Det är kväll, torsdagen 12 januari. Per Erlandsson ligger på marken. Bredvid honom ligger den nya elsparkcykeln. Runt omkring står okända människor som pratar med honom och undrar hur han mår.

Tidigare på dagen hade han fått hem sin elsparkcykel. Han pumpade däcken och tänkte ge sig ut på en provtur, men det regnade så han beslutade sig för att avvakta.

När det upphört var det dags för premiärturen och han körde en liten runda och återvände hem.

På kvällen skulle han iväg och hämta pizza till sig och frun. Han hoppade åter upp på elsparkcykeln.

Då inträffade olyckan.

– Den hände i en vändplats. I den hade det samlats rullgrus. Jag minns att framhjulet började vobbla. Sedan är det svart fram tills någon pratade med mig och frågade hur det hade gått. Jag låg där i vändplatsen och hade ingen aning om hur jag hamnat där.

Per Erlandsson bor i Transval, bara ett par hundra meter från olycksplatsen.

– Jag har brutit nästan allt som går att bryta i ansiktet. Jag har minst tio frakturer och tänder har flugit ut. Operationen tog över nio timmar, säger Per Erlandsson.

– Jag hade hjälm... men den låg hemma på hatthyllan. Från och med nu är det hjälm som gäller.

Glasögonen hade klarat sig. En klen tröst i sammanhanget. Ansiktet har agerat krockkudde, sa läkaren till honom.

– Det enda som inte var brutet i ansiktet var underkäken.

Under den långa operationen satte man in nät och plattor ansiktet – eller som Per Erlandsson beskriver det:

– De har fått bygga upp ansiktet på insidan.

Han är väl medveten om att han kunde ha skadats betydligt värre.

– Jag är glad att jag klarat livet. Hade jag landat på sidan av huvudet eller på nacken hade jag dött på fläcken. Så kraftig var smällen.

Nu vill han med sin olycka göra andra uppmärksamma på hur illa det kan gå.

– Jag tog bilder på mig själv på akuten och lade upp dem på Facebook för att skrämmas. Jag är glad att jag överlevde. Jag måste ha en skyddsängel.

Han säger att han tror att allt händer av en anledning. Att han lärt sig något av olyckan.

– Jag hade pratat med min dotter precis innan jag gav mig ut. Hon sa åt mig att ta det försiktigt och ta på mig hjälmen. ”Jaja”, sa jag bara. Jag har haft en elskoter som man sitter på. Så jag tyckte att jag var van vid litet styre och små däck.

I Facebook-gruppen ”Nya Åhus med omnejd” har han sökt kontakt med dem som hjälpte honom efter olyckan.

”Tack för all hjälp på plats. Ni är alla hjältar”, skriver han.

– Jag har ännu inte fått tag i någon, men kanske sprider det sig och de ser det.

Den nyinköpta elsparkcykeln klarade sig utan en skråma. Några tankar på att göra sig av med den har han inte.

– Någon undrade om jag inte skulle ställa in den för gott, men jag anser att man inte kan sluta leva. Det gäller att använda elsparkcykeln med sunt förnuft – och hjälm, hjälm, hjälm.

Snart två veckor har gått sedan olyckan. Han säger att det känns bättre i dag och att svullnaderna börjat gå ner.

– Jag tog bort stygnen i måndags och jag ska in och spola ett sår under hakan. De satte in en tub där under operationen, säger han.

Men helt bra är det inte.

– Man mår som en 90-åring. Jag fick kateter insatt också, eftersom jag var nedsövd så länge, säger Per Erlandsson.