Henry Kissinger dominant i amerikansk utrikes och säkerhetspolitik
Utrikesminister Blinken sammanfattade detta nyligen: ”Kissinger var utomordentligt generös med sin visdom och sina råd. Få människor var bättre studenter av historien - än färre gjorde mer för att forma historien”.
Det karaktäristiska för Kissingers utrikes -och säkerhetspolitiska tänkande är hans försvar för strategiska intressen och maktbalans. Det har gjort att Kissinger har betraktats som en udda fågel när det exempelvis gäller synpunkter på Rysslands invasion av Krim och Ukraina. Kissinger menar att man måste försöka förstå varför Putin handlar som han gör, även om Kissinger inte accepterar sättet Putin gör det på.
Kissinger började våren 1969 tillsammans med Richard Nixon agera för något som då av många betraktades som en utrikespolitisk jordbävning. Två decennier efter den kinesiska revolutionen hade USA inga diplomatiska förbindelser med Kina.
Nixon som var en profilerad anti-kommunist, ville få Kina att delta i det globala systemet. Säkerhetsrådgivaren Kissinger däremot hade som mål att skapa ett konkurrensförhållande mellan Sovjetunionen och Kina: ”Vi kan inte tillåta att Sovjet är den enda rösten för kommunismen. Därför måste vi splittra dem”.
Det finns många historier om hur Nixon-Kissinger försökte få kontakt med kineserna. Till slut lyckades man i samband med en modeshow på jugoslaviska ambassaden i Polen. Man bestämde sig för att använda Pakistan som mellanled för utbyte av meddelanden. Det var början på den så kallade Ping-Pong diplomatin. Men det skedde på ett sätt som har satt sina spår i bedömningarna av Kissinger. Vid det tillfället valde Nixon-Kissinger att ignorera pakistanska arméns folkmord på mer än 300 000 bengaler och att 10 miljoner tvingades fly till Indien.
Under sin period som säkerhetsrådgivare 1969-1975 och sedan som utrikesminister 1973-1975 har Kissinger en hel del annat på sitt CV.
Détente (avspänning) med Sovjetunionen, inklusive det första avtalet 1972 om kärnvapenkontroll mellan länderna.
Avslutade USAs krig i Vietnam. Kritiker hävdar att Kissinger skulle ha kunnat nå samma resultat flera år tidigare.
Fick till stånd ”relationer” mellan Israel och arabiska länder. Han förhandlade fram ett slut på Yom Kippur kriget 1973, men lyckades inte skapa fred i Mellersta Östern.
Men Kissinger var också arkitekten bakom andra åtgärder som motiverades med strategiska intressen och maktbalans:
Gav klartecken till att störta den demokratiskt valde Allende i Chile.
Åtalades för att ha brutit mot internationell rätt när han godkände bombningarna av Kambodja under Vietnamkriget för att ”utrota” Viet Cong. 50 000 civila dog vid de urskiljningslösa bombningarna.
År 1973 fick Kissinger Nobels fredspris. Två av ledamöterna i Nobelkommittén avgick i protest.
Makt betydde allt för Kissinger. Kissinger var en kallhamrad maktmänniska. Han kunde vara hänsynslös, konspiratorisk, manipulativ, hemlighetsfull, ambitiös, intellektuell och en mästare på att läcka information som gagnade honom och var inte främmande att trampa på demokratiska värden eller mänskliga rättigheter om det passade amerikanska intressen.
Kissinger kontrollerade amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik under Richard Nixon och Gerald Ford och påverkade utformningen av den även under flera decennier efter att han lämnat Vita Huset. För vissa var Kissinger en lysande strateg i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor - för andra en krigsförbrytare.
Anders Lundin
Mala
Docent, diplomat i Washington DC 1984-1992
