Ulf Kvensler lyckas inte upprepa förra årets deckarsuccé
Brandmannen
Författare: Ulf Kvensler
Förlag: Albert Bonniers
Tillväxten av bra svenska deckarförfattare är förhållandevis god. Ett exempel är manusförfattaren Ulf Kvensler som rönte stora framgångar med ”Sarek” i fjol. Det han skriver är originellt och hantverket sitter.
I ”Brandmannen” möter vi Isak som lever med sin flickvän i en mindre ort i Småland. När han var liten dog hans mor och syster i en brand och fadern lämnade honom. Isak växte upp hos morföräldrarna och står fortfarande sin åldrade morfar nära. Nu söker fadern, en enormt rik och framgångsrik konstnär, kontakt. Efter mycket tvekan åker Isak och flickvännen till Fårö för att träffa fadern som har cancer och inte långt kvar att leva. Läsaren inser snabbt att fadern är en riktig praktpsykopat och ett sjukt maktspel drar igång.
Tematiskt kretsar boken kring pengar. Vad är man egentligen beredd att göra för snuskigt mycket pengar? Isaks utgångsposition är att inte ha något med fadern att göra, men han hinner knappt innanför dörren innan han låter sig manipuleras. Och steg för steg blir det allt värre. Isak slits inte bara mellan lojaliteten med morfadern och drömmen om en far. Det är också en konflikt mellan uppväxtens värderingar och den självcentrerade värdenihilism som fadern representerar.
””Brandmannen” en originell thriller och hantverket är habilt. Men en av årets bästa deckare är den inte.”
Vem är Isak innerst inne? Vilka regler gäller egentligen när man kan köpa sig fram i livet? Och är det fel att njuta av de möjligheter pengar skapar om man får chansen? Som läsare funderar jag på om pengarna varit lika frestande om det rört sig om mindre extrema summor. Hade det då varit lättare för Isak att stå emot galenskaperna? Samtidigt delar många drömmen om den frihet som fullständigt ekonomiskt oberoende skapar. Delvis är det naturligtvis excesserna som gör bokens dilemman fascinerande.
Halvvägs in i boken är jag övertygad om att ”Brandmannen” hör hemma i toppskiktet av årets svenska deckare. Men där, någonstans i mitten, slår det över och jag tror inte längre på Isaks psykologiska utveckling. Dessutom spårar handlingen ur fullständigt. Vad som till en början var ett tajt kammarspel förvandlas till en internationell vansinneskarusell av alkohol, droger, sex, våld och blod.
”Brandmannen” en originell thriller och hantverket är habilt. Men en av årets bästa deckare är den inte.
