Det är dags att normalisera ångesten

Vi ser mer framsteg inom att normalisera ångest, samtidigt som många människor fortfarande lider i det tysta. Vi skäms över att gå till psykolog, äta medicin och oförståelsen kring sjukskrivning och utmattningssyndrom är hög. Att inte ha förmågan att ens resa sig upp från sängen.

Att disken känns helt omöjlig. Tvätten har hamnat på golvet, för att korgen är så full. Och det där meddelandet du skulle svara på, de har gått över en månad, och du har fortfarande inte fått det gjort. ”Det är ju bara att ta tag i sitt liv”. ”Hur svårt kan det vara?” ”Bara ryck upp dig!” Jag önskar du förstod, att din verklighet inte går att jämföra med min.

Vi lever i ett stressigt samhälle där den medvetna närvaron är svår att nå. Vi har lätt att prata om väder och vind, men ångesten som präglar många av oss är ganska tystlåten. Så därför ber jag er, prata, var inte tysta. Säg att den här dagen har varit tung i stället för att säga att allt är bra. Kanske du får stöttning i någon du aldrig trodde. Det är inte farligt prata om det, men det kan bli det, av att vara tyst. Du kan se ut att leva ditt bästa liv, men du håller på att överleva ditt värsta.

Så jag uppmanar dig att berätta. Kanske den som ser ut som den mest oförstående personen, egentligen är den mest empatiska människan. För den kämpar med samma som du, men lever i den tysta.

Nicole Hjortevall