Strålande skildring av au pair-systemets förlegade hierarkier
På undersidan av dagen
Författare: Emeli Bergman
Förlag: Albert Bonniers förlag
I augusti publicerade Politiken en artikelserie om tillvaron för unga kvinnor som kommer till Danmark som au pair på det som kallas ”kulturutväxling”, men som snarare är ett billigt sätt för välbeställda familjer att få tjänstefolk. Kvinnorna berättar om stränga och kontrollerande värdar som förväntar maximal arbetsinsats. Värdfamiljerna å sin sida talar om opålitliga kvinnor som plötsligt försvinner eller klagar efter en vecka. En väldigt underlig form av kulturutväxling.
Svensk-danska Emeli Bergmans roman ”På undersidan av dagen” (på danska 2021, nu på svenska i hennes egen översättning), som handlar om Anna som jobbar som au pair hos olika familjer i Frankrike, skildrar på ett strålande sätt själva hierarkins konstlade och förlegade karaktär. Trots gestalternas ihärdiga försök att glatta över den underliggande herre-tjänstefolk-logiken i relationen dyker den upp i obekväma scener, där värdarnas kyla, girighet och privilegieblindhet får dem att framstå som omoderna, ur takt med tiden.
”Hennes prosa är modigt subtil, förnimmande, reflekterande och psykologiskt sofistikerad.”
Anna själv är dock inte lika dömande. Hon ser i sina värdfamiljer en hamn fjärran sin egen familjs trassliga historia och utnyttjar nog dem på samma sätt som de utnyttjar henne. Hon får barnens kärlek och i de resursstarka men kyliga hemmen får hon samtidigt lov att hålla en känslomässig distans som skjuter upp bearbetningen av broderns död. Jag (småbarnspappa) hade kanske allra helst hoppat över en del av barnpassningsscenerna, men kan inte förneka att Bergman även i dem visar sig vara en mogen författare och att hennes prosa är modigt subtil, förnimmande, reflekterande och psykologiskt sofistikerad.
