Krigsförbrytare hör inte hemma i Eurovision – Sång och glamour får inte dölja folkmord och svält

Tyvärr tyder allt på att en nation släpps fram, trots att denna dagligen mördar civila, inte minst barn och kvinnor. En nation som inte respekterar krigets lagar utan svälter ihjäl en befolkning, raserar sjukhus och skjuter och dödar hjälparbetare och journalister. En nation som lägger bostäder i mängder i ruiner, så att människorna som bodde där tvingas på flykt - troligen för alltid. Av uttalanden från nationens högerextrema regering tycks detta också vara målet: att tömma grannlandet för att själv kunna ta det i besittning och därmed regera ”från havet till floden”, enligt ett partiprogram. Det är detta som är hemskt och bisarrt. Därför måste denna nation uteslutas från Eurovision.

Med detta helt urskillningslösa, medvetna våld inför våra ögon är det givetvis helt omöjligt att glatt festa och fira i neonljusets glamorösa värld. Det vore att acceptera och normalisera ett folkmord och ett enormt, oförlåtligt svek mot de drabbade offren för våldet. Det är de som måste få vår sympati.

Om radio-och TV-unionen EBU inte tar sitt moraliska ansvar och utesluter nationen i fråga måste vi höja våra röster. Vi är inte medlöpare som tiger och samtycker. I solidaritet står vi upp för de mördade, för alla sörjande, skadade, saknade, för ett folk som i årtionden tvingats leva under en illegal ockupation och ett omänskligt apartheidsystem.

När nu, sent omsider, USA;s president Biden insett att våldet mot en civilbefolkning är oacceptabel och väsentligt skärpt tonen mot den attackerande nationen vore det på tiden att även en liberal ledarskribent såg sanningen i vitögat och inte gav villkorslöst stöd åt förbrytaren.

Under vintern och våren har fredliga demonstrationer hållits med många tusen deltagare utan dödliga attacker - i Malmö, Köpenhamn, London, Barcelona, Istanbul, i USA ,Kanada och Asien.

Det har fungerat där och då och det finns ingen anledning att tro att de legitima demonstrationerna i Malmö i maj blir annorlunda.

Palestinagrupperna i Hässleholm/Kristianstad och Malmö

Merete Karlsen

Kerstin Dahlberg

Per-Olof Karlsson

Margareta Johansson

Svar direkt:

Ni nämner inte Israel vid namn i ert inlägg. Det avslöjar det djupt omoraliska i er grundinställning: Den judiska staten har inte rätt att existera.

Er motvilja till Israels medverkan i Eurovision springer ur att ni helst inte vill att Israel ska finnas till. Därav följer också er onyanserade bild av Israels krig mot Hamas. För det var den palestinska terrororganisationen som startade kriget, när de den 7 oktober mördade, lemlästade, våldtog, brände och tillfångatog civila inne i Israel. Varför nämner ni inte detta med ett ord?

Och varför nämner ni inte att Hamas styr Gaza som en diktatur sedan 2006, medan Israel är en demokrati? Eller att två miljoner medborgare i Israel är palestinier, medan i stort sett alla judar har tvingats bort från arabländer i Mellanöstern?

Kriget i Gaza – och för den delen även i Israel genom Hamas och Hizbollahs raketbeskjutningar – är beklagligt och förfärligt. Jag hyser, som varje normal människa, genuin sympati med alla civila palestinier som inte stöttar Hamas och som lider och mister sina liv i den väpnade konflikten. Men var finns er medkänsla för Hamas offer? Eller för de judar i Malmö som på goda grunder känner stor rädsla för att ens gå ut under musikfestivalen i maj?

De många glädjeyttranden från Palestinaaktivister efter den fruktansvärda pogromen den 7 oktober skrämmer. Liksom hur de häromdagen förstörde vice statsminister Ebba Buschs öppna möte i Göteborg. Hoppas att ni uppför er bättre torsdagen den 9 maj då Israels Eden Golan äntrar scenen på Malmö Arena.

Sofia Nerbrand

Politisk redaktör