Malin Lernfelt: Borgerligheten borde akta sig för att låta som MP
Med bara några veckor kvar till Europaparlamentsvalet ser opinionsläget inte roligt ut för de mindre partierna. Riktigt illa ute är Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna.
Miljöpartiet klarar sig något bättre. Prognosen är att MP får omkring 9,5 procent av rösterna. Sämre än vid förra parlamentsvalet då partiet fick 11,5 procent av rösterna, men bättre än i riksdagsvalet då det landade på drygt 5 procentenheter. Tendensen syns inte bara i Sverige. Över stora delar av Europa faller de gröna partierna i opinionsmätningarna.
”Över stora delar av Europa faller de gröna partierna i opinionsmätningarna.”
I en tid då klimatfrågan syns överallt, och behovet av åtgärder för att säkra den långsiktiga överlevnaden av vår planet är enorm, är det anmärkningsvärt att de partier som valt att lägga all energi på just den frågan, inte klarar sig bättre. Anmärkningsvärt, men samtidigt fullt förståeligt.
I takt med att gröna partier har fått makt och möjlighet att förverkliga sin politik har människor börjat uppmärksamma följderna den typ av lösningar – skatter, förbud, nedläggning av fullt fungerande kärnkraft, minskad tillväxt – som den vänstervridna klimatrörelsen och dess politiska gren förordar.
I Tyskland, som har betraktats som ett föregångsland av miljöpartister, sitter Die Grünen sedan 2021 i regeringen tillsammans med socialdemokratiska SPD och liberala FDP. Där har de gröna gått från att vara respekterade till att av många ses som ett hot mot vanliga människor och mot landets välfärd.
Lovisa Herold, Dagens Nyheters korrespondent i Berlin, skriver att hon hör “människor fräsa och spotta fram partinamnet”. Gröna politiker kallas “verklighetsfrånvända, arroganta stadsbor som vill ruinera människor som kör bil och bor i hus” (DN 7/5).
På liknande sätt har Miljöpartiet kommit att bli Sveriges mest ogillade parti. “För första gången är nu MP mer ogillat än SD i samband med ett val”, säger statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson, chef för Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet (SvD 25/4).
Trots att utvecklingen är tydlig och borde ses som en varningssignal, väljer en hel del moderater och liberaler – liksom vissa opinionsbildare till höger om mitten – att köpa i princip hela MP:s narrativ när det kommer till miljö- och klimatfrågor. De borde veta bättre.
Även om målet är detsamma måste vägen se annorlunda ut och inte utgå ifrån att vi måste bli fattigare, vanliga människor ofriare och kontraproduktiva åtgärder sjösättas av symboliska skäl.
Verklighetsfrånvänd, arrogant storstadsklimatpolitik är inte en fungerande väg framåt för svensk borgerlighet. Istället är det tillväxt, innovationer och investeringar i teknik – inklusive kärnkraft – som är framtidens melodi.
