Ljuva minnen med korvkioskernas kultur
Men villrådig av färg och doft har kunden ibland spanat vid de fyra kastanjernas gräns. Lockrop från andra sidan med stora hotellets meny.
I tid av nyfattigdom har säkert många i vårt land vid jul eller nyår fått släng av delikat matfrossa. Då är det bra att kurera sig med lite korvstoppning. En nostalgisk realism som tiden själv har format. År 1897 var det Stockholmsutställning på Djurgården. Då hade korvmadammer serverat den första varmkorven i landet. Senare växte korvstånden fram. Men endast herrar fick äta på öppen gata. Damer fick se ut från sin våning. I skumrask åt manfolket nattkorv som senare ändrades till varmkorv.
Så korvförsäljaren och hans kiosk.Tillstånd att sälja fick personer som hade någon defekt. En regel som gällde fram till 1980. Hans arbetsplats en trång oansenlig bur kallad korvmojen. Jag tänkte ibland: Det är ju bara ståplats med service till varghunger. Ibland såg gubben sur ut, kanske därför det fanns ett studentskämt i tidningen Lundagård med epitet varm korvgubbe. han hade lucka och tak mot vädrets makt. Värre var det med låda på magen. Men magen som musikaliskt fick sin ära i Owe Thörnqvists låt, Varm korv boogie. Korvkiosken var ett gottaställe. Olika yrkesfolk kom i samspråk.
Bäst minns jag själv korvmojen vid Hästtorget. Skumljus vid risiga almar, dunkelt sken av vitklädd korvgubbe. Hit kom folk efter bio och dans fredag lördag kom flest kunder, kostymklädda eller i Lee jeans, nyktra eller på snusen, men lugna i kö och samtal. Det var ju nattmat och ofta stod en hungrig polis och väntade på sin tur. KBS korv var populär 1 000 ton per timme var produktionsmål mot 90-talet. Ironiskt nog fanns det korv efter plånbok.
En hel special med korvbröd och två korvar med potatismos ovanpå Sibyllakorv med kunligt namn och kunglig smak. Hade man inte råd att köpa korven fanns Luffare. Det var bröd med mos ketchup och senap. För vardagsfolk i arbete fanns fanns alltid rastplats med korv längs gamla E22.
Skogens kiosk efter ekohallen var en sådan. Där stod långtradare och taxichaufförer och åt korv. Tekniker för data för industri och sjukhus. Barnfamiljer på semester och camping. Mödrar som frågade efter servetter och vatten. Barn hade kletat ner sig med lingonsylt och senap. I lycklig krigsmålning sprang de runt och lekte. Det blev skratt och glada gester från korvgubbe och hans gäster. Många saknar nog tiden. En öppen, fri gatu-och vägkultur.
Bengt Svensson
Kristianstad
”Hade man inte råd att köpa korven fanns Luffare. Det var bröd med mos ketchup och senap.”
