Katarina Erlingson: Inför inte planekonomi på arbetsmarknaden
Trots protester från bland annat Svenskt Näringsliv och andra marknadsliberala röster verkar den borgerliga regeringen vara villig att gå vidare när det gäller att nedmontera arbetskraftsinvandringen.
En utredning presenterades häromdagen och migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) är nöjd med förslagen om att skärpa villkoren. Men det är knappast klassisk moderatpolitik att försvåra för näringslivet på det här sättet.
Lägstalönen för arbetskraftsinvandrare ska höjas till den svenska medianlönen på 34 200 kronor, vilket är långt över de kollektivavtalade lägstalönerna i de flesta svenska branscher och därmed också i många av de yrken där det saknas kompetens.
Om förslaget genomförs kommer således svenska företag att få stora problem med kompetensförsörjningen. I förlängningen blir det Sveriges ekonomiska tillväxt som drabbas, i slutändan vår välfärd som får mindre resurser att arbeta med.
Att regeringen dessutom ska ge sig in i lönebildningen är ett allvarligt avsteg från den omhuldade svenska modellen. Än värre är att regeringen ska kunna besluta om undantag för vissa yrken. Det leder tankarna till gamla Sovjetunionen där regeringen beslutade om det mesta i femårsplaner som inte gav utrymme för andra initiativ. Förutom att det blir byråkratiskt så är det absurt om en moderatledd regering skulle ägna sig åt sådant.
”Det leder tankarna till gamla Sovjetunionen där regeringen beslutade om det mesta i femårsplaner som inte gav utrymme för andra initiativ.”
Migrationsministern framhåller att Sverige ska vara ett attraktivt land för högkvalificerad arbetskraft, och det är möjligt att förslagen kan vara bra för vissa yrkesgrupper. Men hon verkar glömma att det finns många yrken där det i dag råder en brist på arbetskraft och som är beroende av invandrad kompetens. Dessutom är den svenska demografin på väg att ändras och fler människor blir äldre, vilket innebär att personalintensiva verksamheter såsom vården kommer att behöva anställa fler framöver.
Det syns i Svenskt Näringslivs årliga enkätundersökning, där de frågade sina medlemmar om deras kompetensförsörjning, och 71 procent svarade att de hade ganska eller mycket svårt att hitta medarbetare.
Särskilt gröna arbetsgivare är oroliga för konsekvenserna av förslagen. Lönerna inom lantbrukssektorn når inte upp till medianlönen. Hur ska branschen hantera en höjning när de behöver arbetskraftsinvandring för att ta hand om skörden? Höjer man för alla anställda blir det ekonomiskt ohållbart för de enskilda företagen, och höjer man bara för arbetskraftsinvandrarna blir det orättvist och kan skrämma bort den svenska kompetens som finns.
Som Lena-Liisa Tengblad, vd för Gröna arbetsgivare, säger är det en ekvation som inte går ihop. Samtidigt som regeringen pratar om ökad självförsörjningsgrad och grön omställning gör man det svårare för företag, särskilt i jordbrukssektorn, att bedriva en lönsam verksamhet.
Det är bara att hoppas att kritiken mot förslaget blir så omfattande att regeringen tänker om, men det finns all anledning till oro när det gäller kompetensförsörjningen för de svenska företagen.
