Att offra sitt liv för att rädda framtidens människor

Clara lever ett gott liv, kan man tycka. Hon har en bra man, Micke, ett intressant arbete på museum, och så Vide, deras lille son, som hon älskar. Men hon plågas av ångest. Klimatångest, som samverkar med en ångestneuros från barndomen. Observera, ingen vedervärdig mamma eller pappa, gener bara. Hennes två systrar lever som vanligt folk.

För Clara är den stora frågan inte hur hon själv ska klara sig, utan Vide. ”Hur ska det gå för Vide? Vad gjorde jag när jag satte honom till världen?” Micke vill ha ett barn till. Clara säger blankt nej. Det är bäddat för konflikt.

Hon hamnar på psyket, får mediciner, gör ett självmordsförsök, skrivs ut så småningom. Hon har upptäckt att hon har något fast i sig, en kärna som håller i alla väder.

Hon får via Facebook kontakt med Fabian som är med i ett nätverk, Climate Action Army, och planerar sabotage. Inget annat hjälper ju. Clara lämnar Micke och Vide, försvinner. Det är det bästa hon kan göra för Vide. Tänker på sin morfar hemma i Västerbotten, som i flera år vågade sitt liv i den norska motståndsrörelsen mot nazisterna.

Clara och Fabian är med och planerar ett bombdåd mot ett kolkraftverk i Hamburg. Viktigt: ingen människa får skadas, det är infrastrukturen som ska angripas. Claras kamrater tror att det går att planera allting. Det gör det inte. Bomben går av för tidigt, Sophie, som placerat den, omkommer och dessutom en okänd person. Flera skadas. Medlemmarna i den lilla gruppen flyr åt olika håll. Clara till Sverige, där nästa aktion ska ske.

Anna Dahlqvist är frilansjournalist och författare. Hon har gjort en stark debut. Hennes bok ingår i en rännil (ännu så länge) av skönlitterära böcker, där klimatkrisens roll i människors liv gestaltas.

Ett grundtema i hela den här berättelsen är att ge sitt eget liv för att andra ska leva. Precis som Gud offrade “sin pojke” för att världen skulle leva, är Clara beredd till det yttersta offret, sitt liv, för att ge Vide en framtid. Hon ger allt hon har.