Sigge lämnar sin kungliga karriär

Sigge som är född i Blekinge och som bor i Strängnäs, förtjänar om någon att kallas trotjänare. Innan han tillträdde sin tjänst på kungliga slottet avverkade han 42 år i SJ:s tjänst vilket betyder att han tillbringat hela 57 år i arbetslivet. Sin långa yrkesbana började Sigge, eller Sigfrid som han är döpt till, vid Battericentralen i Karlskrona som 15-åring. År 1950 började han sin SJ-karriär på bandelen Karlskrona-Emmaboda-Alvesta där det fortfarande tuffade ånglok. 1954 elektrifierades bandelen och två år senare omplacerades Sigge till Hagalund i Stockholm. Som lokförare tjänstgjorde han från 1964 på järnvägslinjer kors och tvärs i landet, från pendeltåg i Stockholm till långa tågsätt på de stora stambanorna. Hur många gånger han passerat genom Hässleholm och Göinge har han för länge sedan tappat räkningen på. Fram till 1967 var loken dubbelbemannade men sedan fick Sigge och hans kolleger köra ensamma. – Man fick lära sig Sveriges geografi och hur Sverige såg ut alla tider på dygnet, berättar Sigge. År 1992 pensionerades Sigge vid SJ och hans nya karriär påbörjades i ett skede av livet då de flesta väljer att trappa ner. På sätt och vis hade SJ ett finger med i spelet. Sju av de tolv vakterna på slottet hade tidigare arbetat vid järnvägen. En slottsvakt skulle sluta och då rekommenderas Sigge som efterträdare av en SJ-kollega. Sigge fick jobbet efter anställningsintervju och förhör hos slottsvakten. Till arbetsuppgifterna hörde att stå i västra valvet, kontrollera och släppa in besökare till kungens och drottningens kanslier. Eller att tjänstgöra som vakt i östra valvet och ta emot besökare till staben kring kungafamiljen som kungens adjutant eller drottningens hovdamer. – Allt var noga styrt, säger Sigge. Varje besök skulle föranmälas och fick inte ta mer än 15-20 minuter. Annars bildades kö av besökare som fick placeras på ett sådant sätt att de inte såg vilka som besökte kungen eftersom det fanns sekretess att iaktta.

Det var en stor arbetsuppgift som åvilade slottsvakterna. Hela slottet med samtliga byggnader skulle bevakas. Det fanns 200 anställda att hålla reda på. Besökare kom och gick i en ständig ström, inte sällan under högtidliga former som när nya ambassadörer tillträdde och den bekanta sjuglasvagnen rullade fram. I regel gick allt lugnt tillväga. Några incidenter kunde väl inträffa men den stora dramatiken uteblev. Efter visningar för allmänheten skulle slottsvakterna se till att ingen besökare dröjde sig kvar bakom några gardiner eller i någon öppen spis. – Det hände att journalisterna var efterhängsna, avslöjar Sigge. Särskilt om tidningarna sökte bekräftelse på skvaller om kungafamiljen. Vid sekelskiftet kom den nya tiden även till slottet. Datoriseringen tog vid och kontakterna med besökarna inskränkte sig till bilder på datorskärmar och knapptryckningar. Sigge tycker att kungafamiljen som helhet var, som han säger, bra att jobba ihop med. – Kungen är en humoristisk och gladlynt person. Särskilt vid julluncherna är han på sitt mest uppknäppta humör.

Av den andra generationens kungligheter hade Sigge mest kontakt med Victoria som han tror blir en utmärkt representant för Sverige när hon övertar sitt ansvarsfulla värv som regent. Även Daniel Westling hann Sigge träffa. Sigges hustru Ulla har också de allra bästa minnen av makens tjänstgöring på slottet. Hon minns med glädje personalfesterna och studiebesöken på slottet då de anställdas fruar fick bese allt ifrån tvätt och strykning av de exklusiva textilierna till det Bernadotteska biblioteket. Sigge kunde om han velat sluta vid slottet med pension 2002 men valde att stanna kvar till 2007. Hur känns det att vara pensionär efter så lång tid i yrkeslivet? – Huset och den stora tomten här hemma i Strängnäs har gjort att jag inte hunnit känna efter, skrattar trotjänaren Sigge.