Det är systemet, inte de unga det är fel på

Siffrorna borde skrämma alla som har med unga att göra, särskilt politiker. Dessutom lider 20 procent av de unga av psykisk ohälsa, vilket UNICEF kategoriserar som en av vår tids allvarligaste kriser. Mellan 2000 och 2018 dog 416 barn under 18 år genom självmord.

Vad har hänt under de senaste decennierna som förklarar den dramatiska ökningen av ADHD hos våra unga? Johan Söderlund, överläkare och specialist i psykiatri, skrev i Svenska Dagbladet (22/9) att: ”Symtomen på ADHD påverkas av den miljö man vistas i och accentueras om miljön är dåligt anpassad efter ens förutsättningar.” ”Det finns inte någon skarp gräns när symtomen på stress i stället identifieras som symptom på ADHD.” Ändå är det precis det som Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP gör.

I Aftonbladet (5/10) uttryckte läraren och socialdemokraten Caroline Lorentzon frustration över att arbeta med ett ”betygssystem som tar knäcken på så oerhört många barn.” Att hon ”tvingas förklara för barn att de inte duger.”

Om Söderlund och Lorentzon har rätt - betyder det att de ungas problem inte sitter i deras hjärnor? Att de orsakas av deras livssituation? Att BUP och psykiatrin sjukförklarar symtomen i stället för ett sjukt system? Att psykiatrin medicinerar symtomen med amfetaminpreparat i stället för att åtgärda omständigheterna som de unga utsätts för? Allt fler forskare, psykiatriker, pedagoger och debattörer anser det. Med en ADHD- diagnos får skolan extra resurser och föräldrarna ett månatligt bidrag från Försäkringskassan på upp till 11 000 kronor.

Skolan, BUP och Försäkringskassan sluter sig samman; problemet sitter i de ungas hjärnor. Det betyder inte att det inte finns unga med neurologiska problem. Däremot har vi anledning att betvivla dess omfattning.

Jag dristar mig till att jämföra min situation som 16–18-årig fabriksarbetare i slutet av 60-talet med de ungas situation idag. I ett hierarkiskt system med okvalificerade arbetsuppgifter och inslag av mobbning upplevde jag stressymptom liknande symtomen som ADHD klassas idag. Ingen kom på tanken att mina stressymptom orsakades av en funktionsvariation i hjärnan. Jag kunde sluta på fabriken. Eleverna är däremot fast, de är skolpliktiga, de kan inte genom facket driva krav på förändringar. De är utlämnade åt ett system som de varken har utformat eller kan påverka men som samhället anser att de måste bemästra för att anses vara friska.

Regeringens höstbudget, med nedskärningar i välfärden och inom skolan, lär inte minska de ungas livsstress. Tvärtom. Och med det riskerar antalet neurologiska diagnoser att öka. Två viktiga steg för att vända på utvecklingen: reformera betygssystemet och förstatliga skolan, inklusive friskolorna.

Gay Glans

Pensionerad

Fritidspedagog och familjeterapeut