Jan Troell – bland minnen och bärfisar

Jan Troell är en gigant inom svenskt film. 91 år gammal hyllades han av Göteborgs filmfestival för ett livsverk som sedan genombrottet på 1960-talet med "Här har du ditt liv" också inbegriper "Utvandrarna" och "Nybyggarna" samt inte minst "Ingenjör Andrées luftfärd" och "Il Capitano".

Troell må ha svårt att röra sig och stödjer sig med en käpp, men har är fortfarande nyfiken och hittar numera filmidéer i närheten av sitt hem i Smygehamn.

Under invigningen på filmfestivalen visade Troell upp sitt senaste alster, "4 minuter och 5 sekunder ur en bärfis liv", som han filmat i sin egen trädgård. En helt ljudlös kort betraktelse av en insekts liv och leverne.

– Jag tycker de är så spännande i sitt beteende och bara att få dem skarpa när man följer dem med kameran räcker i första hand för mig. Men genom att följa dem i fyra minuter och låta dem själva göra manuset kan det bli någonting som liknar mänskligt liv ibland, säger han dagen efter.

Årets tema på filmfestivalen är "homecoming" (hemkomsten) och Jan Troell lyftes fram av festivalens konstnärlige ledare Jonas Holmberg, bland annat för att hans filmer "Utvandrarna" och "Nybyggarna", är själva urberättelsen om hemkomsten i svensk film – filmatiseringen av Vilhelm Mobergs romanserie om svenskarna som fann sina nya hem i Nordamerika.

Då på 1970-talet när de filmerna blivit stora succéer fick Jan Troell erbjudande om att jobba i Hollywood. Han gjorde två filmer i USA, men vantrivdes och åkte hem. Det är ingenting han har ångrat.

– Jag fick faktiskt erbjudande om tioårskontrakt, men jag hade inte lust till det. Dels ville jag bo hemma och att bli Hollywoodbo hade jag ingen lust med.

– Och så fick jag veta att man hela tiden skulle få förelagt sig manus. Man kunde säga ja eller nej, men man måste säga ja ibland under en viss tid. Det lockade mig inte, jag ville inte.

Mobergfilmatiseringen är hans mest kända, men den egna favoritfilmen är kanske mer oväntad – "Sagolandet" – dokumentären om tillstånd i nationen på 1980-talet.

– Den låg mig väldigt varmt om hjärtat. Jag kände ett behov av att göra den filmen, att formulera vad som var svenskt under 1980-talet.

Filmen rörde upp många känslor i nästan alla politiska läger.

– Både från höger och vänster, säger Troell och ler roat åt minnet.

– Jag är inte politiskt lagd på det viset, men det var ju bra att den blev uppmärksammad. Det skrevs om den i ett helt år, säger han.

TT: Är du en sådan som ser tillbaka på din karriär?

– Ja, jag är nostalgiker och det är inte bra, men det är jag.

Modern svensk film ser han inte så mycket längre. Det blir mest film på tv där hemma och då är det annat som gäller.

– Jag ser mycket film, men med den tiden man lägger på att se film då väljer man det som just känns angelägnast och lockande och det har inte varit svensk film, förklarar han lite ursäktande.

Hustrun Agneta Ulfsäter-Troell sufflerar att det senaste paret har sett där hemma är tv-serierna "Peaky blinders" och "The White Lotus".

– Jag är mest intresserad av relationsdramer, men en riktigt bra actionfilm har jag ingenting emot, säger Troell. Men ofta är det för mycket teknik och just action.