Den öppna folkkyrkan är värd att försvara

Svar på insändare i Norra Skåne 2 augusti med rubriken ”Svenska kyrkans dekadens”.

Den öppna folkkyrkan är en styrka värd att försvara och känna stolthet över.

Det bygger på folkligt inflytande och på att verksamheten som bedrivs i Svenska kyrkan utvecklas och följer med i den tid vi lever.

När jag läser insändaren av Assar Björkvald den 2 augusti känns det angeläget att framhållas just detta.

I sin insändare menar Björkvald att Svenska kyrkan nådde sin höjdpunkt 1593 och att det därefter enbart förflackats. Särskilt kritisk tycks han vara mot det som jag tror många människor ser som fullständigt självklart idag, nämligen möjligheten för såväl kvinnor som män att utbilda sig och vigas in i prästämbetet. Det beslutet togs av Kyrkomötet 1958 med folkligt stöd. Därefter har också ytterligare steg tagits, såsom rätten för samkönade par att vigas kyrkligt.

I sin text är insändarskribenten också starkt kritisk till att det förs dialog med andra religioner och trosuppfattningar. Han riktar särskilt in sin kritik på ärkebiskopen som lyft fram vikten av möten och religionsdialog.

Man kan fråga sig om insändarskribenten över huvud taget vill att Svenska kyrkan ska möta eller nå ut till andra än enbart en snäv krets och mer eller mindre fjärma sig från samhällslivet och människors tillvaro i övrigt.

Det om något är ett bevis på att frågor om jämställdhet, om alla människors lika värde, om vikten av diakoni och öppenhet, är ständigt aktuell.

I det kyrkoval som äger rum i september kommer dessa frågor ställas på sin spets.

Det finns dessvärre krafter som ser elitistiskt och enkelspårigt på kyrkans roll; som likt Björkvald i sitt resonemang vill vrida klockan tillbaka till en tid som borde vara främmande i våra dagar.

En fortsatt öppen, tolerant och jämställd kyrka behöver därför särskilt betonas inför det kommande kyrkovalet i september.

Per-Arne Håkansson, Riksdagsledamot (S), Skåne läns norra och östra valkrets, Ledamot av Konstitutionsutskottet