Coola ner dig, Kristersson

Nordbor är vana vid liknande scener. Är det inte mejeribojkott mot Arla och eldade danska flaggor så är det hot och attentat mot konstnärer eller upplopp mot polisen i svenska städer.

Eldandet av blågula flaggor är det få svenskar som bryr sig om. Mordförsök som tvingar människor att leva under ständigt beskydd är något annat, liksom stenkastning och dödshot mot poliser. Det är någonstans en civilisationens markör, att hot och våld mot riktiga människor är allvarligt medan skändning av symboler är tillåtet.

Yttrandefrihetsdebatten drar dock alltid igång på samma vis. Floskler som ”det som är lagligt behöver inte vara lämpligt” levereras återkommande. Det är absolut sant. Att under en svensk Nato-ansökan, i ett extremt säkerhetspolitiskt läge, medvetet medverka till att försvåra det svenska inträdet i den enda försvarsorganisation som har kraft att möta Rysslands hot, det är olämpligt ur en mängd synvinklar. Främst för Sveriges säkerhet. Det är inte minst Natoansökan hängningen av Erdogan-dockan och eldningen av koranen utanför Turkiets ambassad syftar till att påverka. Samt till att ge medial uppmärksamhet till de inblandade, vilket de ju får av en tjänstvillig svensk presskår.

Om effekterna är en del av konstverket, vilket Lars Vilks med envishet hävdade, gäller det också Erdogan-dockan och koraneldningar. Ingen av aktionerna kommer att medverka till att Erdogan försvinner från makten i Turkiet. Aktionerna ger däremot Erdogans regim ännu lite mer krut i bössan, vilket kan förlänga Sveriges tid till det formella Nato-medlemskapet.

Främst är det en makt som tackar för det, Putins Ryssland. Den som är svensk medborgare och intresserad av Sveriges säkerhet har att avväga vad man anser är viktigast.

Det hindrar inte att aktionerna är lagliga och bör vara det. Påpekas bör dock att det är betydligt närmre ett hot när en avbildning av någon – som en docka – hängs med det tydliga budskapet att vederbörande önskas död än när en bok eldas upp (eller för den delen när en påstådd profet avbildas som rondellhund).

I vanliga fall, som i skriven text, får den som är författare försvara sina ord. Även de ord som anses olämpliga. Det är inte så att den som säger att ”det var extremt dumt skrivet” anses vara emot yttrandefrihet. Därför är det helt rätt att vända mikrofonerna mot dem som utför protesterna, fråga vilka effekter de önskar och hur de ställer sig till de faktiska konsekvenserna. Det är mediernas jobb.

Regeringen bör däremot hålla sig så kallsinnig som möjlig, förklara att detta är handlingar som de personer som utför dem får stå för. Budskapet att andras människors yttranden inte har något med regeringens eller svenska statens hållning i olika frågor att göra kan upprepas gång på gång. Ministrarna bör samtidigt svara att det är polis, åklagare och domstol som avgör om handlingar är innanför eller utanför yttrandefrihetens gränser. Det är det bästa principiella försvaret för yttrandefriheten.

In i Nato kommer Sverige så småningom, och då är yttrandefriheten en av de saker som vi går med i alliansen för att försvara.