Har i alla år känt obehag inför dessa kalhyggen
Att sköta skog på rätt sätt kan ha sina problem, inte minst på grund av den mark där träden en gång slog rot eller planterades. Jag har sett det mesta under de 87 år jag levt.
Inte minst genom min far som var född 1912 och som ärvde föräldragården 1941.
Han älskade sin skog, den var inte stor men den låg i en verklig skogsbygd i Dalsland. Han talade om kalhygge i ordalag som nog ingen vill höra ens hälften av.
När jag först som 17 åring fick se ett kalhygge så trodde att det hade med avverkningen att göra, den kunde ju ske på samma plats under längre tid och även göra transporterna enklare.
Nu hör till historien att far även var hästmänniska, Hovslagare, konsten hade han lärt av sin far som härstammade från Belgien. Eftersom han inte släppte in nymodigheter som traktorer i ”sin ” skog då han såg rött när de breda spåren syntes utanför, så var det hästarna både hans och mina som skötte transporterna ut till landsvägen.
Hundra och åter hundra är de gånger vi andades skogsluft tillsammans. Som lantbrevbärare under många år har jag sett kalhygge på ett flertal orter och skogar och känt obehag, men mina 27 år som pensionär för tankarna åter, både på gott och ont.
Johnny i Emmaljunga
”Han talade om kalhygge i ordalag som nog ingen vill höra ens hälften av.”
