Vägen till kvinnans hjärta går inte via magen
Med perspektiv tillbaka till mina unga vuxna år kan jag fortfarande känna mig skamsen över att det tog så lång tid innan jag lärde mig att laga mat. Det dröjde tills jag var 34 år och blev pappa och av tvingande nödvändighet fick dela på alla hushållssysslor.
Nu var jag inte i och för sig någon slarver. Jag har alltid varit noga med städning, tvätt och strykta skjortor under rätt många ungkarlsår. Men mina arbeten har alltid legat i centrala stadskärnor varför jag åt lagade luncher och inte hade behov av att laga mat hemma.
Visst, som ung student och inget överflöd av pengar så hände det att jag snodde ihop något på spisen. Spagetti och köttfärssås på burk blev det oftast. Eller min nödrätt - döttrarna brukar fortfarande reta mig för den - spagetti med leverpastej.
Vägen till mannens hjärta går genom magen, heter ett känt uttryck. Det är en sanning med modifikation i mitt fall.
Eftersom jag levt i fyra lite längre relationer har jag jämförelsematerial, fyra kvinnor med rätt skilda matlagningsvanor.
Exhustrun hade en väldigt borgerlig uppväxt med fina middagar och en del representation i föräldrahemmet och var därför mycket skicklig på fina trerättersmenyer. Det mesta av vardagsmatlagningen fick jag däremot själv svara för.
Nästa kvinna var en mästare i köket. Där fick jag knappt komma över kökströskeln för annat än att bli bjuden på en whisky före maten. Men ut ur köket kom lysande tillagade både husmanskosträtter och helgmiddagar. Men det geografiska avståndet Malmö och Stockholm gjorde att relationen ebbade ut.
Därför lagar jag numera maten nio gånger av tio.
Nummer tre var extremt kostmedveten. Inga färdiga rätter, väldigt mycket grönsaker och noga genomgång av alla E-nummer vid köp av råvaror. Skinka med nitrit var t.ex helt förbjudet. Det var nog mina sundaste år i livet och vikten höll sig på en hälsosam nivå.
När det gäller min nuvarande käresta var det knappast matlagningskonsten jag föll för. Det förstod jag första gången hon skulle steka en entrecote och började steka i en kall stekpanna. Hon har hela livet varit så starkt fokuserad på sin forskarkarriär att matlagning mest varit ett nödvändigt ont. Därför lagar jag numera maten nio gånger av tio.
En sak är jag säker på. Vägen till kvinnans hjärta går inte genom magen. Exhustrun kunde när hon var på det humöret reta mig för att den första måltid jag bjöd henne på var färdigköpt kyckling, med baguette och rödbetssallad, en av mina fredagsfavoriter som ungkarl. Inte direkt en förförarmåltid.
Nummer två var inte heller så imponerad av min prestation i köket. Premiärmåltiden hos mig var en omelett. Den jämförde hon fnysande med sin exman som i motsvarande situation hade bjudit på oxfile med hemgjord bearnaisesås och repad dragon från trädgården.
Men även om jag alldeles för sent i livet lärde mig laga mat så är jag idag rätt duktig. Och jag har aldrig efter att jag blev pappa köpt färdigrätter. Under alla år som mina två döttrar bodde hemma, fram till övre tonåren, fick de alltid nylagad mat gjord på färska råvaror. Det arvet bär de med sig, de lagar numera i sina egna hushåll alltid sin mat från grunden. Så ett gott råd till alla föräldrar, för över vanan att laga mat i tidig ålder på barnen.
+ Roligast på tv just nu, en gammal engelsk serie Doc Martin. Tyvärr ses den efter midnatt på TV 8.
- Turerna kring Astra Zeneca vaccinet.
Lars J Eriksson är skribent på Norra Skåne.
