Nu har Eva äntligen hittat hem till Adam
Jag har letat. Det har hänt att jag hittat men förlorat. Men nu är hon äntligen, äntligen min. Och inte bara min. Adam där hemma i skåpet har funnit sin äkta och eviga hälft - Eva. Nu tronar de bägge sida vid sida i all sin prakt.
Men kampen var hård. 23 bud och sex budgivare. Till slut lade jag det högsta och kanske rent av det allt för höga budet. Förväntansfullt hämtar jag ut det välemballerade paketet med stora brandgula etiketter som säger att det är skört glas som finns i kartongen.
Maken ger en av döttrarna en menade blick och nickar åt mitt håll när jag kommer hem med lådan under armen.
‑ Hon har förmodligen köpt fler koppar. Vad ska vi göra med henne? Och vad ska vi ha alla dessa koppar till, undrar han och suckar tungt.
Och jo, jag erkänner att hemmets bestånd av både kaffe- och tekoppar från 50-, 60- och 70-tal är välförsett. Men än finns det klassiska favoriter som jag tycker saknas i samlingen. Huset är stort, väggarna många och nog finns det fler hyllor att skaffa? Så egentligen förstår jag inte vad de bråkar om.
‑ Hon har förmodligen köpt fler koppar. Vad ska vi göra med henne? Och vad ska vi ha alla dessa koppar till, undrar han och suckar tungt.
Dessutom är det ju så härligt i flera steg. Först njuter jag av jakten på en speciell kopp. När den är funnen tar den långa väntan och längtan till auktionstillfället vid. Här är de dagliga kollarna av buden och budgivare som undan för undan höjer spänningen. När det äntligen är dags för digital auktion stiger pulsen. När det bara är tre sekunder kvar kastar jag in mitt maxbud och håller andan. Antingen tar jag hem spelet till trumpetfanfarer och konfettimoln eller också svär jag tyst och jakten fortsätter. Vinner jag väntar ännu fler njutningsfulla stunder med paketöppning, varsam diskning och sedan det bästa av allt: ställa Stig Lindbergs röda Eva till hans blå Adam i köksskåpet. Ja, ja det är trångt men de andra får faktiskt maka på sig en smula. Men det är inte slut än. Att duka vackert med både Adam och Eva och njuta av en god kopp te tillsammans med någon jag tycker om är nästa ljuva steg. Mitt sällskap får Adam, medan jag självklart tar nyförvärvet Eva. Det är lycka i flera steg för mig! Värt varenda krona.
Formgivaren Stig Lindberg formgav Adam&Eva 1959 på Gustavsbergs porslinsfabrik i Stockholm. Lindberg är pappa till många stilsäkra klassiker som bland andra Berså, Ribb, Prunus, Salix och Turtur.
Adam&Eva har stilrena former med blått och rött prickmönster. Lindberg valde den koboltblå nyansen just för att prickarna ska rinna något och bilda oregelbundna mönster för att ge varje kopp sitt speciella utseende. De röda prickarna rinner inte så Eva ser alltid lite stramare och renare ut än Adam.
Adam&Eva tillverkades fram till 1974 i benporslin men nytillverkas igen sedan 2005.
Jag är dock inte intresserad av nytillverkning. Just därför är det viktigt att hålla koll på stämplarna där det går att utläsa under vilken tid som koppen har producerats.
Efter att ha avnjutit min första kopp te i Eva-koppen diskar jag henne varsamt och ställer henne och Adam i köksskåpet. Då ser jag hur ensam mina andra Adam-kopp är. Han behöver ju såklart sin egen Eva-partner. Jag smeker den blåprickiga koppen och lovar att hitta hans Eva. Och sedan vore det ju fint att ha fyra Adam- och Eva-assietter också. Att blanda det röda och blå i en dukning är ju så läckert. Så nu börjar den långa och njutningsfulla jakten om igen. Måste ju ha balans i köksskåpet ...
Katarina Bexell är redaktionschef på Norra Skåne.
