Asllanis besvikelse: "Man kände sig sårad"

Det var hjärtslitande bilder från Yokohamastadion den 6 augusti när otröstliga, gråtande svenska spelare låg utslagna på gräsmattan efter straffläggningen i OS-finalen mot Kanada.

Kontrasten som veckans träningar i Slovakien bjudit på har varit slående. Det är första gången som fotbollsdamerna samlas sedan silverbesvikelsen, och varje pass inför fredagens VM-kvalmatch har fyllts av skratt, leenden och en hel del regelrätt tramsande.

Det värmer ett förbundskaptenshjärta, säger Peter Gerhardsson, som anser att OS-resan är ett avslutat kapitel, medan nästa äventyr, med sikte på EM nästa år och VM 2023, precis har börjat.

– Det har vi avverkat nu. Vi har sagt att ”nu får vi hänga upp silvermedaljen och fokusera på VM”, säger Gerhardsson.

Inte alla spelare har lika lätt att lägga det bakom sig. Mittfältaren Kosovare Asllani försöker beskriva den kvarhängande besvikelsen:

– Vissa kanske kan gå vidare lite snabbare, men jag vet inte … den närmsta känslan man kan komma är att man kände sig sårad på något konstigt, sjukt sätt, säger Real Madrid-stjärnan.

– Att man kan känna det av fotboll, av en sport ... men det var verkligen den känslan man hade, och då tar det tid att komma över det. Men med lite mer distans kommer man vara otroligt stolt över det, för jag tycker att vi verkligen förtjänade att vinna.

TT: Det låter nästan som att du bearbetar en sorg?

– Det är nästan så. Och det visar väl bara hur mycket fotbollen betyder för en.

Rasmus Wallin-Tornberg är landslagets fotbollspsykologiska rådgivare. En speciell sak med OS-finalen, säger han, var att laget flög hem bara timmar efter förlusten och inte fick så mycket tid att gå igenom det som hänt. Hemma i Sverige hann man ändå med en viktig avslutningsmiddag innan truppen upplöstes.

– Det blev en avslutning på ett fantastiskt OS, och också ett bra tillfälle att få ett avslut på den här resan. Vi kunde prata om andra saker, vi kunde glädjas åt vår prestation, men också få prata om det som hände. Det var en viktig del för oss, säger Wallin-Tornberg.

Att nu helt sopa OS-finalen under mattan är ingen bra idé, tror han. Samtidigt är det inte läge att älta det som varit för mycket.

– Det finns mängder med lärdomar och saker vi kan plocka med till vår kvalmatch mot Slovakien först och främst, men också inför kommande mästerskap. Det är jättevärdefullt, men vi kommer inte fastna för mycket i det som hände. För det handlar också om att blicka framåt.

En nyttig erfarenhet ligger i att ens ha fått möjligheten att spela en mästerskapsfinal, säger han.

– Man kan prata mycket om det: Hur ska vi prestera när det blir stressigt eller när vi har många tankar och känslor, när det är nervöst? Men det är en annan sak att uppleva de där matcherna i praktiken. Att få uppleva en OS-final och medaljmatcher, det är väldigt få som får göra det.

Det är något som Kosovare Asllani vill ta fasta på. Och hon kopplar det till det svenska landslagets självbild. I hennes värld är Sverige inte längre ett lag som ska slå ur underläge, utan ett som ska ta hem mästerskap.

Kanske är det också först när det där guldet blir verklighet som hon kan lägga OS-finalen bakom sig för gott.

– I Sverige måste vi bli bättre på att äga favoritskapet. Vi har alltid varit bra men vi har sett oss som underdogs och blivit förvånade varje gång vi har gått långt. Det är slut på det nu, vi är ett lag för medaljerna inför varje mästerskap. Det är oss som andra landslag vill slå, och vi måste kasta bort underdogstämpeln och gå in i matcher och äga favoritskapet, säger Asllani.

Lasse Mannheimer/TT