-db39-4ab5-b16b-cca93463876b.jpg
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

2019 finansierades klimatanpassning genom statsbudgeten för 173 miljoner kronor, för i år är 124 miljoner kronor budgeterade och för åren 2021 och 2022 vardera 78 miljoner kronor – anslaget mer än halveras samtidigt som behovet snabbt ökar. Det är en kraftfull signal till kommuner och företag att de i allt väsentligt måste hantera klimatanpassningen själva.

Runt om i världen ser vi förfärande effekter av ett förändrat klimat, med våldsamma bränder, intensiva tropiska stormar och häftiga skyfall. Det sker också på nära håll; i augusti var dricksvattnet i kranen fysiskt slut i Köpenhamn i flera dagar, och i Sverige har vi fortfarande 2018 års rekordtorka, bränder, nödslakt och missväxt i färskt minne. Eftersom vi hittills inte förmått minska utsläppen i tillräckligt snabb takt, behövs ett massivt arbete att anpassa oss för ett förändrat klimat – och det är bråttom.

Många av Sveriges kommuner har en stor yta men få invånare och begränsad budget. Att klimatanpassa hela kommunen är därmed en stor utmaning, särskilt som statsanslaget för klimatanpassning alltså mer än halveras på ett par år. Att så stor del av ansvaret läggs på kommunerna kan nog ses som en smula orättvist – det är ju stater som med otillräckliga klimatmål och svaga ekonomiska incitament för utsläppsminskningar har skapat behovet av klimatanpassning.

Att så mycket av ansvaret hamnar på kommunerna får också ses som något av en kursändring; i hela landet har staten genom länsstyrelserna tidigare tagit fram regionala handlingsplaner för klimatanpassning, exempelvis löper Västra Götalands plan ut nu till årsskiftet medan Skånes gäller till och med år 2024.

En för kommunerna trots allt positiv konsekvens av att behovet av klimatanpassning blivit alltmer uppenbart är ett ökat engagemang i frågan från näringslivet. Här finns ett behov av anpassning av råvarutillförsel, leveranskedjor, lokalisering av fabriker, kontor och lager och mycket annat. I detta har lokala näringar och kommunen gemensamma intressen och bör kunna agera mer samfällt än man gjort hittills.

Ett måttligt och i ekonomiska termer minskande engagemang från statligt håll för klimatanpassning, betyder också att andra aktörer får steppa upp. Vi som arbetar med en lång rad kommuner och företag bör mer systematiskt bidra till kunskapsspridning och innovativa samarbeten. Det gör vi bland annat med vår senaste Urban Insight-rapport, som sammanställer konkreta exempel från städer i Europa på hur klimatanpassning utformas kostnadseffektivt och attraktivt, med konkreta råd för den som står i begrepp att ta fram en klimatanpassningsplan för sin kommun eller sitt företag.

Att anpassa oss till ett förändrat klimat är förstås i grunden ett misslyckande. Men görs det på rätt sätt kan det bidra till mer attraktiva städer, bättre boende, ett tryggat jord- och skogsbruk och en stärkt konkurrenskraft för näringslivet. Här kan vi alla bidra!

Mattias Goldmann

hållbarhetschef Sweco

Debatt

Kompetensföretagen måste vara med

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Region Skåne har tagit beslut om att delta i en nationell upphandling av vårdbemanningstjänster för att minska kostnaderna för inhyrd personal. Kompetensföretagens budskap till Region Skåne är att våra medlemsföretag måste vara med i utformandet av upphandlingsunderlaget. Först då blir det ett optimalt resultat för medborgarna, patienter som skattebetalare. Regionerna går i rätt riktning när de börjar fokusera mer på kvalitet och utförd vård än bara kronor och ören när det kommer till inhyrning.

Faktum är att inhyrd personal behövs, och inte bara under det svåra läge vården befinner sig i nu. I en artikel i Dagens Medicin säger Region Skånes HR-direktör Karin Melander att behovet alltid kommer att finnas vid arbetstoppar eller när nya verksamheter ska öppna.

Melander har helt rätt: varje dag är tusentals frånvarande från sina jobb i regionerna, av fullt naturliga orsaker som byte av yrke eller arbetsplats, sjukskrivning, föräldraledighet, studier, semester och så vidare. Bristen på medarbetare inom vården ger stora uttag av övertid, vilket skapar arbetsmiljöproblem som leder till mer sjukfrånvaro. Därmed uppstår kvalitetsproblem i vården som långa vårdköer och problem med att överhuvudtaget kunna få träffa en läkare.

Nu ska regionerna troligtvis samverka för gemensam upphandling. Melander nämner fokus på kvalitet, patientsäkerhet och kontinuitet i kontakt med vården. Det välkomnar vi. Om regionerna tar med oss leverantörer i det arbetet kan vi tillsammans uppnå en mer patientsäker vård utan stegrande kostnader.

Kompetensföretagens medlemsföretag har i många år arbetat för att leverera mot behoven hos såväl regioner som patienter, med ständigt förbättrad kvalitet, kostnadseffektivitet och leveranssäkerhet. Samarbetet med regionerna har stärkts de senaste åren, vilket bekräftas i Konkurrensverkets rapport Regioners upphandlingar av vårdpersonal.

Om regionerna inte budgeterar för inhyrning uppstår också problem. Då hamnar de i direktupphandlingar där de har svårare att påverka både kvalitet på, och kostnad för inhyrningarna. Dessutom har det fokus på pris som regionerna har idag i upphandlingar öppnat marknaden för leverantörer som inte lever upp till Kompetensföretagens höga krav, med företag som är auktoriserade enligt våra villkor. Auktorisationen innefattar bland annat kollektivavtal med försäkringar och andra förmåner, helt enligt den svenska modellen.

Vi välkomnar Region Skånes och SKR:s önskan att driva ned kostnaderna för inhyrning, och vill bidra till det genom att stötta i utformandet av välfungerande ramavtal för upphandling av inhyrd vårdpersonal. Våra medlemsföretag är viktiga för kompetensförsörjningen, och ser till att vård kan ges där den annars riskerar att utebli.

Vår förhoppning är därför att vi bjuds in till samarbete för en bättre, säkrare och mer kostnadseffektiv vård.

Eva Domanders

Ordförande Kompetensföretagen

Patrik Eidfelt

Förbundsdirektör Kompetensföretagen

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Axofinans

Personlig ekonomi under och efter Covid-19

Axofinans.se Den rådande pandemin har slagit hårt mot Sveriges ekonomi, med fallande tillväxt och en stigande arbetslöshet. För många är Coronaviruset främst associerat med dess ekonomiska inflytande, snarare än hälsokonsekvenserna som viruset medför. Detta är fullt förståeligt, eftersom pandemin krånglat till det finansiellt för svenskar runtom landet, och det kan vara svårt att förstå sig på hur man bör gå tillväga framöver gällande den personliga ekonomin. Det är viktigt att inte ta känslomässiga beslut baserat på dagssituationen – långsiktigt tänkande är det som kommer att rädda ekonomin, både under och efter Corona-eran.

Coronakrisen har medfört ekonomiska svårigheter globalt, och Sverige är inget undantag. Det kan vara svårt att veta hur man bör agera framöver gällande ens personliga ekonomi när hela världen befinner sig i krisläge. Det viktigaste att ha i åtanke är att denna kris kommer att nå sitt slut så småningom, trots att vägen framåt ser ut att bli längre än förväntat. Man bör därför inte ta några större finansiella beslut till följd av pandemin: pengar som investerats i aktier och dylikt bör lämnas ifred, tills dess att situationen stabiliserat sig.

Utöver det är det rekommenderat att ta väl hand om den personliga finansen, eftersom situationen kan komma att förvärras inom snar framtid. En andra våg verkar mer och mer möjlig, och kan medföra en stor ekonomisk nedgång för den svenska ekonomin – som förlitar sig främst på sin export. Det här är vad man bör fundera över gällande den personliga ekonomin både under och efter den nuvarande världssituationen.

Mindre företagsägare värst drabbade

De som drabbats hårdast ekonomiskt av Covid-19 är mindre företagsägare, särskilt de som arbetar inom turismbranschen. För sådana personer kan det vara svårt att finna en balans mellan företagets ekonomi och den personliga ekonomin. Det är viktigt att hålla dessa separat, och att se till att den personliga ekonomin håller sig stabil, även i de fall då företaget ter sig fallera.

Refinansiering av lån

Att försöka beta av flera lån samtidigt under en ekonomisk kris är inte lätt. Avbetalning av samtidiga lån innebär många olika minimibelopp att betala samt vanligtvis en högre än nödvändig ränta. Med en refinansiering av ens lån kan man samla alla sina tidigare lån på en och samma plats, och därmed få möjlighet till en lägre ränta samt lägre månadsbetalningar.

Detta innebär självklart mer pengar över i slutet på varje månad och en högre nivå av ekonomisk säkerhet. En refinansiering är ett särskilt attraktivt val för den som tidigare använt sig av lån där standarden är skyhöga räntor, exempelvis sms-lån. Sådana lån kan vara svåra att betala av inom en rimlig tidsram och kan innebära framtida problem med Kronofogden om man inte är försiktig.

Börssituationen som den ser ut idag är inte permanent

Turbulensen man kunnat observera hos aktiemarknaden på senare tid kan vara ångestgivande, men det innebär inte att man bör paniksälja. Det är bäst att vänta ut pandemin innan man rör sina aktier, eftersom marknaden eventuellt kommer stabilisera sig. Precis som med det mesta i finansvärlden, är det bäst att tänka långsiktigt, eftersom man annars riskerar förlora stora summor på sina tidigare investeringar.

En buffert gör stor skillnad

Går saker och ting snett i framtiden, är det viktigt att man inte hamnar i en situation där man måste låna pengar av familj och vänner för att klara sig. Att spara till en buffert är därför essentiellt för en säker privatekonomi. Vanligtvis räcker det med tre månadslöner för de flesta nödsituationer. Om inkomsten minskar eller man plötsligt blir av med arbetet, kan en sådan buffert lätta på stressen och bidra till en mildare övergångsperiod.

Många bäckar små gör en stor å

Privatekonomin under Covid-19 bör inte utsättas för drastiska åtgärder eller panikartade ekonomiska beslut. Små, men goda, finansiella val är allt som behövs för att säkerställa en god ekonomi både under pandemin men även framöver.

Sammanfattningsvis bör man fundera över följande för privatekonomin:

– En buffert. Slår nöden till behöver man ha pengar att tillgå tills dess att krisen är över.

– Omfinansiering. Flera mindre lån innebär högre utgifter per månad och kan leda till en nödssituation om ens privatekonomi försämras.

– Lämna investeringarna ifred. Situationen kommer att stabilisera sig så småningom, men det gäller att vara tålmodig.

Debatt

SD:s krisstöd inte trovärdigt

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Det talas allt mindre idag om den kultur- och demokratigärning Januaripartierna antog efter regeringskrisen hösten 2018. I och med höstens budget växlar vi upp det kulturpolitiska samarbetet med historisk budget om ytterligare 3,4 miljarder till kulturen.

S, MP, L och C är överens om att kulturen behöver särskilda insatser eftersom man fortfarande drabbas hårt av pandemins konsekvenser. Nyligen meddelade regeringen att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar kommer att begränsas till lägsta juridiskt möjliga nivå om maximalt 8 personer. Smittspridningen har tagit sådan fart att många åtgärder kommer bli nödvändiga om inte allmänheten tar till sig de råd och rekommendationer som ges.

Detta innebär samtidigt ett hårt slag mot kulturen och idrotten. Många kulturarbetare har förlorat sin försörjning, idrotten tappar sponsring och egenföretagare inom kulturnäringen har sett sina intäkter försvinna. För socialdemokrater är det viktigt att tillgången till kultur, mötesplatser, idrott och folkbildning finns i hela landet samt att den kulturella ojämlikheten trycks tillbaka. Tidiga insatser ska nå barn och unga med fokus på språk, läsning, musik och estetik. Alla ska ha rätt till kulturella upplevelser och bildning.

Även om SD förhärligar bilden av satsningar på kulturområdet, är den bistra sanningen att de skär ner och avser att stöpa om kulturen mest av allt. Mitt i coronapandemin, då Sveriges scenkonst drabbats historiskt illa, vill SD dra bort 16 miljoner från scenkonsten och ytterligare 16 miljoner från teatern, dansen och musiken. Inom litteraturen och tidskrifterna drar man bort 30 miljoner. Bild och formområdet får en minskning om 6 miljoner samtidigt som ersättningarna till de drabbade konstnärerna minskar med hela 133 miljoner kr. De centrala museernas verksamhet skärs ner med 94 miljoner och filmstödet med 100 miljoner.

Vi har prioriterat trygghet för idrotten, kultur- och konstskapare och satsat på att växla upp arbetet med den regionala kulturen. Vi inför ett nytt krisstöd om 1,5 miljard till kulturlivet och 1 miljard till idrotten. En extra stimulansmiljard ska till kulturlivet år 2021. Vi förstärker regional kultur genom samverkansmodellen, fördubblar stödet till den kommunala musikskolan, avsätter över 80 miljoner till kulturskapares villkor och 150 miljoner till folkbiblioteken.

Med fortsatta restriktioner kommer vi att växla upp arbetet med förlängda stöd och fortsatta krispaket. Det finns all anledning att vara glad över att det inte är SD som leder Sveriges kulturpolitik.

Lawen Redar,

Kulturpolitisk talesperson (S), Stockholm

Anna Wallentheim,

Idrottspolitisk talesperson (S), Skåne

Lars Mejern Larsson,

ledamot (S) Kulturutskottet, Värmland

Azadeh Rojhan Gustavsson,

ledamot (S) Kulturutskottet, Stockholms Län

Hans Hoff,

ledamot (S) Kulturutskottet, Halland

Åsa Karlsson,

ledamot (S) Kulturutskottet, Västerbotten

Debatt

Markanvändning och människor

Kvinnor äger nästan en tredjedel av alla företag på landsbygden, skriver Peter Hillve, ny krönikör på tidningens ledarsida.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Debatt
Krönika I diskussionen om landsbygdens utveckling pratar vi ofta om produktion (timmer, spannmål etc). Mer sällan frågar vi oss vad som krävs för att skapa drivkraft på landsbygden, också en regnig novemberdag i Hörja. Det resonemanget börjar knappast med ett skogskonto.

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I ett forskningsprojekt som drivits under fyra år av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), konstaterar forskarna att det är kvinnor som äger nästan en tredjedel av alla företag på landsbygden. Kvinnligt företagande spänner i statistiken över 572 branscher. Utöver skog och lantbruk syns restaurang, hårvård, redovisning och en stor mängd ”övriga konsumenttjänster”. I verkligheten betyder det caféer, frisörsalonger, lanthandlar. De flesta kvinnliga företagare har små företag utan anställda, men du hittar också större företag, med flera anställda, och de jobbar med allt från getost till produktion av nipplar&rörböjar för de större marknaderna. Studien konstaterar att det huvudsakligen är kvinnors företag som står för serviceutbudet på landsbygden. I detta ryms också ett aktivt, socialt ansvar. Mina tankar går till lanthandelns Lisbet, som kämpade på med handlandet tills hon slutligen tog ned skylten, antingen av åldersskäl eller krass realism – för mig okänt vilket. Vad är det då som får dessa kvinnor att leva och verka härute? Vilka incitament nämner de själva?

Kanske är det inte så svårt att klura ut vilka faktorer som är viktiga för våra kvinnliga företagare. Studien visar att de företagar på landet därför att de har en bild av vad som är ett bra liv, de är knutna till platsen och det finns en idé som behöver förverkligas. Viktigast av allt är dock något annat och det har med det fördomsfullt kvinnliga att göra. För att dessa hjältar skall fortsätta hålla landsbygden levande, krävs en fungerande infrastruktur. Det betyder att sådant som huvudsakligen ligger inom stat, region och kommuns fögderi; bredband, postutdelning, sjukvård, skolor etc, måste funka. Alltså det som huvudsakligen har med närhet och trygghet att göra. Detta har också Nordiska ministerrådet kommit fram till i en helt annan rapport, så det borde stämma. Studien konkluderar att det kan finnas en tydlig ”poäng med en offentlig finansiering av sådant som inte är uppenbart lönsamt”. Läs en gång till.

I programmet Klotet i P1 (21 okt) intervjuades en skogsprofessor som funderade över hur vi skall klara av både naturvården och landets snabbt växande behov av bioenergi. Vi måste få till en ”smartare markanvändning” och vi behöver åstadkomma detta utan att göra våld på naturvärdena. För detta behövs, menade professorn, en nationell diskussion om hur vi skall hantera resurserna. Stor och viktig fråga. I ljuset av det ovanstående, kan man dock fundera över om vi inte också borde föra en nationell diskussion om livsförutsättningarna för dem som skall göra jobbet. Det är lätt att stirra sig blind på de stora (produktions-)frågorna, men det är fortfarande människorna som står för utförandet. Och de lever inte biomassa.

Peter Hillve

peter@hillve.se

Debatt

2.8 miljoner är en satsning, inte en nerskärning

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Replik på ”C skär ned i skånsk sjukvård” av Carina Svensson (S), Marianne Eriksson (S), Irene Nilsson (S) och Özer Mecide (S) 9/11

Fyra socialdemokrater skriver att Centerpartiet skär ner på de skånska sjukhusen. Men 2,8 miljarder extra till hälso- och sjukvården är ingen nerskärning, även om S-företrädarna för retorikens skull gärna vill klistra den etiketten på oss. Centerpartiet gör skillnad för Skåne.

Det är ett allvarligt läge som vi befinner oss i. Den rådande coronapandemin innebär stora påfrestningar på både skånsk och svensk sjukvård. Pandemin har också påverkat näringslivet: flera företag riskerar att gå omkull och många riskerar att förlora sina jobb.

Därför har vi sett till att den skånska hälso- och sjukvården får en extra stor satsning. Aldrig tidigare har den fått så mycket medel som nu. Jämfört med budgeten för 2020 får hälso- och sjukvården 2,8 miljarder kr mer. Totalt rör det sig om 40 miljarder kr under 2021. Det blir då lite märkligt att prata om nerskärningar. Men vi förstår att det som oppositionspolitiker känns bättre att kalla Centerpartiets och Allians för Skånes politik för något annat än satsningar.

Det är alltid lätt att hävda att man själv satsar mer när man höjer skatten. För Centerpartiet är det inte aktuellt att höja skatten mitt i en pandemi, samtidigt som både konkurser och arbetslöshet ökar. En skattehöjning just nu slår extra hårt mot de som precis förlorat jobbet, småföretagaren som inte kan ta ut någon lön och mot återhämtningen av den skånska ekonomin.

I samarbetet på riksnivå mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har historiskt stora stöd lämnats till Sveriges kommuner och regioner. Det är något som vi centerpartister är stolta över och det har gjort det möjligt för Skåne att i sin tur ge extrapengar till den skånska vården. För att få full effekt har också de nationella skatterna sänkts, något som påskyndar återhämtningen av ekonomin. ”Sossepolitik när den är som bäst.”, kallade finansminister Magdalena Andersson (S) det för. Socialdemokraterna i Skåne verkar inte ha lyssnat på sin egen finansminister.

Annette Linander (C)

regionråd och gruppledare

Lennart Pettersson (C)

vice ordförande, regionfullmäktige

Ann Hörnebrant-Sturesson (C)

ledamot, regionfullmäktige

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL