Pimpa potatismoset
Jag kan ha fel, men jag tror faktiskt att det är snudd på omöjligt att tycka illa om potatismos. Så länge det är gjort enligt konstens alla regler (snåla aldrig med smöret), på rätt sorts potatis och med en hel drös kärlek, då kan det liksom bara bli gott. Det är tröstmat när den är som mest effektiv. Oavsett om moset serveras från gatukök eller från den egna spisen. Allt har sin charm.
Fast helt enkelt är det inte alla gånger att få till det där perfekta moset. I den smått fantastiska boken ”The man who ate everything” (rekommenderas å det varmaste) ägnar författaren Jeffrey Steingarten ett helt kapitel åt konsten att göra potatismos. Enligt honom handlar det bland annat om att få till den exakt rätta innertemperaturen på potatisen.
Jag är ingen direkt hejare på kemi, men erfarenheten säger mig åtminstone att potatisen inte får blir för vattnig. Det gäller också att välja en hyfsat mjölig sort för bästa resultat, men det brukar också anges på påsen. Själv har jag nyligen upptäckt sorten Melody som bonden på andra sidan vägen odlar. Den ger ett härligt krämigt mos med väldigt god smak. Vissa kockar hävdar å andra sidan att man får ett slätare mos på fast potatis.
Det gäller hur som helst att inte vara alltför ihärdig när man skrider till verket. Till exempel blir det sällan jättebra om man använder mixerstav eftersom moset lätt blir ”överkört” och riskerar att bli klistrigt i stället för fluffigt. Så rör eller vispa lite lagom ivrigt är mitt tips. Resultatet blir även ofta bättre om man värmer mjölken – om man nu använder sig av det.
Snart är färskpotatisen här på allvar, så passa på att mosa medan tid är. Och pimpa moset på ditt eget vis. Inga sätt är fel.
Mia Gahne/TT
"Det är tröstmat när den är som mest effektiv. Oavsett om moset serveras från gatukök eller från den egna spisen."
2–3 portioner, 30 minuter
Ett kanonbra allround-mos som passar till det mesta, men jag serverar det gärna till köttbullar. Mängden ost kan du själv reglera. Du kan också använda andra färska örter.
2–3 stora mjöliga potatisar, till exempel King Edward eller Melody
1 1/2 dl mjölk
cirka 25 g smör
cirka 1 dl färskriven parmesan
salt
nymalen svart- eller vitpeppar
färskriven muskot
2 msk hackad bladpersilja
1 msk finhackad rosmarin
Gör så här:
1. Skala potatisen och skär i jämnstora bitar. Koka i saltat vatten i 15–20 minuter eller tills potatisen blir mjuk utan att trilla sönder. Låt rinna av.
2. Värm mjölk och smör i en kastrull tills smöret har smält. Tillsätt potatisen och mosa eller stöt tills den blir krämig, men utan att röra alltför mycket.
3. Häll i osten och smaka av med salt (tänk på att osten är salt), peppar och muskotnöt. Vänd ner de färska örterna.
4 portioner, 30 minuter
Lite annorlunda potatismos laddat med smak. Här kan du själv avgöra hur mycket vitlök du vill ha i, den blir härligt mild av att kokas tillsammans med potatisen.
1 kg mjölig potatis, till exempel King Edward eller Melody
5–10 vitlöksklyftor, eller reglera mängden efter smak
1 dl mjölk
2 msk olivolja
2 tsk rökt paprikapulver
1/2 kruka basilika
flingsalt
nymalen svartpeppar
Gör så här:
1. Skala potatisen och skär i jämnstora bitar. Skala vitlöksklyftorna, men låt dem vara hela. Koka alltsammans i saltat vatten tills potatisen mjuknat utan att trilla sönder. Häll av vattnet och ställ tillbaka kastrullen på plattan och låt den ånga av någon minut.
2. Värm mjölken och häll över tillsammans med olivoljan och paprikapulver. Stöt eller mosa tills det blir krämigt, men utan att röra alltför mycket. Riv ner basilikablad (spara gärna några till dekor) och eventuellt även finhackade stjälkar. Smaka av med salt och peppar.
3. Garnera eventuellt med basilikablad. Servera väldigt gärna till en grillad köttbit.
3-4 portioner, 30 minuter
Ett piggt mos med härligt sting av västerbottensost och lite gött tuggmotstånd i form av gröna ärtor. En klick pepparrot är också gott att ha i.
700 g mjölig potatis, till exempel King Edward eller Melody
140 g frusna ärtor
1 dl crème fraiche
cirka 1 dl riven västerbottensost
1/2 citron, skalet och lite saft
2 msk hackad färsk mynta
salt
nymalen svart- eller vitpeppar
Gör så här:
1. Skala potatisen och skär i jämnstora bitar. Koka i saltat vatten i cirka 10–12 minuter eller tills den nästan är färdig. Tillsätt sedan ärtorna och koka i ytterligare 4 minuter. Häll av vattnet, ställ tillbaka kastrullen på plattan och låt ånga av någon minut.
2. Tillsätt crème fraiche, ost och rivet citronskal. Mosa eller stöt tills det blir krämigt, men utan att röra alltför mycket. Vänd ner myntan och smaka av med salt (tänk på att osten är salt), peppar och lite citronsaft. Supergott till exempelvis stekt fisk.
Melleruds Paradpilsner (1484), 15,90 kronor.
Alkoholfritt: Staropramen Non-Alcoholic, 12,90 kronor.
1. Färsodlarnas veganfärs – Toppenprojekt med svenskodlade baljväxter som bas.
2. Majskakor med ostsmak – Nästan lika gott som ostbågar.
3. Abisko – Smarrigt tunnbröd.
Vissa saker tar tid. Så är det, bara. Och det måste de få göra.
Inget ont om snabbmat, ibland har man bråttom och då kan det sannerligen komma väl till pass. Men tålamod är en kritisk krydda som inte låter sig bytas ut hur som helst. Vilket jag helt ärligt tror är riktigt bra för oss. Vi stressar tillräckligt mycket ändå.
Ett långkok tar den tid det tar. Det går inte att skynda på, då blir köttet stenhårt och studsigt. Och att knåda en bröddeg för hand är inget hastverk. Glutenet måste hinna utvecklas och bilda sina sega trådar för att brödet ska få fart och ork att jäsa. Visst finns det knådfria bakningsmetoder, men det är något ytterst tillfredsställande i att se degen arbetas samman med hjälp av lika doser änglalikt tålamod och värkande muskler. Till slut får du ihop den där harmoniska degen och förhoppningsvis blir du själv en smula mer harmonisk på kuppen.
Samma sak om du vispar grädde eller äggvitor. Även om du använder elvisp så tar det sin lilla stund att få till rätt konsistens. Fuskar du riskerar resultatet att bli totalt misslyckat – bara för att du inte orkar vänta.
Kanske är det ett av matlagningens viktigaste budskap till oss: Se till att skynda långsamt mellan varven. Stanna upp och tagga ner. Åtminstone då och då. Annars är risken att ingenting blir bra – vare sig på tallriken eller inombords.
