GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Lundells grubblerier och gnällande fångar samtiden

Ulf Lundells litterära evighetsprojekt ”Vardagar” rullar vidare. Kulturjournalisten Håkan Persson läser de två nya delarna och trivs med att åldras i den grubblande och gnällige Österlen-mannens sällskap. Och får ta del av allt från promenader vid Stenshuvud till författarens nya kärleksliv.
Bokrecension • Publicerad 27 maj 2022
Detta är en recension i Norra Skåne. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Nu släpper författaren, konstnären och musikern Ulf Lundell två nya delar i sin dagboksserie ”Vardagar”. I sommar ger han sig också ut på konsertturné, bland annat med en spelning på Kronovall den 20 juli.
Nu släpper författaren, konstnären och musikern Ulf Lundell två nya delar i sin dagboksserie ”Vardagar”. I sommar ger han sig också ut på konsertturné, bland annat med en spelning på Kronovall den 20 juli.Foto: Kristina Prage
Dagbok/Skönlitteratur

Ulf Lundell

”Vardagar 6” & ”Vardagar 7”

(Wahlström & Widstrand)

Det var en tid i mitt liv när jag ville vara som Ulf Lundell. Jag köpte skivorna. Läste hans böcker. Plöjde igenom tidningar efter intervjuer och artiklar. Gick på konserter. Rökte röda Marlboro. Drack hans favoritwhisky. Cyklade på Gotland. På Myrorna hittade jag till och med en likadan sliten trenchcoat som den Lundell bär på skivomslaget till ”12 sånger”…

Det låter kanske lite löjligt, men Ulf Lundell, tio år äldre än jag, blev nästan som en storebror. En slags andlig vägvisare.

”Det låter kanske lite löjligt, men Ulf Lundell, tio år äldre än jag, blev nästan som en storebror. En slags andlig vägvisare.”
Håkan Persson

Men sedan hände något. Jag träffade min nuvarande hustru. Vi bildade familj och skaffade barn. Köpte hus. Jag behövde ingen storebror längre. Det var dags att stå på egna ben. Dags att växa upp.

Fast jag bröt inte helt och hållet kontakten med Lundell. Musiken lämnade mig visserligen mer och mer oberörd, men jag fortsatte att läsa böckerna. Kanske inte så mycket för den litterära kvaliteten, utan mer för det personliga tilltalet. Den där kärringen mot strömmen-känslan. Att befinna sig i opposition, odla ett slags strindbergskt outsiderskap och vara en obekväm termometer uppkörd i konungariket Sveriges röv.

Ulf Lundell, född 1949, uppvuxen i Stockholm men sedan länge bosatt vid Stenshuvud. Som artist debuterade han 1975 med skivan ”Vargmåne” och året därpå, 1976, kom generationsromanen ”Jack”.
Ulf Lundell, född 1949, uppvuxen i Stockholm men sedan länge bosatt vid Stenshuvud. Som artist debuterade han 1975 med skivan ”Vargmåne” och året därpå, 1976, kom generationsromanen ”Jack”.Foto: Privat/Pressbild

2018 hittade Ulf Lundell en ny stil i sitt författarskap. Det var då den första boken i serien ”Vardagar” kom ut. En samling mer eller mindre spridda och ostrukturerade dagsboksanteckningar. En slags loggbok om vad som pågick i den åldrade författarens liv. Men också med ett ständigt kritiskt observerande öga mot omvärlden och livet utanför hemmet, den omhuldade gården på Österlen.

Jag tror att ”Vardagar” till en början gjorde många, inte minst Lundells förlag, tveksamma. Och de trogna läsarna som längtade efter en ”riktig” roman, hur skulle de reagera? Men med facit i hand och med raden av uppföljare har olyckskorparna slutat att kraxa. ”Vardagar” är nämligen Lundells mest bästsäljande böcker sedan debuten med ”Jack”.

”För Lundell verkar pandemin inte ha någon nämnvärd inverkan på livet. Han är sedan tidigare van vid ensamheten och alienationen. Trivs rent av bra med den.”
Håkan Persson

De två nya volymerna, på totalt över 1100 sidor, utspelar sig från september 2020 till oktober 2021. Ulf Lundell är 71 år, på väg att fylla 72. Det fruktade coronaviruset börjar härja och håller snart landet i ett järngrepp. Isolering. Rädsla för smitta. I värsta fall död.

För Lundell verkar pandemin inte ha någon nämnvärd inverkan på livet. Han är sedan tidigare van vid ensamheten och alienationen. Trivs rent av bra med den. Han tar långa promenader i Stenshuvuds nationalpark. Skäller på campare som skräpar ner och ägare till okopplade hundar. Åker runt i Mister A (en omskrivning för Lundells favoritbil, en Aston Martin V8:a). Kollar fågellivet. Målar ibland. Besöker sitt galleri (som drivs av exhustrun S). Tittar på tv (mycket sport). Läser papperstidningar (!). Dagarna avlöser varandra till synes utan större dramatik.

I det till synes outtömliga nyhetsflödet hittar Lundell ständigt källor till frustration och besvikelse. Han grubblar och gnäller. Över det eskalerande gängvåldet, trumpismen och avregleringarna inom vård och skola (”Vi bör sluta vara dumma borgare om inte annat: för våra barns skull”). Men också över en svindyr tvättmaskin som trilskas, en rygg som värker och det Lundell stämplar som ”Wahlgreneriet” (”Nu har gossen Ingrosso haft en egen timme på Skansen och söstra hans har dykt upp och mamma Pernilla i publiken satt och grät, givetvis. Hur ömsint hulkar vi andra icke med?”).

Men det hettar också till på det privata planet. Det är också då texten lyfter och börjar brännas på allvar. En kvinna, Lundell kallar henne kort och gott N, upptar allt mer av hans tillvaro. Han tinar upp och blir euforisk. Sex och samvaro skildras explicit.

Men i Lundells värld är tvåsamheten heller aldrig okomplicerad. Så inte heller den här gången. Arbete och plikter får stå tillbaka för slötittande på Netflix-serier, shoppingrundor och goda luncher på något österlenskt värdshus. Det börjar skava. En illavarslande deja vu-känsla smyger sig på, eller som Lundell skriver vid ett tillfälle:

”Jag ÄR ju en vandrande outnyttjad resurs, jag vet väldigt väl, jag ska se upp med att ta tag i sånt jag inte ska ta tag i, bara för lite meningsfullhets skull. 14/14 är svårt, det är som en av oss skulle jobba på en oljeplattform.”

Det är här vi befinner oss när vi lämnar Lundell för den här gången. Men fortsättning följer. Det litterära evighetsprojektet rullar vidare. Själv är jag redan inställd på att följa med på resan. Förmodligen ett märkbart tecken på mitt eget åldrande.

Del 6 i Ulf Lundells Österlen-förankrade dagboksprojekt.
Del 6 i Ulf Lundells Österlen-förankrade dagboksprojekt.Foto: Wahlström & Widstrands förlag
Samtidigt som del 6 ges ut kommer ”Vardagar 7” som tar oss med till hösten 2021.
Samtidigt som del 6 ges ut kommer ”Vardagar 7” som tar oss med till hösten 2021.Foto: Wahlström & Widstrands förlag
Fakta

Ulf Lundell

Född: 20 november 1949 Stockholm.

Yrke: Författare, musiker och konstnär.

Familj: Fyra vuxna barn.

Bor: Gård vid Stenshuvud, Kivik

Romaner: ”Jack” (1976), ”Sömnen” (1977), ”Vinter i paradiset”, (1979), ”Kyssen” (1981), ”Hjärtats ljus” (1983), ”Tårpilen” (1987), ”En varg söker sin flock” (1989), ”Saknaden” (1992), ”Friheten” (1999), ”Frukost på en främmande planet” (2003), ”Mer än hennes mun” (2004), ”Värmen” (2005), ”Vädermannen” (2006), ”6 pjäser” (2009), ”En öppen vinter” (2010), ”Allt är i rörelse” (2011), ”Visenterna” (2014), ”Vardagar” (2018), ”Vardagar 2” (2019), ”Vardagar 3” (2020), ”Vardagar 4” (2021), ”Vardagar 5” (2021).

Lyrik: ”Modus Vivendi, Molngrabb” (1972), ”Fruset guld” (1979), ”Det är långt mellan lycka och leda” (1981), ”Tid för kärlek” (1984)

Håkan PerssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.