GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Samtal som väcker lust till diskussion

Nora Wurtzel har läst César Airas Samtalen.
Bokrecension • Publicerad 24 augusti 2021 • Uppdaterad 24 november 2021

Foto: Timo Berger

En man och hans vän samtalar på ett kafé och hamnar i en diskussion över en film de båda sett av en slump på tv kvällen innan. Så kan man med en enda mening sammanfatta Samtalen av César Aira. Den namnlöse berättaren tillbringar dagarna med att samtala med sina vänner. Både han och vännerna betraktar sig som intellektuella och det märks tydligt att de har höga tankar om sig själva. Om nätterna ligger berättaren i gränslandet mellan sömn och vakenhet och återskapar i sitt inre, in i minsta detalj, samtalen han haft under dagen.

Vår berättare beskriver hur han i egenskap av en kulturell man, efter en dag som cirkulerat kring Hegel och Dostojevskij, till kvällen vill koppla av med något banalt på tv. Så går alltså resonemanget när han en kväll slökollar på en Hollywoodfilm utan att egentligen fokusera på innehållet. Dagen efter möter han sin vän, som av en slump sett samma film. Ingen av dem har riktat sitt fulla fokus mot filmen eftersom sysslor i hemmet, telefonsamtal och toalettbesök kommit emellan.

Samtalen.
Samtalen.

Denna till synes händelselösa roman, som rent krasst skulle kunna beskrivas som ett långt referat av en film man inte hade velat se, är också en vacker skildring av vänskapen. De båda vännerna tävlar förvisso i att spänna sina intellektuella muskler, men egentligen skattar berättaren sina vänner högt – så högt att de upptar hans tankekraft både om dagarna och nätterna.

Vår berättare tar i samtalet med vännen upp att han upptäckt en miss i filmen – huvudpersonen, en enkel getherde ute i vildmarken, bär i en scen en Rolexklocka som tydligt syns när han sträcker ut sin ena hand. Berättaren hävdar bestämt att detta är ett misstag, medan hans vän menar att så inte är fallet.

Berättaren ger sig in i en lång utläggning om hur karaktären och skådespelaren inte är samma person, och inser att den enda förklaringen till att vännen motsätter sig hans utsago är att vännen är en idiot. Berättarens värld rasar när han ifrågasätter alla de samtal som han uppskattat så mycket, för om vännen inte kan skilja på skådespelare och karaktär, kan han omöjligt skilja på verklighet och fiktion. Vännen argumenterar för att det inte spelar någon roll. Allt är sanning eller för den delen fiktion – i slutändan är det samma sak.

Vännens ståndpunkt är befriande, för visst finns det något uttröttande i sanningssökandet och försöken att bena ut vad som är sant eller självupplevt stoff? Som när litteratur läses självbiografiskt och författarsamtal ständigt präglas av ett fokus på likheter mellan huvudkaraktär och författare själv, där författaren och dess erfarenheter ständigt är i centrum.

Vännen uttrycker hur realismen blir en instans där sanning och fiktion möts. Kanske är det då välkommet att lämna detta logiska och sannolika ödeland och i stället, till fullo, ägna oss åt läsningen. För det finns en oslagbar frihetskänsla i att som läsare inte förstå allt.

Den korta romanen på sina drygt hundra sidor bärs framåt av den väv, bestående av ett antal temporala och rumsliga nivåer, som Aira byggt upp. Berättaren ligger om natten i sin säng och återskapar för sitt inre det samtal han haft under dagen på kaféet. Samtalet består av de båda vännernas olika upplevelser av filmen, som i sin tur blir till två fundamentalt olika versioner. Från sängen, via kaféet, och vidare till filmens handling guidar Aira läsaren hela vägen fram till att i detalj följa filmens dialog.

Efter att ha avslutat Samtalen är det lätt att avundas berättaren och hans vän. För i sitt samtal dissekerar och analyserar de filmen, men tar sig också tid att besöka sidospår som bland annat rör resonemang om realismen, fiktionen och verkligheten. Här ryms också tankar om hur vi kan betrakta delar av ett verk och ändå skapa oss en bild av dess helhet. Om det är något som läsningen av Samtalen gör är det att den väcker lusten till en diskussion där man lämnar konversationen lite klokare.

Bokrecension

Samtalen

Författare: César Aira

Förlag: Tranan

Nora Wurtzel
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.