Petter Birgersson: Hur många gånger kan Sverige gå med i Nato?
Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan spelar med glädje storpolitisk poker, vilket Sverige har fått känna på i samband med Nato-ansökan. Turkiet, en av Natos största försvarsmakter, är en ständig källa till oro.
Förhoppningarna om en rask process sköts snabbt i sank för svensk del och när Finland släpptes in av Turkiet och Ungern, stod Sverige vid sidlinjen. Mycket har i det spelet handlat om Sveriges förhållande till vad Turkiet betecknar som terrorism, där Sverige har gått med på turkiska villkor. Men minst lika mycket har rört sig om Turkiets önskan att köpa nya F16-plan från USA. Där har sannolikheten ökat för att det ska kunna klubbas igenom i den amerikanska kongressen.
Det är också sannolikt att kriget mellan Israel och Hamas har ökat trycket på Turkiet och fått Erdoğan mer villig att gå Nato till mötes. För Sveriges medlemskap i Nato är inte enbart en svensk önskan. Snarare är det så att Sverige är en nyckelfaktor när det kommer till att försvara Baltikum och övriga länder runt Östersjön.
Det är dessutom troligt att Ryssland ser det svenska medlemskapet i Nato som än mer besvärligt än det finska, just för att det svenska än mer begränsar möjligheterna för Ryssland att agera militärt i Baltikum.
Varken Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, eller Sveriges statsminister, Ulf Kristersson, ville vid tisdagseftermiddagens presskonferens ge någon tidtabell. Stoltenberg lyfte däremot fram den svenska försvarsindustrins betydelse för Nato, och Sveriges värdskap för Nato-Industry Forum var officiellt orsaken till generalsekreterarens besök i Stockholm (DN 23/10).
Fortfarande återstår dock att Turkiets parlament faktiskt ska ratificera Sveriges Nato-ansökan och innan dess vågar ingen offentligt säga att något är klart. Alla vet att Erdoğan spelar sina kort så länge han kan. Det han har gjort nu är att fullgöra sitt löfte om att i oktober lämna frågan till parlamentet. Men beslutet ska också klubbas.
Ungern då? Viktor Orbán och hans handskakning med Vladimir Putin i Peking, har ytterligare visat på att den ungerske premiärministerns lojalitet är tudelad. Men att den ungerske premiärministern skulle våga provocera Nato – och EU – i så hög grad att han blir ensam kvar som hinder, det tror få på. Det politiska och ekonomiska priset för Orbán skulle bli väldigt högt.
Däremot är det ungerska agerandet ett symptom på de inre problem som Europa, EU och Nato möter, alldeles oavsett svenskt medlemskap i försvarsalliansen. Främst är det Natos, USA:s och våra grannars vilja att få med Sverige som kommer att driva på processen mot det slutliga målet. Men under tiden är det hög risk för ryska störningsaktioner, som mot it-infrastruktur likt internetkablar i Östersjön.
I april hissades Finlands flagga vid Natos högkvarter i Bryssel. För säkerheten i norra Europa är det avgörande att Sveriges flagga också snart hissas där. Men under det senaste året har svenskarna – inkluderat Ulf Kristersson – lärt sig att matchbollar måste slås in innan man kan släppa fram segervrålet.
