Christer Nylander: Murar och hinder är det sista vi behöver på vår kontinent
På söndag är det EU-val och valrörelsens modeord hittills är gräns. Håll gränsen säger ett parti, bygg murar säger ett annat. Gränser och frihet säger ett tredje. Det ska finnas gränser för kriminella, inte för poliser, säger ett fjärde. Någon vill att de som har fel värderingar inte ska känna sig hemma inom EU:s gränser (oklart exakt vilka dessa värderingar är och vem som ska avgöra vilka som tänker fel).
Gränser alltså. Jag menar såklart inte att EU ska låta brottslingar leva fritt. Tvärtom är det klokt att låta polis och åklagare arbeta över nationsgränser. De kriminella har alltid gjort det. Det nya är att tack vare samarbetet i EU kan också de som bekämpar brott samarbeta.
”När partier till höger och vänster vill sätta gränser av olika slag behövs en stark liberalt sinnad kraft i EU-parlamentet som står för frihet, öppenhet och mångfald.”
Valrörelsens fokus är olyckligt. Det fina med EU-samarbetet är att gränser rivits. Det har blivit färre hinder för vanligt folk. Människor kan resa mellan länder, studenter kan plugga i annat land, företag kan sälja sina varor på alla marknader och den som vill leva i ett annat EU-land har möjlighet att plugga i Italien, jobba i Spanien och leva pensionärsliv i Portugal. Gränser har rivits för att öka människors frihet.
När partier till höger och vänster vill sätta gränser av olika slag behövs en stark liberalt sinnad kraft i EU-parlamentet som står för frihet, öppenhet och mångfald. För nya gränser kommer naturligtvis att minska friheten för alla. Det kommer särskilt drabba Skåne som ligger närmast kontinenten. Öresundsintegrationen blir svårare ju fler gränser som finns. Den som har mest att vinna har också mest att förlora.
Förutom att öka människors frihet, är tanken bakom dessa rivna gränser att länderna ska knytas allt närmare varandra för att på så sätt minska risken för framtida krig. Nu står nya länder på tur för att komma med i detta samarbete, en helt avgörande fråga för vår kontinent. Trots detta är det väldigt få som i valrörelsen pratar om hur viktigt det är att ta bort gränser. Istället är det fokus på att skapa gränser och bygga murar.
Nu är jag lite orättvis mot partierna eftersom flera av dem lovar att underlätta för folk att åka tåg i Europa. Bra! Mer sånt behövs. Men var finns visionerna för vad Europa kan bli? Var finns de som har en idé om framtidens Europa? De behövs mer än någonsin när klimatförändringar, Ryssland och auktoritära krafter hotar.
Samtidigt har EU tagit stora steg utan att det märks. Eurokrisen och pandemin innebar att EU flyttade fram positionerna. Samma sak när man nu kraftsamlar för Ukraina. EU:s ledarskap i klimatfrågan kommer förmodligen att leda till ytterligare fördjupat samarbete. För att det är nödvändigt.
Men detta sker alltså helt utan den visionära debatten om framtiden. Det är problematiskt. Folk behöver vara med i formandet av sin framtid. I dag sker mycket i det dolda. EU är en union av strävsamt arbete för att lösa konkreta problem. Bra så. Men det innebär också att folk inte är med på båten. Man ställs inför fait accompli, ett fullbordat faktum. Medborgarna informeras i efterhand när saken är klar.
Allt fler gillar EU och Brexit visade att alternativet till medlemskap är riktigt dåligt. Men det finns ingen gränsöverskridande diskussion i medlemsländerna om gemensamma utmaningar eller visioner för framtiden. Det riskerar försvaga samarbetet på sikt.
Frankrikes president Emmanuel Macron, vars parti är med i den liberala partigruppen Renew, är en är en av få politiska ledare som talar högt om vad han vill med Europa. Fler sådana röster behövs. Gärna en svensk och det finns fortfarande möjlighet att träda fram. Det är några dagar kvar av valrörelsen. Jag hoppas få höra fler röster som under slutspurten vågar vara visionära.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
