Hatet mot kvinnor och samhällets stora ansvar
Kommer det någonsin att upphöra, kvinnohatet? Och varför är det så utbrett? Vad kan man göra för att minska det? Min mysiga fredagskväll framför tv-underhållningen förbyttes i tårar, vrede och funderingar när beskedet kom att polisen hittat en kroppsdel som bevisade att den försvunna Uddevallaflickan var död. Jag ville inte tänka på vad det innebar i praktiken, men mardrömmen trängde sig på. Gärningsmannen, som högst troligt enligt vedertagen statistik i sådana här sammanhang är en närstående, har drabbats av ett ofattbart hat mot denna unga flicka. Ett hat som gör att hon inte finns mer och där vi inte orkar höra detaljer om hur hon dödats. Man ska inte dö vid 17 års ålder och i alla fall inte på detta bestialiska vis!
En annan ung kvinna, i Tollarp, saknas och sorgen och vreden över att det verkar hända hela tiden överväldigar mig.
Hur kan samhället arbeta för att förändra detta? Det krävs en handlingsplan och ett strukturerat och samordnat arbete från många instanser. Strängare straff hjälper uppenbarligen inte - vi måste kanske börja i andra änden, att förhindra att unga män börjar hata kvinnnor. Sannerligen lättare sagt än gjort, men det finns inget alternativ.
Alla underbara kloka och medkännande män behöver vråla Det räcker nu! och gå armkrok med alla de kvinnor som kämpat och fortsätter kämpa mot kvinnoförtryck. Politiker och opinionsbildare måste agera för att kvinnohatet ska upphöra!
Katarina Erlingson
