Lika rätt och skyldigheter

Det är trots allt inte så dumt med principer. Jag kallar mig ofta och gärna pragmatiker, men det betyder inte att jag underskattar vikten av en moralisk och ideologisk ledstång i livet. Principen att alla som lever i vårt land ska ha samma rättigheter och skyldigheter är för mig en sådan.

Därför är det inte särskilt klokt att ge nyanlända till vårt land särskilda förmåner. Under åren har jag pratat med många som upprört har vittnat om att invandrare får generösa bidrag medan infödda tvingas leva på svältgränsen. För det mesta har berättelserna utgått ifrån myten om att svenska myndigheter av någon outgrundlig anledning systematiskt missgynnar svenskfödda. Men ibland har det legat något i kritiken. Därför är det till exempel utmärkt att många kommuner stramar upp sina regler för att få försörjningsstöd och ställer samma krav på alla att delta i undervisning och att stå till arbetslivets förfogande. Det är inget skäl att familjen kommer från ett annat land eller har många barn.

För närvarande handlar emellertid debatten snarare om motsatsen, att det borde ställas särskilda och hårdare krav på nyanlända. Regeringen förbereder ett förslag om att det ska krävas kunskaper i samhällskunskap och i det svenska språket för att få bli svensk medborgare. Moderaterna vill gå längre, och föreslog nyligen särskilda försörjningskrav för nyanlända.

Förslagen motiveras med lite olika argument. Det vanligaste är att kraven behövs för att nyanlända ska göra sitt yttersta för att bli en del av det svenska samhället. Ett annat är signalvärdet, att Sverige inte ska framstå som ett kravlöst paradis.

Ett tredje argument håller jag verkligen med om; det är rimligt att alla i vårt land har grundläggande kunskaper om hur landet fungerar och att vi kan prata med varandra. Språket är viktigt, och alla har därför en skyldighet att gå i skolan.

Jag tror emellertid inte att vi stärker gemenskapen i samhället om vi ställer andra och särskilda krav på nyanlända för att få bli svenska medborgare. Principen om att skyldigheter och rättigheter gäller lika för alla är en bra princip. Den minimerar risken för att vi sneglar avundsjukt på varandra, och den gör det lättare begripa för oss alla vad det är som gäller i Sverige.

Det finns dessutom en hel del forskning som visar att integrationen underlättas om människor som kommer till vårt land blir en fullvärdig medlem av vår gemenskap. Det är lättare att lära sig språket och ta till sig det nya landets seder och vanor om man formellt är en del av det nya samhället.

Jag förstår argumenten för en stramare migrationspolitik. Det är svårt för ett litet land att ha helt andra regler för invandring och invandrare än länderna i vår närhet. Självklart är det lättare att anpassa sig till ett nytt liv i Sverige om man inte behöver oroa sig för sina närmaste som är kvar i ett flyktingläger. Trots det, jag förstår varför vi behöver ha samma regler för anhöriginvandring som andra länder.

Däremot har jag svårt begripa varför vi ska ha olika regler för människor som lever och bor i Sverige. När man har fått beskedet att man har rätt att bo och leva i Sverige, då borde man ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Det är praktiskt klokt och principiellt rätt.