Fler diktatoriska käftsmällar väntar om Trump återkommer

Det är värt att poängtera att den högersväng som Amerika tagit under Trump inte är någonting nytt. Trump har tagit över krafter som funnits i det republikanska partiet sedan Barry Goldwater och Ronald Reagan. På 1990-talet fick den en högerpopulistisk sväng med Pat Buchanan och senare Tea- Partyrörelsen. ”Det var frihandeln som omintetgjorde tillverkningsindustrin i USA och eliten skodde bara sig själva”.

Det fanns även andra strömningar som ledde till Trumpism. Det gällde rädslan för immigration. Arbetare protesterade mot demokraternas värdegrund gällande abort, äktenskap mellan samma kön och vapenkontroll. Långvariga krig i Afghanistan och Irak, som båda startats av republikanska presidenter, ledde till att tal om nationsbyggande och spridning av demokrati blev ifrågasatta. Sociala medier gjorde det möjligt för Trump att tala direkt med folket. Det ledde till Trumps negativa populism - ”Vi mot dom”

Det finns ett antal konflikter i världen som kan leda till en stormaktskonfrontation. Att lösa dessa problem är av vitalt intresse för USA. Frågan är hur det republikanska partiet ska hantera utrikes- och säkerhetspolitiken?

Ända sedan president Eisenhower (1953-61) har en grundbult i amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik varit att ha en aktiv roll på den globala arenan. Richard Nixon var den ultimata internationalisten som öppnade dörren till Kina.

Antikommunisten Reagan profilerade sig med ”muskulös” internationalism, frihandel samt en positiv inställning till immigration. Dessa principer började erodera på 1990-talet och har blivit åsidosatta av Trumps ”America First”, som är mycket kritisk till globalisering och vill ”dra sig tillbaks från världen”. Med ett undantag: Israel, där Trumps stöd av den kristna högern gör det omöjligt för honom att inta någon annan ståndpunkt.

Erfarna ledare inom det republikanska partiet menar att det går att överbrygga åsiktsskillnaderna mellan internationalister och nationalister. För att en ny utrikes- och säkerhetspolitik ska vara livskraftig måste republikanerna på ett övertygande sätt förklara för sina väljare att USA:s medverkan i globala frågor ger ekonomiska och säkerhetsmässiga fördelar för befolkningen i USA. Det är ingen altruistisk (osjälvisk) idé, utan en strategi med klara fördelar. En ny allians mellan Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran gör att allianser för USA blir viktigare, inte mindre viktiga. Den globala ekonomin domineras av dollarn.

Men den svåra frågan återstår. Vem kan axla och företräda denna nya plattform? Tyvärr gör den pågående republikanska presidentvalskampanjen mer för att skapa förvirring än klarhet i var det republikanska partiet är på väg när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.

Om Trump vinner, finns skäl att tro att det blir en ”Trumpigare” mandatperiod än hans förra, det vill säga fler diktatoriska käftsmällar, mindre förtroende för traditionella allianser och internationella organisationer samt att klimatproblemen tystas ner.

Anders Lundin

Docent, diplomat Washington 1984-1992