Bengt Svensson tar oss med till Ekenabbens ansade djungel
Idag exklusivt med villor, broar och promenadgångar. Folk i rörelse, middagstid kanske ännu semester kvar. På cykel eller gående rastar de ivriga hundar, Ibland blir man villrådig utan karta. Men det kan i gengäld ge spänning. Eller som Bo Zetterlind ibland sa, man vet inte vad som döljer sig bak nästa krök, med de orden kunde betyda mycket. Han var både hitmakare och psalmdiktare. Han hade varit ett oönskat barn. Men lyriken var ljus och hoppfull.
Jag går vidare, naturen är ombytlig. Gamla och nya hus etablerade radlängor eller nästan egyptiska kvarter. Bördig jord från sjöbotten, bet och potatisfält halmrullar från tröskskörd.
Det hörs hästgnägg, stationsteglade gatuprång något av Ystad, men då ser jag ridhuset. En välansad gråstensgård som glimra i modern 1800-talsmiljö. Jag är strax vid Ekenabben, stadens första Folkets park, känd från Bunny Ragnerstams roman: ”Innan dagen gryr”. Det var dåliga tider för 123 år sen. Arbetaren behövde förlusta sig, det var brist på pengar och arbete. Men spriten flödade och rödsoten grasserade, näringsfattig mat förkortade liv. Men nöjen kostar och ger avund. Här var det krig om nöjesskatt mellan Nosaby och stadsfullmäktige.
Man fick lägga ner, först likvidation sen konkurs, nu fick knoddarna sluta briljera. S-E Salje känd författare från Jämshög använde titeln bodknodd i någon av sina romaner, Jag bad om hans definition en gång på 80-talet. Han sade vill gå i vita handskar, plommonstop och spatserkäpp när det är söndag. De är för fina för att gå nära tunnan med sillalaken. Högfärd ger ingen näring det var visdomsord från en klok man. Idag är Ekenabben en pedagogisk plats. En sumpskog har blivit ansad djungel. Ett skafferi ned svamp av vårtkrös, purpurskinn och dallergröppe, vinbärssnäckor från medeltiden, som munkarna åt på klostret i Bäckaskog.
Följer Hammarsjöns strand mot city. Sjön ligger som kristall av pärlor eller forellfjäll. Svall griper näckrosblad som ligger likt fångstnät i vindkluvana vikar. En stund av rekreation på en bänk vid stora pilens skugga. Existentiellt liv inga måsar skymmer solen, blå himmel blå sjö. Men tiden har sin gång, jag reser mig och går vidare.
Bengt Svensson
