Den gamle gubben förändrade mitt liv

Den gamla gubben ler och har djupa rynkor i huden som spår av tiden. Håret skiftar i gråvita skalor och händerna är prydda med pigmenterade solfläckar. Vid första anblick ser han ut som vilken gammal gubbe som helst, någon ur den stora åldersgruppen mellan typ sextio och hundratjugo år gammal. En person som jag troligtvis aldrig skulle tänka tanken om att föra en konversation med.

Nu sitter jag mittemot denna främmande man med skrivblocket och pennan i handen, utan att skriva, i ett samtal som jag gärna hade fortsatt. På något sätt blir det utöver en intervju även ett betydelsefullt möte för mig. Det ger mig något som känns som hopp, men också en påminnelse om att jag själv alltid oundvikligen ogynnsamt kategoriserar folk.

Under mitt liv har jag med hög sannolikhet haft minst interaktioner med denna grupp av människor, gamla gubbar, vilket en förklaring till kan vara att jag har minst gemensamt med dem. Det har också sällan, inte för att vara otrevlig och inget illa menat, låtit särskilt spännande i mina öron med gamla män. Dessa som dessutom redan alltid har haft betydligt med tid i rampljuset genom historien.

Givetvis händer det en och annan gång att dialog uppstår, ibland motvilligt såklart, men oftast inte heller av egen fri vilja. Vad jag menar är att jag utan att ens reflektera över det söker mig till de som jag har mest tillhörighet med. Jämnåriga eller kvinnor eller de som har samma stil eller de som har samma åsikter som jag. Vid närmare eftertanke tror jag också att mycket därför beror på förutfattade meningar om grupper av människor. Det är helt naturligt men beklagligt, av många anledningar.

Jag har en anteckning på min mobiltelefon som jag har döpt till ”intressanta människor i Hässleholm”. En lista som efter mina somrar som lokalreporter runt om i kommunen har fyllts på efter hand. Den består av från början helt främmande människor som jag endast har träffat på grund av mitt jobb. Personer som på något sätt har inspirerat mig. Personer som har haft idéer och tankar, berättelser och erfarenheter som har fångat mitt intresse. Personer som jag vill fortsätta diskutera frågor med och höra mer från. Men framför allt personer som har positivt överraskat mig.

Ganska snabbt ser jag att listan snarare kan döpas om till ”lista på gamla gubbar som chockerande nog inte var hemska”. Skämt åsido, tycks jag ha en större förståelse för, vad jag själv anser vara, föråldrade värderingar hos den äldre generationen eftersom de har levt i en annan tid. Äldre har självklart svårare för att, vad vet jag, se kvinnor i maktposition eller två pojkar pussas eller en icke-vit vara svensk eller en chokladboll få ett nytt namn. Därför blir jag nästintill rörd av att se en äldre herre, som med full förståelse hade kunnat vara bitter och gammaldags, visa sig vara raka motsatsen.

Den gamle gubben har ansträngt sig för att hänga med i tiden och bevisar att allt det omoderna inte alls behöver vara en självklarhet för dem. Han fullständigt krossar min pessimistiska samhällssyn och mina fördomar. Under konversationen märker jag att han snarare är öppensinnad och förvånansvärt ungdomlig. Det är nästan som att prata med en jämnårig, fast med fler rynkor och bättre, självupplevda livsråd.