Biokol – en klimatpositiv uppstickare i odlingsvärlden

Biokol har fantastiska egenskaper som jordförbättrare, men det är också en riktig hjälte när det kommer till klimatfrågan. Den binder nämligen koldioxid i jorden - i årtusenden.

Biokol har länge tillverkats i liten skala av ekologiska odlare. Men sedan 2018 har det, här i Sverige, också tagit klivet upp till industriell nivå. Det är Skånefrö i Hammenhög som startat den första massproduktionen, en klimatpositiv sådan.

Vd för Skånefrö Sven-Olof Bernhoff berättar om satsningen.

– I vår fröhantering blir det restavfall som fröskal och halm. Vi gör pellets av det till vårt värmeverk, men så fick vi höra talas om biokol, och tyckte det var en intressant idé.

En lång, mödosam och dyr process sattes igång. Skånefrö var pionjärer på området och fick uppfinna hjulet själva. Projektpengar söktes, tester utfördes och efter många avslag och motgångar kunde man till sist sätta igång. Det var 2010, men det skulle alltså dröja ända till 2018 innan den riktiga produktionen påbörjades.

– 2010, inleddes Sveriges största biokolsförsök, på mycket dålig jord. Det skedde under fyra år och skörden ökade med mellan nio och trettiotre procent.

Så varför är biokolet så bra? Jo, Först och främst ska man veta att en bit kol är som en tvättsvamp fylld av små hålrum och gångar där godsaker för växterna kan samlas.

– Biokol är rena Science fiction, skämtar Sven-Olof. När man gräver ner det i jorden binder det vatten, syre och näring som sedan kan avges när växterna behöver det. Det skapar också ett bra mikroklimat som gynnar goda jordsvampar och bakterier.

Men kanske viktigast av allt - det binder koldioxid. Mycket förenklat kan man säga att växter tar upp koldioxid från atmosfären och när växten sen dör och förmultnar eller förbränns återgår koldioxiden till atmosfären. Inte bra!

Om växtmaterial däremot omvandlas till biokol, stannar det mesta av koldioxiden i stället i kolet, och eftersom halveringstiden är på mellan 150 och 5000 år agerar det koldioxidsänka i en halv evighet.

För att bli biokol måste växtmaterialet förbrännas i så kallad pyrolys, det vill säga utan syretillförsel. Hade det fått brinna som vanligt hade det bara blivit aska kvar. Processen liknar den som använts i kolmilor.

Sven-Olof berättar att det egentligen inte finns några gränser för biokolets användningsområden.

– Det är perfekt vid anläggning av grönytor, golfbanor och inte minst fotbollsplaner. Vår målsättning är bland annat att alla seriematcher ska ske på gräsplaner med biokol 2025.

Man kan också tillverka biokol själv. En som gjort det i decennier Folke Günther i Norra Rörum. Han har intresserat sig för alternativ odling sedan 70-talet och har hållit kurser i ämnet. Han bränner kol några gånger per år och vi får hänga på. På gårdsplanen brinner det redan i en rund behållare. Tillverkningen tar över fyra timmar så vi kommer på sluttampen. På grund av en skada får han hjälp av sin granne med att lägga på ved.

Folke berättar att han själv byggt sitt eldkärl, bland annat av en konstgödselspridare. Det är konstruerat så att syret sugs ut längs kanterna i stället för att stanna kvar och förbränna allt till aska.

Ny ved läggs på med jämna mellanrum. Det är noga att det brinner på rätt sätt. Medan vi väntar tar vi en tur i Folkes trädgård. Där har han både vanliga och hydroponiska odlingar, och överallt använder han sitt biokol med goda resultat

Det är dags att släcka elden och en första ”näringsladdning” sker i släckningsögonblicket. Bredvid eldkärlet står nämligen en stor tank fylld med gråvatten, bokashi och kompost. Det leds genom en slang rakt in i brasan som börjar pysa och bubbla likt en gigantisk häxkittel. ”Soppan” kallnar fort och biokolet är klart. Nu ska det bara mellanlanda och suga åt sig ännu mer näring i Folkes kompost. Sedan går det in i kretsloppet igen. Skillnaden är bara att det nu inte bryts ner och avger den ovälkomna koldioxiden. Det kommer i stället att ligga där och bara göra nytta i tusende år.