Annons

Johanna Högström Schreiber: Aggressiva protester förstör Eurovision-glädjen

Att demonstrera är en del av demokratin. Men hot och våld är det inte. Musikfesten får inte bli en arena för judehat.
Johanna Högström Schreiber
Gästledare • Publicerad 7 maj 2024
Johanna Högström Schreiber
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Norra Skånes politiska hållning är grön och liberal.
Vill man stötta Gaza finns det bättre sätt än att förstöra för tusentals musikfans som rest till Malmö.
Vill man stötta Gaza finns det bättre sätt än att förstöra för tusentals musikfans som rest till Malmö.Foto: Johan Nilsson/TT

Palestinarörelsens budskap har gått fram: Israel ska inte få tävla i Eurovision. Därför är det dags att vara tydlig tillbaka: era massiva protester förstör musikfesten i Malmö. De förstör för Malmös invånare som tvingas lägga enorma summor på säkerhetslösningar och snörps i sin vardag på grund av rädsla.

Malmö stads ambitiösa satsning har behövt planeras om, festligheterna begränsas. Besökarna kommer att få en sämre upplevelse. Människor som reser till Malmö tvingas delta i ett enormt säkerhetsmaskineri, trots att de reser till en av världens största musikfester för att dansa, sjunga och ha kul.

Annons

Det kanske finns en liten klick som tycker att definitionen av ”att ha kul” innebär att gå i demonstrationståg och vråla att den judiska staten borde utraderas från kartan. Människor som tycker att det är roligare att sjunga om väpnad kamp, än att skråla med i Gente di mare, Främling och Waterloo.

De som hellre sjunger om våldsromantik än om riktig romantik borde dock ta en veckas paus i sin aktivism och respektera de tiotusentals människor från hela världen som sparat och gnetat för att kunna delta i vad som skulle bli en enorm folkfest. De borde respektera att hela stadens befolkning ska kunna känna sig trygg att ta del av evenemanget. Vill man ändå fortsätta sin påverkanskampanj finns det oändligt stor plats att göra detta på internet.

”De som hellre sjunger om våldsromantik än om riktig romantik borde dock ta en veckas paus i sin aktivism.”

Judar över hela världen, särskilt i Malmö, är vana att behöva dölja sin religiösa tillhörighet. Så har det varit i hundratals år, men i modern tid har läget inte varit så allvarligt som nu sedan 1940-talet. Det finns judar som lämnar Malmö under denna vecka som ska vara en folkfest för alla stadens invånare. De som väljer att stanna i sin stad kommer att hålla sig undan eftersom de är rädda. Inte bara för att höra antisemitiska slagord och se obehagliga bilder och plakat. De är rädda för våld. De är rädda att bli skadade. De är rädda för döden.

Studentprotesterna och ockupationerna på amerikanska elituniversitet och aggressiviteten kring Eurovision bidrar till att normalisera hatet mot judar, sionismen som rörelse och Israel som stat såpass mycket att det börjat drabba människor som knappt ser skillnad mellan en kippa och en keps.

Det börjar alltid med judarna, men det slutar aldrig med judarna, som liberalen Per Ahlmark brukade säga.

Annons
Annons
Annons
Annons