Hon fick covid – nu smakar allt fimp och ruttet

Vaniljglassen smakar inte gott, men den smakar i alla fall inte jätteilla. Eva Höglund beskriver smaken som att få lite schampo i munnen. Med andra saker är det värre.

– Surt, ruttet kött, blandat med fimpar, kemikalier och bränd elkabel. Det luktar som om man gjort en soppa på det.

Eva Höglund fick covid-19 i april 2020. Hon vaknade en dag med ont i halsen och huvudet. Dagen efter var smak och lukt borta.

– Jag kunde lukta på klorin utan att känna något.

Luktbortfallet övergick efter några månader till parosmi – att saker luktar, men inte som de ska. I flera månader kunde hon bara äta rå blomkål, tomat, sallad och morot och rasade i vikt.

Runt 300 000 svenskar beräknas ha nedsatt luktsinne efter covid-19. Alla har inte lika svåra problem som Eva Höglund, men i nuläget finns bara två specialiserade luktmottagningar i hela landet.

Efter flera vändor på öron-, näsa-, halsmottagningar där man tagit problem på mer eller mindre allvar har Eva Höglund nu gjort sitt första besök på luktmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

När hon gjorde lukttesterna luktade allting äckligt, hon kunde inte känna igen eller särskilja några lukter. Det retronasala testet där man ska svälja lite pulver med smak var en mardröm.

– Jag fick be om en kräkpåse för att det var så hemskt. Jag mådde illa i hela kroppen och svetten rann.

Efter att ha haft besvär i över ett och ett halvt år blev besöket något av ett antiklimax.

– Man har kanske för höga förhoppningar. Men det var lite "jaha". Det var det här jag gått och väntat på och så fick jag inte ens prata med en läkare.

Hon fick rådet att börja med luktträning och fick en länk till en studie som hon tänkt vara med i. Hon har försökt med luktträning innan, men inte klarat av det eftersom allt luktar så illa. Rådet att titta på en bild av det hon luktar på har inte fungerat.

– Jag tittar på jordgubbar, men det luktar så illa att jag nästan kräks.

Trots det tänker hon ge luktträningen en ny chans. Hon vet vilka lukter hon absolut inte klarar av och vilka som inte luktar något alls.

Hon upptäckte också en bakväg till att väcka aptiten när hon såg en bild på grillad lax med hollandaisesås som en av hennes vänner lagt upp. Bilden väckte något i henne och hon återkom till den gång efter gång.

– Jag gick och tänkte på den och hur gott det är med grillad lax med hollandaisesås och kände hur det började vattnas i munnen.

Hon bad sin man köpa med sig lax och sås hem och klarade att äta halva biten. Ett stort framsteg.

Inte bara mat är ett problem. Människor med fungerande luktsinne tänker inte på hur mycket runt om oss som luktar. Tandkräm, schampo, nyklippt gräs, personalrummet med sin blandning av parfymer, kaffe och micromat. För Eva Höglund luktar allt mer eller mindre äckligt. En middag tillsammans med familj eller vänner går knappt att genomföra.

Eva Höglund har läst om operationer där man bränner bort luktsinnet helt så att man inte känner något alls.

– Om det inte blir bättre tänker jag – hellre det. Då kan jag i alla fall äta som vanligt även om jag inte känner någon smak.

Boel Holm/TT