Upptäcktes av Åkerström och Wadenius

För ett år sedan skrev jag att vinylskivor med julmusik var ovanliga i min skivhylla. Kurt Olsson var enda artisten på vinyl. Det var compact disc som gällde, absolut, och att min bästa julmusik sjöngs på danska. Men någon musik med tema jul och vinter måste väl finnas?

Då kommer jag på. Det finns en låt som kan förflytta mig till vinter, med snö och kyla, och med en stämning av jul.

Jag går i vinterkvällen // för att köpa fotogen // istappar längs taken // gnistrar i gatuljusets gula sken // Knirre knarr, knirre knarr // snökristaller och julgransbarr...

”En vintervisa” med sångaren och kompositören Bernt Staf, från hans lp ”Vingslag” (1972).

Bent Staf föddes 1945, men gick bort redan 2002. Efter inriktning mot kemiingenjör och efter militärutbildning hamnade Staf som ungdomsledare och gatumusikant. Det var då han upptäcktes av sångarna/musikerna Fred Åkerström och Jojje Wadenius. Nästa steg blev Anders Burman på skivbolaget Metronome. Det blev inledningen till Bernt Stafs sångarliv.

”Vid sidan av Pugh blev Staf ett av Burmans stora fynd. Bernt Staf hade en mycket speciell röst och det var det som fångade Anders Burmans uppmärksamhet i första hand. I det läget visste Burman ännu inte vilken politisk medveten ung man han hade att göra med. Det skulle han snart bli varse” (www.progg.se).

Bernt Stafs genombrott kom med den egna låten ”Familjelycka” från skivan ”När dimman lättar” (1970). En låt som också sjöngs in av andra artister.

Nu har jag gjort en melodi som vi kan sjunga // Den passar lika bra till snälla som till dumma // Du är så söt när man ser spetsen på din tunga // ja, jag vill locka dig att älska och att sjunga...

Skivan gav honom en grammis. 1972 kom så lp:n ”Vingslag” där min vintervisa finns. Här finns också låten ”Anita transisto”, en bagatellåt som blev mycket populär.

Han brukade själv kalla sig Centerkommunist, då i början av 70-talet. Han liknade sig vid en vattenmelon, ”grön utanpå och röd inuti”.

Men Bernt Staf är långtifrån en bagatell. Hans politiska medvetande slår igenom i många av hans låtar. Lyssna på ”Morgonbladet” och ”Landsbygdens avfolkning” på skivan Vingslag. Han brukade själv kalla sig Centerkommunist, då i början av 70-talet. Han liknade sig vid en vattenmelon, ”grön utanpå och röd inuti”. Han blev miljöpartist på 80-talet. Medverkade på temaplattor som ”Låt Almarna Leva” (1971), ”Vi kan leva utan kärnkraft” (1975) och ”Nej till kärnkraft” (1980).

Tillbaka till ”Vingslag”, som är en fantasisk skiva. Bland de medverkande på skivan finns en elit av svenska musiker, exempelvis Björn J:son Lindh, Ola Brunkert och Kenny Håkansson.

Så här skriver Mia Gerdin om Bernt Staf i boken ”99 proggplattor” (Alfabeta):

”Bernt Staf har en ljus, intensiv röst med en sträv underton som skapar en säregen spänning på hans visor. För det är visor han skriver, men producenten Anders Burman kompletterar med bas, trummor, lite elgitarr, hammondorgel, fiol eller flöjt, och plötsligt har vi gungande musik med stundtals grymt sväng”.

Det är Vingslag, det.