Skriver böcker där Sverige och Bosnien möts

Amir Osmancevic berättar att han söker sina ämnen där bosniska och svenska erfarenheter möts. Bedrövelser handlar sålunda om en bosnisk man i 50-års-åldern, som flytt 1990-talets krig på Balkan och byggt upp en tillvaro i Sverige, närmare bestämt Malmö.

– Det är egentligen en enkel berättelse, om en man som tror att han har kontroll på sitt liv. Vi människor, eller de flesta av oss, tror att vi har våra liv under kontroll.

– Men tryggheten kan försvinna mycket fort. Vi som kommer från Balkan, vi vet ... Livet är som en flod – hur ska man klara sig i den?

I boken händer saker som får den här mannen att förstå att han inte har den kontroll som han tror – bland annat blir han varse att hans son blivit islamistisk fundamentalist utan att han märkt det. Han och sonen kan inte prata med varandra, men mor och son kommunicerar desto bättre.

Mannen drar sig undan och tar beslutet att, åtminstone för en tid, återvända till Banja Luka i Bosnien.

Det visar sig knappast vara någon lösning – han får nya problem att ta itu med. Eller måste ha det – är det hans sak att lösa dem, allihop? Vilket ansvar har man?

Det är en förhållandevis kort roman, där svartsyn och galghumor balanserar varandra.

Mer ska vi kanske inte berätta här – men en recensent har kallat boken för ”en pärla”,

Det är alltså den första av hans böcker som översatts till svenska.

– Jag har mest skrivit böcker för ungdomar, säger Amir Osmancevic.

Han berättar att det föddes ur ett behov han blev varse som hemspråkslärare i bosniska.

– Jag skickade efter böcker nerifrån Bosnien, men jag märkte att eleverna inte kunde känna igen sig själva i dem.

Så läraren började skriva böcker själv. Den första kom för tio år sedan,

– Om bosniska barn i Sverige, eller kanske mera om hur det är att vara invandrarbarn i stort.

Böckerna har titlar som Huset och Rosengård blues.

Ett par rena övningsböcker har det också blivit och Amir Osmancevic berättar att hans böcker används i hemspråksundervisning i bosniska i hela Sverige.

De första som provläste böckerna var hans båda barn, en son och en dotter:

– Hon brukade bli arg på mig, eftersom jag ofta skrev om situationer i familjen, skrattar Amir Osmancevic.

Vi träffar honom hemma i hans kök i Malmö.

Det är här, vid köksbordet, som hans böcker kommer till.

– Nu ser jag det som att Malmö är min stad, säger han.

I den staden har han bott sedan han kom till Sverige 1997, förutom två år i Gislaved, där han hade sin första tjänst som hemspråkslärare.

Han är född och uppvuxen i Banja Luka, Bosniens näst största stad med en kvarts miljon invånare.

Han besöker den ibland, men känslorna inför den är lite kluvna.

– Vi som bodde där då känner varenda sten, men vi känner inte människorna där längre

Muslimer hade det dessutom svårt i Banja Luka under kriget – alla moskéer raserades. Hans föräldrar beslöt att fly till Sverige.

– De blev svårt misshandlade.

Amir Osmancevic berättar att han själv inte deltog i kriget, men att han skrev om det, i egenskap av journalist. Han arbetade för tidningar i både Bosnien och Kroatien.

Det var ett yrke han egentligen inte ville ha, men han säger att hans far, som också var journalist, mer eller mindre drev honom till det.

– Jag ville bli lärare och författare.

Amir Osmancevic tillbringade ett halvår hos en vän i USA.

– Jag hade planer på att leva där. Men det var en traumatisk upplevelse – det var inte ett land för mig. Jag upplevde det som ett land av kulisser.

Han beslöt att se om han och familjen – fru och två barn – kunde ansluta sig till hans föräldrar, som kommit till Malmö 1994.

– Jag tror att vi fick uppehållstillstånd för att de redan var här.

Han har bott i bland annat Rosengård och återfinns sedan fyra år vid Södervärn. Han arbetar i Lund med att undervisa i bosniska. Som – enligt Wikipedia – inte är helt olikt serbiska och kroatiska, men har fler orientaliska inslag.

– Jag är jättenöjd med arbetet, säger han, men tillägger att eftersom arbetsdagen präglas av bosniska språket hindrar det honom från att lära sig svenska ordentligt, kontakten med övrig skolpersonal blir liten i och med att han flera gånger om dagen måste förflytta sig mellan olika skolor.

Amir Osmancevic säger alltså att han är läsare mer än författare och berättar att han har fler än 3 000 böcker bara i Malmö; i Banja Luka finns fler.

Han hade bekantat sig med svensk litteratur redan innan han kom hit. Han hade läst Harry Martinson och PO Enquist i skolan. Han talar varmt om Ingmar Bergmans Laterna Magica:

– Vi hade en bra översättning av den. Sedan jag kom hit har jag läst den på svenska.

Här har han också upptäckt författare som Tomas Tranströmer och Bruno K Öijer.

Nu arbetar han på sin nästa bok. Även den här gången är det en berättelse där både Sverige och Bosnien finns med.

Han har en verklig historia som grund. Han vill återge en berättelse han fick sig till del när han bodde i Gislaved; där brukade han samtala med en äldre man när han gick och tränade i simhallen och fick höra en märklig historia, en sådan där som är så fantastisk att den inte gå att hitta på.

– Jag hoppas vara färdig nästa år.