Konsten att odla ett intresse

Det sägs att vem som helst kan bli bra på vad som helst, med 10 000 timmars övning. Den svenske forskaren K Anders Ericsson ligger bakom forskningen, som lett fram till den nu världskända teorin. Regeln har skildrats i filmer och inspirerat människor att lägga tusentals timmar på att bli experter inom för dem helt nya ämnen.

Det är svårt att ta in hur mycket tid 10 000 timmar faktiskt är. En snabb sökning på internet senare, får jag fram att det rör sig om ett år, en månad, tre veckor och tio timmar.

Efter en lättare hjärnskakning blev jag av läkaren ordinerad två veckor – alltså 336 timmar – av total skärmvila. Det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Telefonen har skärm, teven likaså. Min dator har en skärm och de digitala kamerorna är numera också försedda med dessa små ljusrutor. Summa summarum: Det var ingen enkel match att avskärma mig från den digitala vardagen.

Så jag ägnade mig åt kultur. Kultur, som härstammar från latinets cultura, betyder ungefär ”bildning”, ”bearbetning” och ”odling”. Och det är främst det sistnämnda som bokstavligen blomstrat, när skärmarna sattes i viloläge.

Efter en lättare hjärnskakning blev jag av läkaren ordinerad två veckor – alltså 336 timmar – av total skärmvila. Det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort.

Under följande 336 timmar fick alla små och stora växter hemma i lägenheten extra kärlek. Sticklingar – små skott på växterna – klipptes och sattes i vatten för rotning. Jag tittade till dem noggrant för att se om de börjat gro. Jag planterade, trimmade växterna och vattnade lite till. Det här var ju riktigt kul, tänkte jag.

Jag förstår nu att jag inte är ensam om denna gröna passion. I dagens tidning kan nätauktionssidan Tradera stoltsera med att den dyraste sticklingen sålts – av en hässleholmare. Slutpriset? 17 920 kronor. Ett rekord som kanske kommer att slås inom en snar framtid, när hundratals nya sticklingsförsäljningar klubbas igenom.

Bakom alla affärer av sådana dyrgripar, finns sannerligen ett intresse som sträcker sig långt över 10 000 timmars övning.

Jag kan konstatera att jag har del kvar innan jag blir expert – om jag ens blir det. För oavsett om teorin stämmer eller inte, finns det en charm att se nya intressen och kunskaper växa fram. Fotografin var just en sådan spännande sysselsättning som efter varje timme av nya lärdomar, till slut blev till ett arbete. Andra intressen och passioner har tyvärr vissnat.

Hoppas nu inte att mina sticklingar gör det. Vissnar, alltså.

Sofia Åström är bildjournalist och dokumentärfotograf.