Hugo Burén: Klimatpolitiken kan bli nästa borgerliga seger
Det var en positiv partiledare och statsminister som höll tal under Moderaternas partistämma i Umeå i helgen. Ulf Kristersson pekade på alla de vinster, de frågor som partiet drivit, som med tiden blivit den gängse uppfattningar i svensk politik.
Ett tal från en partiledare, huvudsakligen riktat till de egna medlemmarna, får man ta med en nypa salt. Men Ulf Kristersson har faktiskt några viktiga poänger när det kommer till hur borgerliga och liberala idéer, över tid, vunnit debatten på punkt efter punkt.
Tesen att de senaste decenniernas största politiska förändringar kommit från borgerligheten, mot Socialdemokraternas vilja, har bland andra förts fram av den liberala debattören Fredrik Segerfeldt. I en artikel i Timbros nätpublikation Smedjan lyfter han ursprungliga socialdemokratiska motståndet som funnits mot privat radio, tv, telefon, valfrihet i välfärden och medlemskap i EG.
Ulf Kristersson dryftade också en framtidsspaning, att vara positiv till kärnkraft kan bli nästa hållning som går från att vara kontroversiell till att nå konsensus i svensk politik. Kanske håller den borgerliga klimatpolitiken på att bli nästa seger?
För under partistämmans paroll “säkrare, grönare, friare” har Moderaterna velat tydliggöra att den gröna omställningen sker med såväl människan, tillväxt som innovation i främsta rummet. På samma gång finns en kritik mot en miljö- och klimatpolitik som inte tar ett helhetsansvar och som inte är legitim bland vanliga människor.
”Ett viktigt resonemang är att innovation och tillväxt kan vara en mer framkomlig väg än förbud.”
Ett viktigt resonemang är att innovation och tillväxt kan vara en mer framkomlig väg än förbud. Argumentationen gick ungefärligen ut på att det snabbaste sättet att sänka Sveriges utsläpp vore att förbjuda SSAB:s ståltillverkning. Men produktionen skulle då flytta utomlands, med ännu högre utsläpp och ett fattigare Sverige som följd. Istället ligger framtiden i de projekt som syftar till att framställa fossilfritt stål och en svensk export som sänker utsläppen globalt.
Även i den utredning som professor John Hassler nyligen presenterade för regeringen finns förslag som mycket väl går att förena med en marknadstillvänd syn på klimatpolitik. John Hassler föreslår bland annat ett nationellt system för utsläppshandel för de utsläpp som i dag inte täcks av EU:s system. Marknadskrafter och förändrade incitament skulle på så sätt få företagen att vilja släppa ut mindre.
Det är hoppfullt med en klimatpolitik som genom att använda marknadskrafterna försöker ta ett bredare grepp på klimatfrågan. Att stänga cementfabriker och motverka gruvetableringar gör annars behovet större av export från länder med långt sämre klimathänsyn.
Det krävs helt enkelt ett borgerligt alternativ med teknikoptimism och ekonomiska styrmedel. Därför är det bra att detta perspektiv tar allt mer plats i det regeringsbärande partiet.
