Flera konfliktlinjer i debatten
Stefan Löfven talade om klassamhället i sin inledning, Annie Lööf fick med både klimat, miljö och landsbygd i sitt huvudanförande, Ebba Bush Thor talade om sjukvården och Per Bolund, som gjorde sin första partiledardebatt, ville att alla som tänker på miljön också ska börja handla. De flesta partiledarna talade alltså om sina hjärtefrågor i riksdagsårets sista partiledardebatt.
Det var också Jan Björklunds allra sista, eftersom han avgår efter midsommar. I sitt sista anförande talade han om de framgångar som globaliseringens fört med sig. Sedan tog han inga repliker. När han avtackades var alla rörande överens om vilken bra debattör och ärlig politiker han alltid varit.
Innan dess hade de övriga pucklat på varandra i vanlig ordning – och i fler olika riktningar än vad som varit vanligt de senaste åren. Värt att notera är att Ulf Kristersson och Annie Lööf inte tog replik på varandra och att Jimmie Åkesson avstod från repliker på sina ”högerallianskollegor” Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor. Han gör tydliga försök att befästa det nya politiska landskapet, vilket åtminstone Kristersson inte verkar vilja bidra till.
Jonas Sjöstedt kritiserade såväl regeringen som Annie Lööf för att kommunerna har ont om resurser till förskolor, skolor och äldreomsorg.
Ulf Kristersson tog framför allt upp brottsligheten med given koppling till de senaste dagarnas bomber och skjutningar i Malmö och Linköping, men han fick mest medhåll i att mer måste göras. Däremot hade han svårt att förklara för Annie Lööf varför han motsätter sig att flyktingföräldrar ska få återförenas med sina barn.
Ebba Busch Thor fick i slutet av debatten försöka förklara KD:s abortpolitik, vilket hon blev upprörd över men ändå inte lyckades klara ut helt.
När Jimmie Åkesson försökte sätta dit Annie Lööf om höjda bensinskatter fick han själv ställa sig i skamvrån eftersom det är hans stöd till M/KD-budgeten som nu höjt skatten. Den höjda indexeringen som regeringen infört tidigare har Centerpartiet motsatt sig.
Jimmie Åkesson gled sedan i vanlig ordning undan försöken att få förklaringar på märkliga formuleringar från SD, som att koldioxidökningen skulle vara marginell eller att klimatförändringarna satts inom citattecken i några SD-dokument.
Inte heller hade han några klara svar på Ulf Kristerssons frågor varför SD ställde sig på regeringens sida i försvarsberedningen och inte ville anvisa några pengar till de höjda försvarsramarna som kommittén annars var överens om.
Per Bolund hanterades inte särskilt milt av kollegorna. Trots att han var sist ut och hade sin replikomgång efter avtackningen av Björklund, fick han tuffa frågor från Annie Lööf om varför regeringen inte stoppa Exportkreditnämndens lånegarantier till ryska fossilanläggningar i Arktis och från Jonas Sjöstedt om hur MP ser på den planerade utbyggnaden av raffinaderiet i Lysekil med stora utsläppsökningar av koldioxid som följd.
Även om debatten nog kommer att bli ihågkommen bara för avtackningen av Jan Björklund var den emellanåt mer intressant än vanligt med många både konkreta och spetsiga replikväxlingar.
Konfliktlinjerna går på många olika håll i det nya politiska landskapet, och Annie Lööf drar sig exempelvis inte för att kritisera Stefan Löfven, trots det gemensamma 73-punktsprogrammet. Även om både Ulf Kristersson och Annie Lööf verkar vilja hålla sin konfliktnivå låg för att kunna behålla möjligheten till samarbete i vissa frågor är Ebba Busch Thor mindre konflikträdd, vilket gör en ny alliansbildning allt mindre trolig. Det intrycket är det bestående inför kommande övningar i Almedalen.