Hon har översatt delar av Bibeln

När den nya Bibeln kom ut år 2000 hade Eva Strömberg Krantz varit med i översättningsarbetet sedan 1982, då hon enrollerades i Bibelkommissionen, som hade statusen av statlig utredning.

Hon tillhörde den gammaltestamentliga översättningsgruppen. Med kunskaper i hebreiska och grekiska utgick hon från de äldsta handskrifter som går att få tag i. Och det är inte bara att översätta rakt av.

– Det finns många fel i handskrifterna, konstaterar hon.

De handskrifter som finns är nämligen inte tillnärmelsevis så gamla som den tid de beskriver. Många felskrivningar har uppstått under de århundraden som munkar och andra kopierat skrifterna för hand.

Översättaren arbetar i par med med en stilist; i Eva Strömberg Krantz fall var det författaren Gun-Britt Sundström och det var en parhäst hon trivdes med.

Men deras text är långt ifrån den slutgiltiga. Sedan de lämnat ifrån sig den bearbetades den, i flera led, av andra.

Översättningsarbetet hade redan börjat när Eva Strömberg Krantz kom in i bilden:

– Jag fick överta Ordspråksboken. Sedan arbetade jag med Hesekiel, med Jesaja kapitel 40 till 66, med Jona, Domarboken och Josia.

Egentligen hade Eva tänkt sig en annan bana, när hon som ung flyttade från uppväxtstaden Karlshamn till Lund för att studera latin och grekiska.

– Jag hade haft inspirerande lärare på läroverket, förklarar hon sitt val.

– Jag tänkte bli lärare i det. Men så såg jag att det inte skulle bli så mycket utrymme för de ämnena i den nya läroplanen.

Så hon insåg att hon måste hitta ett annat spår.

– Jag läste historia och teologi, för att lära mig hebreiska.

Hon undervisade också en del i latin och grekiska, mest för blivande präster. En av eleverna hade annan bakgrund och var där för att underhålla sin kunskaper från läroverket. Det var hennes blivande man Kjell.

– Vi har bott här i 30 år, säger Eva när vi träffar henne i villan i Höör.

– Höör blev bra; tågen stannar ju här.

Under sitt arbete med bibelöversättningen behövde hon med jämna mellanrum resa till Uppsala för att sammanstråla med de övriga medlemmarna av översättningsgruppen.

Det arbetet hade hon på en 75-procentig tjänst. Därtill undervisade hon om Gamla testamentet på teologiska institutionen i Lund. Det minns hon med blandade känslor; teologer kan vara svåra att ha att göra med.

– En del kommer dit och är fundamentalister. Omöjliga att diskutera med. Man undrar ju varför de behöver gå i skola när de redan vet allt ... Det var en lättnad att gå i pension.

Då kunde hon ta sig den tid som behövdes för att skriva biografin över Amelie Posse (1884 till 1957), En ande som hör jorden till.

– Ett sådant arbete kräver ju fullständig satsning.

Hon hade länge varit fascinerad av kvinnan som föddes i Ålabodarna, var gift med en tjeckisk konstnär och bodde i Tjeckoslovakien innan kriget fick henne att flytta åter till Sverige, där hon kom att leda en antinazistisk organisation.

– Hon skrev ju själv elva självbiografiska böcker, men det är mycket som hon inte tagit med där.

– Hon efterlämnade ett gigantiskt arkiv, som hennes son hade. Hennes son öppnade dörrarna till sin ateljé.

Eva Strömberg Krantz fick pris av Samfundet De nio.

Det var alltså med möjliga arbeten i sikte som hon läste latin, grekiska och hebreiska.

När hon lärde sig tjeckiska hade hon inga sådana tankar.

– Det tänkte jag mera att jag skulle ha som hobby – men det blev mer.

Som flicka hade hon haft tjeckiska brevvänner.

– Vi skrev ju på tyska. Fast de kunde inte så mycket – de fick ju läsa ryska i skolan.

Nå, det gick ändå.

Långt senare, i början på 1970-talet, blev hon fångad av en tjeckisk serie på tv och 1971 besökte hon Prag. Sedan återvände hon och maken länge dit vartannat år – men de tycker att mycket av dess mellaneuropeiska charm gått förlorad.

Staden och landet fascinerade henne så pass att hon alltså beslöt att lära sig språket.

Och det stannade, som sagt, inte på hobbynivå. Hon har översatt böcker från tjeckiska till svenska, både prosa och poesi.

– Jag har skrivit många uppsatser om tjeckiska författare. Och tjeckisk poesi har alltid varit mitt stora intresse, En fantastisk poet jag översatt är Emil Julis. Ett 20-tal har tryckts, en del i Lyrikvännen, men sammanlagt har jag översatt ungefär 70 dikter av honom och jag skulle så gärna se att något förlag ville ge ut dem.