Rofyllt möte i skogen

Att vara anhörig till en närstående med stort behov av stöd kan vara förenat med många olika känslor. Inte sällan står de anhöriga för en stor del av den vård och omsorg som den närstående är i behov av.

Enligt socialtjänstlagen ska kommunerna se till att anhöriga får stöd och avlastning i vården av sina nära. I Hässleholms kommun är den veckovisa aktiviteten skogsbad just ett sådant stöd. Stödet gäller även för de som förlorat en närstående.

– Skogsbadet är faktiskt den enda anhörigaktivitet vi kan hålla i nu i coronatider, säger Marianne Larsson, som håller i skogsbadet.

Aktivitetens föregångare - Shinrin Yoku - kommer från Japan och bygger på att skapa lugn och harmoni i kroppen med hjälp av kravlösa vistelser i skogen.

– Shinrin Yoku har en vetenskapligt bevisad positiv effekt på stressrelaterade sjukdomar, som exempelvis ångest, oro, utmattning, depression, säger Marianne.

Människans olika sinnen spelar en viktig roll när deltagarna under två timmar insuper den stillhet och milda intryck som naturen bjuder på.

– Vi träffas en gång i veckan. Ena veckan på tisdagar och andra på lördagar, säger Marianne, precis innan dagens aktivitet börjar.

Bruno Simonsen är en av deltagarna som är med under turen. Det var efter att ha läst om skogsbad i flera tidningar som han blev nyfiken på att testa på aktiviteten, som varit vanlig i Japan sedan 80-talet.

Efter att ha förlorat en nära anhörig gick Brunos liv på autopilot. Intresset för läsning, som funnits med hela livet, hade försvunnit. Det var svårt att koncentrera sig och minnet blev sämre.

– Jag laddade hem material om skogsbad och tänkte att jag kunde testa det som komplement till svenska kyrkans ”Leva vidare”-grupp, förklarar han.

Bruno möter de andra deltagarna och ledare Marianne Larsson, som driver företaget Källarbacken AB, vid Hovdala slott. I varsin bil tar de sig vidare till ett område nordost om slottet.

– I dagens samhälle finns vi nästan alltid till hands och är ständigt uppkopplade. Det är inte konstruerat på ett sätt som ger hjärnan den naturliga avkoppling den behöver, säger Marianne Larsson.

Hon stannar till och ber gruppen att ta ett kliv från stigen till den grönskande marken.

Här får alla att försöka infinna sig i det lugn som naturen ger dem. Den lätta vinden smeker huden, samtidigt som örat tar in det kvittrande ljudet från vårfåglarnas sånger.

– Bara att komma in i skogen och direkt känna lugnet är magiskt. När vi koncentrerar oss och fokuserar på olika ting, känner jag att hjärnan pushar bort onödiga tankar, säger Bruno.

Gruppen går sakta vidare under tystnad. Längs slingrande stigar tar de sig fram på den blott två kilometer långa sträckan.

Då och då stannar de upp för att betrakta, känna, lyssna och dofta på den levande naturen som omsveper dem. Det rasslar till bland de torra löven som lagt sig som ett täcke på marken. En mus springer hastigt in under en stubbe för att söka skydd.

– Såg du? Det upptäcker man sällan om man inte tillåter sig att stanna upp, säger Marianne.

Varje vecka tar de sig fram på samma stigar. En dag är den lite längre, en annan lite kortare. Det finns ett viktigt syfte i det, menar Marianne.

– Det innebär en trygghetskänsla och igenkänningsfaktor. Dessutom kan deltagarna upptäcka förändringar i naturen, som man kanske inte ser på samma sätt om man är i nya områden.

– Att rundorna är olika långa är för att alla ska kunna vara med, oavsett om man har en rörelseinskränkning eller ej.

Stigen leder vidare mot en uppförsbacke. Marianne berättar med lugn stämma om vikten av att ta det lugnt när det kan kännas lite extra tungt.

– Backarna fungerar som livet självt. När vi står inför utmaningar gäller det att sakta ner och stanna upp, förklarar hon och leder in deltagarna på öppen mark.

Efter en stunds vandring bortom stigarnas förutbestämda mål når de så en stilla bokskog.

Solens värmande strålar letar sig genom de knoppbeklädda grenarna och faller mjukt på de små vitsipporna som ligger som ett täcke på marken.

Tid och rum slås samman när de slår sig ner vid vars ett träd och sluter ögonen för en stund.

– Det lugn man tar med sig hem efter ett skogsbad brukar hålla i sig en vecka, säger Bruno Simonsen.

Efter ungefär två timmar når de en av många fikaplatser som finns längs med vandringslederna på Hovdalaområdet. Alla slår sig ner och tar upp varsin termos med värmande kaffe.

– Under fikastunden pratas det om stort och smått, skratt blandas med allvar och varje fikastund är unik och pågår precis så länge som den behöver, säger Marianne.

Bruno upplever att skogsbadet fått positiv effekt på hans hälsa redan efter två-tre tillfällen.

– En av de saker som hjälpt mig är att jag börjat läsa igen. Dessutom sover jag mycket bättre nu.

Marianne tycker att det är generöst av kommunen att erbjuda skogsbad som stöd åt anhöriga.

– Det är ett privilegium att få vara med på detta.