Snart ska fötter trampa på Skolbacken igen

Länge har skolhuset som senare blev pensionat och än senare sommarbostad, stått tomt där på backen på Bygatan och blickat ut över Hästveda. Säkerligen i längtan efter nya ägare.

Förr förra sommaren satt Malin Gustafsson och Páll av Kák Olsen hemma i Odense och hade det tråkigt. Då fick de för sig att gå in på Hemnet för att titta på gamla hus kring Malins hemtrakter Ignaberga.

Och se, där fanns ett objekt som kittlade deras nyfikenhet, den gamla skolan i Hästveda.

– Vi åkte och tittade för skojs skull och blev förälskade, berättar Malin.

De slog till och köpte för att renovera och så småningom flytta från Odense till Hästveda permanent.

Men det ska dröja än några år, huset är ett tvättäkta renoveringsobjekt så det är mycket att göra. Dessutom köpte de det med inventarier, vilket inte bara innebar möbler och en mängd småting utan också en massa rent skräp.

– Det har tagit oss många helger att tömma huset, säger Páll.

Som sagt, mycket att rensa ut, men i skräpet finns också historia.

Ett exempel är att en av ägarna, en rådman, tydligen hade en del rädslor, bland annat hade han satt upp fyra åskledare och i källaren byggde han ett litet skyddsrum, eller bombrum som Malin och Páll kallar det.

Malin går ned för trappan till det lilla utrymmet och hämtar några glasburkar med lock som ser misstänkt mögelprydda ut.

– Konserver, säger hon med ett leende, men hon är inte riktigt säker på vad de innehåller.

– Och maskinen som har gjort konserverna står där inne, säger hon och pekar in i ett litet kyffe med dammfyllda stenväggar.

Men tillbaka upp i ljuset och vidare till den röda förrådsbyggnaden som ligger bakom huset.

Där inne satt människor på rad, dassbänken med hål i finns kvar även om den är trasig. Istället för rumpor är den numera belamrad med gamla grejor, exempelvis rostiga fotogenplattor, tallrikar och andra smått odefinierbara prylar.

Här inne ståtar också en gammal mangel och den vill Malin gärna få i användbart skick.

Men först ska huset göras beboeligt och de är redan på väg. För att överhuvud taget kunna bo där krävdes att de gjorde om all VVS och turligt nog är Pálls pappa Hendrik Olsen kunnig på området och är det unga paret behjälplig.

Ett nytt kök har det också blivit, de har behållit den gamla vedspisen, men den har fått ett nytt fundament.

Malin och Páll ska renovera huset tidsenligt, köket har fått ny pärlspont, målad med linolja. Spännpappen på väggarna ska tas bort och de gamla tapeterna bytas ut, men Malin vill sätta upp ny spännpapp.

– Det gör att väggarna ser levande ut, tycker hon.

Páll är snickare i grunden och dessutom byggnadskonstruktör så de räknar med att kunna göra allt arbete själva med hjälp av familjen.

Huset har en själ, konstaterar Malin och Páll, kanske påminns de främst om att det har varit ett pensionat genom alla saker som är kvarlämnade. Skoltiden känns långt borta.

– Fast det sägs att läraren är den ende som har bott i huset permanent, han bodde på ovanvåningen, berättar Malin.

Hon kommer som sagt ursprungligen från Ignaberga, medan Páll är från Färöarna. Det är svårt att låta bli att vara nyfiken på hur de träffades.

– Jag pluggade medicin i Odense, säger Malin.

– Och jag pluggade till byggnadskonstruktör där, berättar Páll.

De två studenterna blev ett par, nu är de färdiga med sina utbildningar och jobbar och bor i Odense. Och i september väntar de sitt första barn.

De är i Hästveda och jobbar med huset över sommaren. Här finns också Pálls föräldrar och bistår på olika sätt.

Just nu är det nytt tak som gäller. Páll och pappa Hendrik håller som bäst på att få takpannorna på plats.

Husprojektet får ta sin tid, planen är att Malin först ska vara mammaledig och när hon så småningom återvänder till jobbet ska hon ägna sig åt att forska på ryggsjukdomar.

Nästa steg är sedan att byta hemland och flytta till Hästveda. De har redan lärt känna grannarna på Bygatan.

– Vi känner oss välkomnade, de tycker att det är roligt att vi gör vid här, säger de båda.

– Samt att vi har röjt skog på tomten så solen kan titta fram, konstaterar Páll.

Och huset, ja, det har fått sin längtan stillad.